Salme 81

1 Til Sangmesteren; til Githith; af Asaf.

För sångmästaren, till Gittít; av Asaf. Höjen glädjerop till Gud, vår starkhet, höjen jubel till Jakobs Gud.

2 Synger med Fryd for Gud, vor Styrke, raaber med Glæde for Jakobs Gud!

Stämmen upp lovsång och låten pukor ljuda, ljuvliga harpor tillsammans med psaltare.

3 Istemmer Lovsang, og giver Trommen, den liflige Harpe med Psalteren hid!

Stöten i basun vid nymånaden, vid fullmånen, på vår högtidsdag.

4 Blæser i Trompeten ved Nymaane, ved Fuldmaane, til vor Højtidsdag!

Ty detta är en stadga för Israel, en Jakobs Guds rätt.

5 Thi den er en Skik i Israel, en Lov for Jakobs Gud.

Det bestämde han till ett vittnesbörd i Josef, när han drog ut mot Egyptens land. Jag hör ett tal som är mig nytt:

6 Den satte han til et Vidnesbyrd i Josef, der han drog ud imod Ægyptens Land; jeg hørte en Røst, som jeg ikke kendte:

"Jag lyfte bördan från hans skuldra, hans händer blevo fria ifrån lastkorgen.

7 „Jeg tog Byrden bort fra hans Skuldre, hans Hænder bleve befriede fra Bærekurven.

I nöden ropade du, och jag räddade dig; jag svarade dig, höljd i tordön, jag prövade dig vid Meribas vatten. (Sela)

8 Du paakaldte i Nøden, og jeg udfriede dig; jeg bønhørte dig fra Tordenskyens Skjul, jeg prøvede dig ved Meriba Vande. (Sela)

Hör, mitt folk, och låt mig varna dig; Israel, o att du ville höra mig!

9 Hør, mit Folk! og jeg vil vidne imod dig; Israel! gid du vilde høre mig.

Hos dig skall icke finnas någon annan gud, och du skall ej tillbedja någon främmande gud.

10 Der skal ingen fremmed Gud være hos dig, og du skal ikke tilbede andre Folks Gud.

Jag är HERREN, din Gud, som har fört dig upp ur Egyptens land; låt din mun vitt upp, så att jag får uppfylla den.

11 Jeg er Herren din Gud, som førte dig op fra Ægyptens Land; lad din Mund vidt op, og jeg vil fylde den.

Men mitt folk ville ej höra min röst, och Israel var mig icke till viljes.

12 Men mit Folk hørte ikke min Røst, og Israel vilde ikke tjene mig.

Då lät jag dem gå i deras hjärtans hårdhet, det fingo vandra efter sina egna rådslag.

13 Og jeg lod dem fare i deres Hjertes Stivhed; de vandrede efter deres egne Raad.

O att mitt folk ville höra mig, och att Israel ville vandra på mina vägar!

14 Gid mit Folk vilde høre mig! gid Israel vilde vandre paa mine Veje!

Då skulle jag snart kuva deras fiender och vända min hand mot deras ovänner.

15 Da vilde jeg om et lidet ydmyge deres Fjender og vende min Haand imod deres Modstandere.

De som hata HERREN skulle då visa honom underdånighet, och hans folks tid skulle vara evinnerligen.

16 De, som hade Herren, skulde smigre for det, og deres Tid skulde vare evindelig. Og jeg skulde bespise det med den bedste Hvede, ja, jeg vilde mætte dig med Honning af en Klippe‟.

Och han skulle bespisa det med bästa vete; ja, med honung ur klippan skulle jag mätta dig."