Salme 86
1 Herre! bøj dit Øre, bønhør mig, thi jeg er elendig og fattig.
En bön Davids. Herre, böj neder dina öron, och hör mig; ty jag är elände och fattig.
2 Bevar min Sjæl; thi jeg er hellig; frels din Tjener, du min Gud! ham, som forlader sig paa dig.
Bevara mina själ, ty jag är helig; hjelp du, min Gud, dinom tjenare, som sig uppå dig förlåter.
3 Herre! vær mig naadig; thi til dig raaber jeg den ganske Dag.
Herre, var mig nådelig; ty jag ropar dagliga till dig.
4 Glæd din Tjeners Sjæl; thi til dig, Herre, opløfter jeg min Sjæl.
Fröjda dins tjenares själ; förty efter dig, Herre, trängtar jag.
5 Thi du Herre! er god og rund til at forlade og rig paa Miskundhed imod alle, som paakalde dig.
Ty du, Herre, äst god och nådelig, af stor godhet allom dem som åkalla dig.
6 Herre! vend dit Øre til min Bøn og giv Agt paa mine ydmyge Begæringers Røst.
Förnim, Herre, mina bön, och akta uppå mina böns röst.
7 Paa min Nøds Dag vil jeg paakalde dig; thi du bønhører mig.
Uti mine nöd åkallar jag dig, att du dock ville höra mig.
8 Der er ingen som du iblandt Guder, Herre! og der er intet som dine Gerninger.
Herre, dig är ingen lik ibland gudarna, och ingen är, som så göra kan som du.
9 Alle Hedninger, som du har skabt, skulle komme og tilbede for dit Ansigt, Herre! og de skulle ære dit Navn.
Alle Hedningar, de du gjort hafver, skola komma och tillbedja för dig, Herre, och ära ditt Namn;
10 Thi du er stor, og du gør underfulde Ting, du alene er Gud.
Att du så stor äst, och gör under, och allena Gud äst.
11 Lær mig, Herre! din Vej, jeg vil vandre i din Sandhed, vend mit Hjerte imod dette ene, at frygte dit Navn.
Visa mig, Herre, din väg, att jag må vandra i dine sanning; behåll mitt hjerta vid det ena, att jag ditt Namn fruktar.
12 Jeg vil takke dig, Herre min Gud! af mit ganske Hjerte og ære dit Navn evindelig.
Jag tackar dig, Herre, min Gud, af allt mitt hjerta, och ärar ditt Namn evinnerliga.
Ty din godhet är stor öfver mig, och du hafver frälst mina själ utu det djupa helvetet. (Sheol h7585)
14 Gud! de hovmodige staa op imod mig, og Voldsmænds Hob søger efter mit Liv, og de have ikke sat dig for deres Øjne.
Gud, de stolte sätta sig emot mig, och de tyranners hop står mig efter mina själ, och hafva dig intet för ögon.
15 Men du, Herre! er en barmhjertig og naadig Gud, langmodig og af megen Miskundhed og Sandhed.
Men du, Herre Gud, äst barmhertig och nådelig, tålig, och af stora mildhet och trohet.
16 Vend dit Ansigt til mig og vær mig naadig! giv din Tjener din Styrke og frels din Tjenestekvindes Søn!
Vänd dig till mig, var mig nådelig; stärk din tjenare med dine magt, och hjelp dine tjenarinnos son.
17 Gør et Tegn for mig til det gode, at de, som hade mig, maa se det og beskæmmes; thi du, Herre! har hjulpet mig og trøstet mig.
Gör ett tecken med mig, att mig väl går, att de set, som mig hata, och skämma sig, att du med mig står, Herre, och tröstar mig.
