Salme 92

1 En Psalme, en Sang paa Sabbatens Dag.

En psalm, en sång för sabbatsdagen. Det är gott att tacka HERREN och att lovsjunga ditt namn, du den Högste,

2 Det er godt at takke Herren og at lovsynge dit Navn, du Højeste!

att om morgonen förkunna din nåd, och när natten har kommit din trofasthet,

3 at kundgøre din Miskundhed om Morgenen og din Sandhed om Natten

med tiosträngat instrument och psaltare, med spel på harpa.

4 paa de ti Strenge og paa Psalteren til Harpens Klang.

Ty du gläder mig, HERRE, med dina gärningar; jag vill jubla över dina händers verk.

5 Thi, Herre! du har glædet mig ved dit Værk; jeg vil synge med Fryd om dine Hænders Gerninger.

Huru stora äro icke dina verk, o HERRE! Ja, övermåttan djupa äro dina tankar.

6 Herre! hvor store ere dine Gerninger, dine Tanker ere meget dybe.

En oförnuftig man besinnar det ej, och en dåre förstår icke sådant.

7 En ufornuftig Mand kender det ikke, og en Daare forstaar ikke dette.

Om ock de ogudaktiga grönska såsom gräs och ogärningsmännen blomstra allasammans, så sker det till fördärv för evig tid.

8 Naar de ugudelige grønnes som en Urt, og alle de, som gøre Uret, blomstre, er det til deres Ødelæggelse stedse og altid.

Men du, HERRE, är hög evinnerligen.

9 Men du, Herre, er høj evindelig.

Ty se, dina fiender, HERRE, se, dina fiender förgås, alla ogärningsmännen bliva förströdda.

10 Thi se, dine Fjender, Herre! thi se, dine Fjender skulle omkomme, alle de, som gøre Uret, skulle adspredes.

Men mitt horn gör du högt såsom vildoxens; jag varder övergjuten med frisk olja.

11 Men du ophøjede mit Horn som Enhjørningens; jeg er overgydt med frisk Olie.

Och med lust får mitt öga skåda på mina förföljare och mina öron höra om de onda som resa sig upp mot mig.

12 Og mit Øje saa paa mine Fjender, mine Øren hørte paa de onde, som opstode imod mig.

Den rättfärdige grönskar såsom ett palmträd, såsom en ceder på Libanon växer han till.

13 Den retfærdige skal grønnes som et Palmetræ, han skal vokse som et Cedertræ paa Libanon.

Ja, sådana äro planterade i HERRENS hus; de grönska i vår Guds gårdar.

14 De, som ere plantede i Herrens Hus, de skulle grønnes i vor Guds Forgaarde.

Ännu när de bliva gamla, skjuta de skott, de frodas och grönska;

15 De skulle endnu bære Frugt, naar de ere graahærdede, de skulle være saftige og grønne til at forkynde, at Herren er oprigtig, min Klippe, og at der ikke er Uret hos ham.

så för att de skola förkunna att HERREN är rättfärdig, min klippa, han i vilken orätt icke finnes.