< Salme 81 >

1 Til Sangmesteren; til Githith; af Asaf.
På Gittith, till att föresjunga, Assaphs. Sjunger Gudi gladeliga, den vår starkhet är; fröjdens Jacobs Gudi.
2 Synger med Fryd for Gud, vor Styrke, raaber med Glæde for Jakobs Gud!
Tager Psalmer, och för hit trummor, lusteliga harpor med psaltare.
3 Istemmer Lovsang, og giver Trommen, den liflige Harpe med Psalteren hid!
Blåser med basuner i nymånaden, i våra löfhyddohögtid.
4 Blæser i Trompeten ved Nymaane, ved Fuldmaane, til vor Højtidsdag!
Ty detta är en sed i Israel, och en Jacobs Guds rätt.
5 Thi den er en Skik i Israel, en Lov for Jakobs Gud.
Det hafver han till ett vittnesbörd satt i Joseph, då de utur Egypti land drogo, och främmande tungomål hört hade;
6 Den satte han til et Vidnesbyrd i Josef, der han drog ud imod Ægyptens Land; jeg hørte en Røst, som jeg ikke kendte:
Och jag deras axlar ifrån bördone friade, och deras händer vid krukorna qvitta vordo.
7 „Jeg tog Byrden bort fra hans Skuldre, hans Hænder bleve befriede fra Bærekurven.
Då du åkallade mig i nödene, halp jag dig ut, och bönhörde dig, då tordönen öfverföll dig; och försökte dig vid trätovattnet. (Sela)
8 Du paakaldte i Nøden, og jeg udfriede dig; jeg bønhørte dig fra Tordenskyens Skjul, jeg prøvede dig ved Meriba Vande. (Sela)
Hör, mitt folk, jag vill betyga ibland dig; Israel, du skall höra mig;
9 Hør, mit Folk! og jeg vil vidne imod dig; Israel! gid du vilde høre mig.
Att ibland dig ingen annar Gud är, och du ingen främmande Gud tillbeder.
10 Der skal ingen fremmed Gud være hos dig, og du skal ikke tilbede andre Folks Gud.
Jag är Herren din Gud, som dig utur Egypti land fört hafver. Låt din mun vidt upp, låt mig uppfylla honom.
11 Jeg er Herren din Gud, som førte dig op fra Ægyptens Land; lad din Mund vidt op, og jeg vil fylde den.
Men mitt folk hörde intet mina röst, och Israel är intet om mig.
12 Men mit Folk hørte ikke min Røst, og Israel vilde ikke tjene mig.
Så hafver jag låtit dem uti deras hjertas sinne, att de måga vandra efter sitt råd.
13 Og jeg lod dem fare i deres Hjertes Stivhed; de vandrede efter deres egne Raad.
Om mitt folk ville mig hörsamt vara, och Israel på minom vägom gå,
14 Gid mit Folk vilde høre mig! gid Israel vilde vandre paa mine Veje!
Så ville jag snart nederlägga deras fiendar, och vända mina hand emot deras motståndare.
15 Da vilde jeg om et lidet ydmyge deres Fjender og vende min Haand imod deres Modstandere.
Och de som Herran hata, skulle fela uppå honom; men deras tid skulle evinnerliga vara,
16 De, som hade Herren, skulde smigre for det, og deres Tid skulde vare evindelig. Og jeg skulde bespise det med den bedste Hvede, ja, jeg vilde mætte dig med Honning af en Klippe‟.
Och jag skulle spisa dem med bästa hvete, och mätta dem med hannog utu hälleberget.

< Salme 81 >