Salme 90

1 Herre! du har været vor Bolig fra Slægt til Slægt.

En bön av gudsmannen Mose. Herre, du har varit vår tillflykt från släkte till släkte.

2 Før Bjergene bleve til, og du dannede Jorden og Jorderige, fra Evighed til Evighed er du Gud.

Förrän bergen blevo till och du frambragte jorden och världen, ja, från evighet till evighet är du, o Gud.

3 Du vender det med et Menneske, at han bliver knust; og du siger: Kommer igen, I Menneskens Børn!

Du låter människorna vända åter till stoft, du säger: »Vänden åter, I människors barn.»

4 Thi tusinde Aar ere for dine Øjne som den Dag i Gaar, naar den er forbigangen; og som en Nattevagt.

Ty tusen år äro i dina ögon såsom den dag som förgick i går; ja, de äro såsom en nattväkt.

5 Du bortskyller dem, de blive som en Søvn, om Morgenen ere de som Græs, der gaar bort.

Du sköljer dem bort; de äro såsom en sömn. Om morgonen likna de gräset som frodas;

6 Om Morgenen blomstrer det, og det gaar bort, om Aftenen afhugges det og tørres.

det blomstrar upp och frodas om morgonen, men om aftonen torkar det bort och förvissnar.

7 Thi vi fortæres i din Vrede, og vi forfærdes i din Harme.

Ty vi förgås genom din vrede, och genom din förtörnelse ryckas vi plötsligt bort.

8 Du har sat vore Misgerninger for dine Øjne, vor skjulte Synd for dit Ansigts Lys.

Du ställer våra missgärningar inför dig, våra förborgade synder i ditt ansiktes ljus.

9 Thi alle vore Dage ere svundne bort i din Vrede, vi have hentæret vore Aar som en Tanke.

Ja, alla våra dagar försvinna genom din förgrymmelse, vi lykta våra år såsom en suck.

10 Vore Aars Dage, de ere halvfjerdsindstyve Aar, og er der Styrke, firsindstyve Aar; og deres Stolthed er Møje og Forfængelighed; thi hastelig gaar den forbi, og vi flyve derfra.

Vårt liv varar sjuttio år eller åttio år, om det bliver långt; och när det är som bäst, är det möda och fåfänglighet, ty det går snart förbi, likasom flöge vi bort.

11 Hvo kender din Vredes Magt og din Harme, saaledes som Frygten for dig udkræver?

Vem besinnar din vredes makt och din förgrymmelse, så att han fruktar dig?

12 Lær os saaledes at tælle vore Dage, at vi bekomme Visdom i Hjertet.

Lär oss betänka huru få våra dagar äro, för att vi må undfå visa hjärtan.

13 Vend om, Herre! hvor længe —? og lad det gøre dig ondt over dine Tjenere.

HERRE, vänd åter. Huru länge dröjer du? Förbarma dig över dina tjänare.

14 Mæt os aarle med din Miskundhed, saa ville vi synge med Fryd og være glade i alle vore Dage.

Mätta oss med din nåd, när morgonen gryr, så att vi få jubla och vara glada i alla våra livsdagar.

15 Glæd os efter de Dage, som du har plaget os, efter de Aar, som vi have set Ulykke.

Giv oss glädje så många dagar som du har plågat oss, så många år som vi hava lidit olycka.

16 Lad din Gerning aabenbares for dine Tjenere og din Herlighed over deres Børn.

Låt dina gärningar uppenbaras för dina tjänare och din härlighet över deras barn.

17 Og Herrens, vor Guds, Livsalighed være over os, og gør du vore Hænders Gerning fast for os, ja, gør vore Hænders Gerning fast!

Och HERRENS, vår Guds, ljuvlighet komme över oss. Må du främja för oss våra händers verk; ja, våra händers verk främje du.