Salme 95

1 Kommer, lader os synge med Fryd for Herren, lader os raabe af Glæde for vor Frelses Klippe!

Kommer, låter oss glädjas Herranom, och fröjdas för vår salighets tröst.

2 Lader os komme frem for hans Ansigt med Tak, lader os raabe af Glæde for ham med Psalmer!

Låt oss med tack komma inför hans ansigte, och fröjdas för honom med Psalmer.

3 Thi Herren er en stor Gud, ja, en stor Konge over alle Guder.

Ty Herren är en stor Gud, och en stor Konung öfver alla gudar.

4 I hans Haand ere Jordens Dybder, og Bjergenes Højder høre ham til.

Ty i hans hand är hvad som jorden bär, och bergshöjderna äro också hans.

5 Havet er hans, og han har skabt det, og hans Hænder have dannet det tørre Land.

Ty hans är hafvet, och hans händer hafva det torra beredt.

6 Kommer, lader os tilbede og nedbøje os, lader os bøje Knæ for Herren, vor Skabers Ansigt!

Kommer, låter oss tillbedja, och knäböja, och nederfalla för Herranom, den oss gjort hafver.

7 Thi han er vor Gud, og vi ere det Folk, han føder, og den Hjord, hans Haand leder: Vilde I dog i Dag høre hans Røst!

Ty han är vår Gud, och vi hans fosterfolk, och hans händers får.

8 Forhærder ikke eders Hjerte, som ved Meriba, som paa den Dag ved Massa udi Ørken,

I dag om I hans röst hören, så förstocker icke edor hjerta, såsom i Meriba skedde, såsom i Massa i öknene;

9 hvor eders Fædre fristede mig; de prøvede mig, og de saa min Gerning.

Der edre fäder försökte mig, förnummo och sågo min verk;

10 Fyrretyve Aar kededes jeg ved den Slægt og sagde: De ere et Folk, som farer vild med Hjertet, de kendte ikke mine Veje,

Att jag i fyratio år mödo hade med detta folk, och sade: Det är sådant folk, att deras hjerta alltid vill den orätta vägen, och de mina vägar icke lära vilja;

11 saa at jeg svor i min Vrede: De skulle ikke komme til min Hvile!

Så att jag svor i mine vrede: De skola icke komma till mina rolighet.