Salme 94

1 Herre! Gud, hvem Hævnen hører til, Gud, hvem Hævnen hører til, aabenbar dig herligt!

Du hämndens Gud, o HERRE, du hämndens Gud, träd fram i glans.

2 Rejs dig, du Jordens Dommer! bring Gengældelse over de hovmodige.

Res dig, du jordens domare, vedergäll de högmodiga vad de hava gjort.

3 Herre! hvor længe skulle de ugudelige, hvor længe skulle de ugudelige fryde sig?

Huru länge skola de ogudaktiga, o HERRE, huru länge skola de ogudaktiga triumfera?

4 De udgyde en Strøm af Ord, de føre fræk Tale; de rose sig selv, alle de, som øve Uret.

Deras mun flödar över av fräckt tal; de förhäva sig, alla ogärningsmännen.

5 Herre! de knuse dit Folk og plage din Arv.

Ditt folk, o HERRE, krossa de, och din arvedel förtrycka de.

6 De ihjelslaa Enken og den fremmede og myrde de faderløse.

Änkor och främlingar dräpa de, och faderlösa mörda de.

7 Og de sagde: Herren ser det ikke, og Jakobs Gud mærker det ikke.

Och de säga: "HERREN ser det icke, Jakobs Gud märker det icke."

8 Giver dog Agt, I ufornuftige iblandt Folket! og I Daarer! naar ville I blive kloge?

Märken själva, I oförnuftiga bland folket; I dårar, när kommen I till förstånd?

9 Mon han, som plantede Øret, ikke skulde høre? eller mon han, som dannede Øjet, ikke skulde se?

Den som har planterat örat, skulle han icke höra? Den som har danat ögat, skulle han icke se?

10 Mon han, som advarer Hedningerne, ikke skulde straffe? han, som lærer et Menneske Kundskab!

Den som håller hedningarna i tukt, skulle han icke straffa, han som lär människorna förstånd?

11 Herren kender Menneskenes Tanker, thi de ere Forfængelighed.

HERREN känner människornas tankar, han vet att de själva äro fåfänglighet.

12 Salig er den Mand, som du, Herre! advarer, og den, du underviser ud af din Lov

Säll är den man som du, HERRE, undervisar, och som du lär genom din lag,

13 for at skaffe ham Hvile fra de onde Dage, indtil der bliver gravet en Grav for den ugudelige.

för att skaffa honom ro för olyckans dagar, till dess de ogudaktigas grav varder grävd.

14 Thi Herren skal ikke opgive sit Folk og ej forlade sin Arv.

Ty HERREN förskjuter icke sitt folk, och sin arvedel övergiver han icke.

15 Thi Retten skal vende tilbage til Retfærdighed, og alle de oprigtige af Hjertet skulle efterfølge den.

Nej, rättfärdighet skall åter gälla i rätten, och alla rättsinniga skola hålla sig därtill.

16 Hvo staar hos mig imod de onde? hvo stiller sig hos mig imod dem, som gøre Uret?

Vem står upp till att försvara mig mot de onda, vem bistår mig mot ogärningsmännen?

17 Dersom Herren ikke havde været min Hjælp, da havde min Sjæl paa lidet nær boet i det stille.

Om HERREN icke vore min hjälp, så bodde min själ snart i det tysta.

18 Der jeg sagde: Min Fod snublede, da opholdt, o Herre! din Miskundhed mig.

När jag tänkte: "Min fot vacklar", då stödde mig din når, o HERRE:

19 Der jeg havde mange Bekymringer i mit Inderste, da forlystede din Trøst min Sjæl.

När jag hade mycket bekymmer i mitt hjärta, då gladde din tröst min själ.

20 Skulde Ondskabens Trone have Samkvem med dig? den, som gør Uret tvært imod, hvad Ret er?

Kan fördärvets domarsäte hava gemenskap med dig, det säte där man över våld i lagens namn,

21 De slaa sig sammen skarevis imod en retfærdigs Sjæl, og de fordømme uskyldigt Blod.

där de tränga den rättfärdiges själ och fördöma oskyldigt blod?

22 Men Herren blev mig en Befæstning, og min Gud blev mig en Tilflugts Klippe.

Men HERREN bliver för mig en borg, min Gud bliver min tillflykts klippa.

23 Og han har ladet deres Uret falde tilbage over dem og skal udrydde dem for deres Ondskab; Herren vor Gud skal udrydde dem.

Och han låter deras fördärv vända tillbaka över dem och förgör dem för deras ondskas skull. Ja, HERREN, vår Gud, förgör dem.