Salme 89
1 En Undervisning; af Ethan, Esrahiteren. Jeg vil synge om Herrens Naadegerninger evindelig, jeg vil kundgøre din Sandhed med min Mund fra Slægt til Slægt.
En sång av esraiten Etan. Jag vill sjunga om HERRENS nådegärningar evinnerligen; jag vill låta min mun förkunna din trofasthet, från släkte till släkte.
2 Thi jeg har sagt: Din Naade skal bygges op evindelig, i Himlene skal du grundfæste din Sandhed:
Ja, jag säger: För evig tid skall nåd byggas upp; i himmelen, där befäster du din trofasthet.
3 „Jeg har gjort en Pagt med min udvalgte, jeg har tilsvoret David, min Tjener:
"Jag har slutit ett förbund med min utvalde, med ed har jag lovat min tjänare David:
4 Evindelig vil jeg stadfæste din Sæd, og jeg har bygget din Trone fra Slægt til Slægt.‟ (Sela)
'Jag skall befästa din säd för evig tid och bygga din tron från släkte till släkte.'" (Sela)
5 Og Himlene, Herre! skulle prise din underfulde Gerning og din Sandhed i de helliges Menighed.
Av himlarna prisas dina under, o HERRE, och i de heligas församling din trofasthet.
6 Thi hvem i Skyen kan maale sig med Herren? hvo er Herren lig iblandt Gudernes Børn?
Ty vilken i skyn kan liknas vid HERREN, vilken bland Guds söner kan aktas lik HERREN?
7 en Gud saare frygtelig i de helliges hemmelige Raad og forfærdelig over alle, som ere trindt omkring ham!
Ja, Gud är mycket förskräcklig i de heligas råd och fruktansvärd utöver alla som äro omkring honom.
8 Herre, Gud Zebaoth! hvo er som du stormægtig, o Herre? og din Sandhed er trindt omkring dig.
HERRE, härskarornas Gud, vem är dig lik? Stark är HERREN; och din trofasthet är runt omkring dig.
9 Du hersker over det hovmodige Hav; naar dets Bølger rejse sig, da bringer du dem til at lægge sig.
Du är den som råder över havets uppror; när dess böljor resa sig, stillar du dem.
10 Du knuste Rahab, saa den blev som den ihjelslagne, du bortspredte dine Fjender med din stærke Arm.
Du krossade Rahab, så att han låg lik en slagen; med din mäktiga arm förströdde du dina fiender.
11 Dig tilhøre Himlene, dig tilhører ogsaa Jorden, du har grundfæstet Jorderige og, hvad deri er.
Din är himmelen, din är ock jorden; du har grundat jordens krets med allt vad därpå är.
12 Du skabte Norden og Sønden, Thabor og Hermon fryde sig i dit Navn.
Norr och söder, dem har du skapat; Tabor och Hermon jubla i ditt namn.
13 Du har en Arm med Styrke, din Haand er stærk, din højre Haand er ophøjet.
Du har en arm med hjältekraft, mäktig är din hand, hög är din högra hand.
14 Retfærdighed og Dom ere din Trones Befæstning, Miskundhed og Sandhed gaa frem for dit Ansigt.
Rättfärdighet och rätt äro din trons fäste, nåd och sanning stå inför ditt ansikte.
15 Saligt er det Folk, som kender Frydesangen; Herre! i dit Ansigts Lys vandre de.
Saligt är det folk som vet vad jubel är, de som vandra, o HERRE, i ditt ansiktes ljus.
16 I dit Navn skulle de fryde sig den ganske Dag, og i din Retfærdighed ophøjes de.
I ditt namn fröjda de sig alltid, och genom din rättfärdighet upphöjas de.
17 Thi du er deres Styrkes Pris, og i din Velbehagelighed ophøjer du vort Horn.
Ty du är deras starkhet och prydnad, och genom din nåd upphöjer du vårt horn.
18 Thi Herren er vort Skjold og den Hellige i Israel vor Konge.
Ty han som är vår sköld tillhör HERREN, vår konung tillhör Israels Helige.
19 Da talte du til din Hellige i et Syn og sagde: Jeg har beredet Hjælp ved en Kæmpe, jeg har ophøjet en udvalgt ud af Folket.
På den tiden talade du i en syn till dina fromma och sade: "Jag har lagt hjälp i en hjältes hans, jag har upphöjt en yngling ur folket.
20 Jeg har fundet David, min Tjener, jeg har salvet ham med min hellige Olie.
Jag har funnit min tjänare David och smort honom med min helig olja.
21 Ved ham skal min Haand holde fast, og min Arm skal styrke ham.
Min hand skall stadigt vara med honom, och min arm skall styrka honom.
22 Fjenden skal ikke plage ham, og en uretfærdig Mand skal ikke trænge ham.
Ingen fiende skall oförtänkt komma över honom, och ingen orättfärdig skall förtrycka honom;
23 Men jeg vil sønderknuse hans Modstandere for hans Ansigt og slaa dem, som hade ham.
nej, jag skall krossa hans ovänner framför honom, och jag skall hemsöka dem som hata honom.
24 Men min Sandhed og min Miskundhed skulle være med ham, i mit Navn skal hans Horn ophøjes.
Min trofasthet och min nåd skola vara med honom, och i mitt namn skall hans horn varda upphöjt.
25 Og jeg vil udstrække hans Haand til Havet og hans højre Haand til Floderne.
Jag skall lägga havet under hans hand och strömmarna under hans högra hand.
26 Han skal paakalde mig og sige: Du er min Fader, min Gud og min Frelses Klippe.
Han skall kalla mig så: 'Du min fader, min Gud och min frälsnings klippa.'
27 Og jeg vil gøre ham til den førstefødte, til den højeste over Kongerne paa Jorden.
Ja, jag skall göra honom till den förstfödde, till den högste bland konungarna på jorden.
28 Jeg vil bevare ham min Miskundhed evindelig, og min Pagt skal holdes ham trolig.
Jag skall bevara min nåd åt honom evinnerligen, och mitt förbund med honom skall förbliva fast.
29 Og jeg vil lade hans Sæd bestaa evindelig, og hans Trone, saa længe Himmelens Dage vare.
Jag skall låta hans säd bestå till evig tid, och hans tron, så länge himmelen varar.
30 Dersom hans Børn forlade min Lov, og de ikke vandre i mine Befalinger,
Om hans barn övergiva min lag och icke vandra efter mina rätter,
31 dersom de vanhellige mine Skikke og ikke holde mine Bud:
om de bryta mot mina stadgar och icke hålla mina bud,
32 Da vil jeg hjemsøge deres Overtrædelse med Riset og deres Misgerning med Plager.
då skall jag väl hemsöka deras överträdelse med ris och deras missgärning med plågor,
33 Men min Miskundhed vil jeg ikke tage fra ham og ikke svige min Sandhed.
men min nåd skall jag ej taga ifrån honom, och jag skall icke svika i trofasthet.
34 Jeg vil ikke vanhellige min Pagt og ikke forandre det, som er gaaet over mine Læber.
Jag skall icke bryta mitt förbund, och vad mina läppar hava talat skall jag ej förändra.
35 Eet har jeg svoret ved min Hellighed, jeg vil ikke lyve for David:
En gång har jag svurit det vid min helighet, och mitt löfte till David skall jag icke bryta.
36 Hans Sæd skal blive evindelig, og hans Trone som Solen for mig;
Hans säd skall förbliva evinnerligen och hans tron inför mig så länge som solen;
37 den skal befæstes som Maanen evindelig; og Vidnet i Skyen er trofast. (Sela)
såsom månen skall den bestå evinnerligen. Och trofast är vittnet i skyn." (Sela)
38 Men nu har du forkastet og foragtet ham, du er fortørnet paa din Salvede.
Men nu har du förkastat och förskjutit din smorde och handlat i vrede mot honom.
39 Du har tilintetgjort Pagten med din Tjener, du har vanhelliget hans Krone ned i Støvet.
Du har upplöst förbundet med din tjänare, du har oskärat hans krona och kastat den ned till jorden.
40 Du har nedrevet alle hans Mure, du har bragt Ødelæggelse over hans Befæstninger.
Du har brutit ned alla hans murar, du har gjort hans fästen till spillror.
41 Alle, som gik forbi paa Vejen, have plyndret ham, han er bleven til Spot for sine Naboer.
Alla som gå vägen fram plundra honom, han har blivit till smälek för sina grannar.
42 Du har ophøjet hans Modstanderes højre Haand, du har glædet alle hans Fjender.
Du har upphöjt hans ovänners högra hand och berett alla hans fiender glädje.
43 Ja, du lader hans skarpe Sværd vige tilbage og har ikke ladet ham bestaa i Krigen.
Ja, du har låtit hans svärdsegg vika tillbaka och icke hållit honom uppe i striden.
44 Du har ladet hans Glans høre op og kastet hans Trone til Jorden.
Du har gjort slut på hans glans och slagit hans tron till jorden.
45 Du har forkastet hans Ungdoms Dage, du har skjult ham med Haan. (Sela)
Du har förkortat hans ungdoms dagar, du har höljt honom med skam. (Sela)
46 Hvor længe, Herre! vil du skjule dig evindelig? hvor længe skal din Harme brænde som Ild?
Huru länge, o HERRE, skall du så alldeles fördölja dig? Huru länge skall din vrede brinna såsom eld?
47 Kom i Hu, hvad en Levetid er, til hvilken Forfængelighed du har skabt alle Menneskens Børn?
Tänk på huru kort mitt liv varar, och huru förgängliga du har skapat alla människors barn.
48 Hvo er den Mand, som lever og ikke skal se Døden? som kan fri sin Sjæl fra Dødsrigets Vold? (Sela) (Sheol h7585)
Ty vilken är den man som får leva och undgår att se döden? Vem räddar din själ från dödsrikets våld? (Sela) (Sheol h7585)
49 Herre! hvor ere dine forrige Naadegerninger, som du tilsvor David i din Sandhed?
Herre, var äro din forna nådegärningar, vad du lovade David med ed i din trofasthet.
50 Herre! kom dine Tjeneres Forsmædelse i Hu, som jeg bærer i min Barm, den fra alle de mange Folkefærd,
Tänk, Herre, på dina tjänares smälek, på vad jag måste fördraga av alla de många folken;
51 med hvilken dine Fjender have bespottet, Herre! med hvilken de have bespottet din Salvedes Fodspor.
tänk på huru dina fiender smäda, o HERRE, huru de smäda din smordes fotspår. ----
52 Lovet være Herren evindelig! Amen, ja, amen.
Lovad vare HERREN evinnerligen! Amen, Amen. Fjärde boken
