Salme 95

1 Kommer, lader os synge med Fryd for Herren, lader os raabe af Glæde for vor Frelses Klippe!

Kommen, låtom oss höja glädjerop till HERREN, jubel till vår frälsnings klippa.

2 Lader os komme frem for hans Ansigt med Tak, lader os raabe af Glæde for ham med Psalmer!

Låtom oss träda fram för hans ansikte med tacksägelse och höja jubel till honom med lovsånger.

3 Thi Herren er en stor Gud, ja, en stor Konge over alle Guder.

Ty HERREN är en stor Gud, en stor konung över alla gudar.

4 I hans Haand ere Jordens Dybder, og Bjergenes Højder høre ham til.

Han har jordens djup i sin hand, och bergens höjder äro hans;

5 Havet er hans, og han har skabt det, og hans Hænder have dannet det tørre Land.

hans är havet, ty han har gjort det, och hans händer hava danat det torra.

6 Kommer, lader os tilbede og nedbøje os, lader os bøje Knæ for Herren, vor Skabers Ansigt!

Kommen, låtom oss tillbedja och nedfalla, låtom oss knäböja för HERREN, vår skapare.

7 Thi han er vor Gud, og vi ere det Folk, han føder, og den Hjord, hans Haand leder: Vilde I dog i Dag høre hans Røst!

Ty han är vår Gud, och vi äro det folk som han har till sin hjord, vi äro får som stå under hans vård.

8 Forhærder ikke eders Hjerte, som ved Meriba, som paa den Dag ved Massa udi Ørken,

O att I villen i dag höra hans röst! Förhärden icke edra hjärtan såsom i Meriba, såsom på Massas dag i öknen,

9 hvor eders Fædre fristede mig; de prøvede mig, og de saa min Gerning.

där edra fäder frestade mig, där de prövade mig, fastän de hade sett mina verk.

10 Fyrretyve Aar kededes jeg ved den Slægt og sagde: De ere et Folk, som farer vild med Hjertet, de kendte ikke mine Veje,

I fyrtio år var det släktet mig till leda, och jag sade: "De äro ett folk som far vilse med sitt hjärta, och de vilja icke veta av mina vägar."

11 saa at jeg svor i min Vrede: De skulle ikke komme til min Hvile!

Så svor jag då i min vrede: "De skola icke komma in i min vila."