Salme 78

1 Mit Folk! vend dine Øren til min Lære, bøjer eders Øren til min Munds Tale!

En sång av Asaf. Lyssna, mitt folk, till min undervisning; böjen edra öron till min muns ord.

2 Jeg vil oplade min Mund med Ordsprog, jeg vil udgyde mørke Taler fra fordums Tid,

Jag vill öppna min mun till lärorikt tal, uppenbara förborgade ting ifrån fordom.

3 dem, som vi have hørt og vide, og vore Fædre have fortalt os.

Vad vi hava hört och känna, och vad våra fäder hava förtäljt för oss,

4 Dette ville vi ikke dølge for deres Børn, for den Slægt, som kommer herefter, men forkynde Herrens megen Pris og hans Styrke og hans underfulde Gerninger, som han har gjort.

det vilja vi icke dölja för deras barn; för ett kommande släkte vilja vi förtälja HERRENS lov och hans makt och de under han har gjort.

5 Han oprettede et Vidnesbyrd i Jakob og satte en Lov i Israel, i hvilken han bød vore Fædre at kundgøre dem for deres Børn,

Ty han upprättade ett vittnesbörd i Jakob och stiftade en lag i Israel; han påbjöd den för våra fäder, och de skulle kungöra den för sina barn.

6 paa det den Slægt, som kom herefter, de Børn, som skulde fødes, kunde vide det, at de kunde staa op og fortælle det for deres Børn,

Så skulle det bliva kunnigt för ett kommande släkte, för barn som en gång skulle födas, och dessa skulle stå upp och förtälja det för sina barn.

7 og at de maatte sætte deres Haab paa Gud og ikke glemme Guds Gerninger, men bevare hans Bud;

Då skulle de sätta sitt hopp till Gud och icke förgäta Guds verk, utan taga hans bud i akt.

8 og at de ikke skulde vorde som deres Fædre, en modvillig og genstridig Slægt, en Slægt, som ikke beredte sit Hjerte, og hvis Aand ikke holdt trofast ved Gud.

Och de skulle icke bliva, såsom deras fäder, ett gensträvigt och upproriskt släkte, ett släkte som icke höll sitt hjärta ståndaktigt, och vars ande icke var trofast mot Gud.

9 Efraims Børn vare rustede Bueskytter, men svigtede paa Stridens Dag.

Efraims barn, välbeväpnade bågskyttar, vände om på stridens dag.

10 De holdt ikke Guds Pagt og vægrede sig ved at vandre i hans Lov.

De höllo icke Guds förbund, och efter hans lag ville de ej vandra.

11 Og de glemte hans Gerninger og hans underfulde Ting, som han havde ladet dem se.

De glömde hans gärningar och de under han hade låtit dem se.

12 For deres Fædre havde han gjort Undere i Ægyptens Land, paa Zoans Mark.

Ja, inför deras fäder hade han gjort under, i Egyptens land, på Soans mark.

13 Han adskilte Havet og lod dem gaa igennem og optaarnede Vandet som en Dynge.

Han klöv havet och lät dem gå därigenom och lät vattnet stå såsom en hög.

14 Og han ledede dem om Dagen ved Skyen og den ganske Nat ved Ildens Lys.

Han ledde dem om dagen med molnskyn, och hela natten med eldens sken.

15 Han kløvede Klipper i Ørken og gav dem at drikke som af store Dyb.

Han klöv sönder klippor i öknen och gav dem rikligen att dricka, såsom ur väldiga hav.

16 Og han lod Bække strømme frem af Klippen og lod Vand rinde ned som Floder.

Rinnande bäckar lät han framgå ur klippan och vatten flyta ned såsom strömmar.

17 Men de bleve endnu ved med at synde imod ham, med at være genstridige imod den Højeste i Ørken.

Likväl syndade de allt framgent mot honom och voro gensträviga mot den Högste, i öknen.

18 Og de fristede Gud i deres Hjerte, saa at de begærede Mad for deres Lyst.

De frestade Gud i sina hjärtan, i det de begärde mat för sin lystnad.

19 Og de talte imod Gud; de sagde: Mon Gud kan berede et Bord i Ørken?

Och de talade mot Gud, de sade: "Kan väl Gud duka ett bord i öknen?

20 Se, han har slaget Klippen, saa at der flød Vand, og Bækkene løb over; mon han og kan give Brød; mon han kan skaffe Kød for sit Folk?

Se, visst slog han klippan, så att vatten flödade och bäckar strömmade fram, men kan han ock giva bröd eller skaffa kött åt sitt folk?"

21 Derfor, da Herren hørte det, blev han fortørnet; og en Ild optændtes imod Jakob, og en Vrede opkom imod Israel,

Så förgrymmades då HERREN, när han hörde det; och eld upptändes i Jakob, jag, vrede kom över Israel,

22 fordi de ikke troede paa Gud og ikke forlode sig paa hans Frelse.

eftersom de icke trodde på Gud och ej förtröstade på hans frälsning.

23 Og han bød Skyerne heroventil og oplod Himlenes Døre.

Och han gav befallning åt skyarna i höjden och öppnade himmelens dörrar;

24 Og han lod Man regne paa dem til at æde og gav dem Himmelkorn.

han lät manna regna över dem till föda, och korn från himmelen gav han dem.

25 Hver aad de stærkes Brød; han sendte dem Mad til Mættelse.

Änglabröd fingo människor äta; han sände dem mat till fyllest.

26 Han lod Østenvejr fare frem under Himmelen og førte Søndenvejr frem ved sin Styrke.

Han lät östanvinden fara ut på himmelen, och genom sin makt förde han sunnanvinden fram.

27 Og han lod Kød regne ned over dem som Støv og flyvende Fugle som Havets Sand.

Och han lät kött regna över dem såsom stoft, bevingade fåglar såsom havets sand;

28 Og han lod dem falde midt i sin Lejr, trindt omkring sine Boliger.

han lät det falla ned i sitt läger, runt omkring sin boning.

29 Og de aade og bleve saare mætte; han tilførte dem det, som de havde faaet Lyst til.

Då åto de och blevo övermätta; han lät dem få vad de hade lystnad efter.

30 De havde ikke styret deres Lyst, deres Mad var endnu i deres Mund:

Men ännu hade de icke stillat sin lystnad, ännu var maten i deras mun,

31 Da opsteg Guds Vrede imod dem, og han ihjelslog nogle iblandt de kraftigste af dem; og han nedslog de unge Mænd i Israel.

då kom Guds vrede över dem; han sände död bland deras ypperste och slog ned Israels unga män.

32 Med alt det syndede de endnu og troede ikke paa hans underfulde Gerninger.

Likväl syndade de alltjämt och trodde icke på hans under.

33 Derfor lod han deres Dage svinde hen i Forfængelighed og deres Aar i Forskrækkelse.

Då lät han deras dagar försvinna i förgängelse och deras år i plötslig undergång.

34 Naar han slog dem ihjel, da søgte de ham, og de vendte om og søgte Gud aarle.

När han dräpte folket, frågade de efter honom och vände om och sökte Gud.

35 Og de kom i Hu, at Gud var deres Klippe, og Gud, den Højeste, deres Genløser.

De tänkte då på att Gud var deras klippa, och att Gud den Högste var deras förlossare;

36 Men de talte slesk for ham med deres Mund og løj for ham med deres Tunger.

och de talade inställsamt för honom med sin mun och skrymtade för honom med sin tunga.

37 Men deres Hjerte var ikke fast med ham, og de bleve ikke bestandige i hans Pagt.

Men deras hjärtan höllo sig icke ståndaktigt vid honom, och de voro icke trogna i hans förbund.

38 Dog, han er barmhjertig, han soner Misgerning og fordærver ikke; han vendte sin Vrede mangfoldige Gange bort fra dem og lod ej sin Harme helt bryde frem.

Dock, han är barmhärtig, han förlåter missgärning, och han vill icke fördärva. Därför avvände han ofta sin vrede och lät ej hela sin förtörnelse bryta fram.

39 Og han kom i Hu, at de vare Kød, et Aandepust, som farer hen og ej kommer tilbage.

Ty han tänkte därpå att de voro kött, en vind som far bort och icke kommer åter.

40 Hvor tit vare de genstridige imod ham i Ørken, bedrøvede ham i de øde Steder.

Huru ofta voro de ej gensträviga mot honom i öknen och bedrövade honom i ödemarken!

41 Og de fristede Gud paany og mestrede den Hellige i Israel.

Ja, de frestade Gud allt framgent och förtörnade Israels Helige.

42 De kom ikke hans Haand i Hu paa den Dag, da han udløste dem af Nød;

De betänkte icke vad hans hand hade uträttat på den tid då han förlossade dem från ovännen,

43 da han satte sine Tegn i Ægypten og sine Undere paa Zoans Mark;

då han gjorde sina tecken i Egypten och sina under på Soans mark.

44 da han forandrede deres Floder til Blod og deres Strømme, saa at de ikke kunde drikke af dem;

Där förvandlade han deras strömmar till blod, så att de ej kunde dricka ur sina rinnande vatten;

45 og han sendte alle Haande Utøj paa dem, som aad dem, og Frøer, som voldte dem Fordærvelse;

han sände bland dem flugsvärmar, som åto dem, och paddor, som voro dem till fördärv.

46 og han gav Kornormen deres Grøde og Græshoppen deres Arbejde;

Han gav deras gröda åt gräsmaskar och deras arbetes frukt åt gräshoppor;

47 han slog deres Vintræer med Hagelen og deres Morbærtræer med Isstykker;

han slog deras vinträd med hagel och deras fikonträd med hagelstenar;

48 og han overantvordede deres Dyr til Hagelen og deres Kvæg til Lynene;

han gav deras husdjur till pris åt hagel och deras boskap åt ljungeldar.

49 han sendte sin grumme Vrede paa dem, Harme og Fortørnelse og Angest, en Sending af Ulykkesbud;

Han sände över dem sin vredes glöd, förgrymmelse och ogunst och nöd, en skara av olycksänglar.

50 han banede Vej for sin Vrede, han sparede ikke deres Sjæl fra Døden, og han overantvordede deres Liv til Pesten;

Han gav fritt lopp åt sin vrede; han skonade icke deras själ från döden, utan gav deras liv till pris åt pesten.

51 og han slog alle førstefødte i Ægypten, Kraftens Førstegrøde i Kams Telte;

Och han slog allt förstfött i Egypten, kraftens förstling i Hams hyddor.

52 men sit Folk lod han drage ud som Faareflokken og førte dem i Ørken som Hjorden;

Och han lät sitt folk bryta upp såsom en fårhjord och förde dem såsom en boskapshjord genom öknen.

53 og han ledede dem tryggelig, at de ikke flygtede; men Havet skjulte deres Fjender.

Han ledde dem säkert, så att de icke behövde frukta; men deras fiender övertäcktes av havet.

54 Og han førte dem til sin Helligheds Landemærke, til dette Bjerg, som hans højre Haand havde forhvervet;

Och han lät dem komma till sitt heliga land, till det berg som hans högra hand hade förvärvat.

55 og han uddrev Hedningerne for deres Ansigt og lod disses Land tilfalde dem som Arvedel; og han lod Israels Stammer bo i deres Telte.

Han förjagade hedningarna för dem och gav dem deras land till arvslott och lät Israels stammar bo i deras hyddor.

56 Men de fristede Gud, den Højeste, og vare genstridige imod ham og agtede ikke paa hans Vidnesbyrd.

Men i sin gensträvighet frestade de Gud den Högste och höllo icke hans vittnesbörd;

57 Og de vendte sig bort og bleve troløse som deres Fædre, de sloge tilbage som en falsk Bue.

de veko trolöst tillbaka, de såsom deras fäder, de vände om, lika en båge som sviker.

58 Og de opirrede ham ved deres Høje og gjorde ham nidkær ved deres udskaarne Billeder.

De förtörnade honom med sina offerhöjder och retade honom genom sina beläten.

59 Der Gud det hørte, da blev han fortørnet, og han foragtede Israel saare.

Gud förnam det och vart förgrymmad och förkastade Israel med harm.

60 Han forlod Boligen i Silo, det Paulun, som han havde sat til at bo udi iblandt Menneskene.

Och han försköt sin boning i Silo, det tält han hade slagit upp bland människorna;

61 Og han gav sin Magt i Fangenskab og sin Herlighed i Fjendens Haand.

han gav sin makt i fångenskap och sin ära i fiendehand.

62 Og han overantvordede sit Folk til Sværd og fortørnedes paa sin Arv.

Ja, han gav sitt folk till pris åt svärdet, och på sin arvedel förgrymmades han.

63 Ild fortærede deres unge Mandskab, og deres Jomfruer fik ingen Brudesang.

Deras unga män förtärdes av eld, och deras jungfrur blevo utan brudsång.

64 Deres Præster faldt for Sværdet, og deres Enker begræd dem ikke.

Deras präster föllo för svärd, och inga änkor kunde hålla klagogråt.

65 Da opvaagnede Herren som en sovende, som en Helt, der jubler af Vin.

Då vaknade Herren såsom ur en sömn, han reste sig, lik en hjälte som hade legat dövad av vin.

66 Og han slog sine Fjender tilbage, han gjorde dem en evig Skam.

Och han slog sina ovänner tillbaka, evig smälek lät han komma över dem.

67 Og han forkastede Josefs Telt og udvalgte ikke Efraims Stamme;

Han förkastade ock Josefs hydda och utvalde icke Efraims stam.

68 men han udvalgte Judas Stamme, Zions Bjerg, som han elskede.

Men han utvalde Juda stam, Sions berg, som han älskade.

69 Og han byggede sin Helligdom lig Højderne, lig Jorden, hvilke han har grundfæstet evindelig.

Och han byggde sin helgedom hög såsom himmelen, fast såsom jorden, som han har grundat för evigt.

70 Og han udvalgte David, sin Tjener, og tog ham fra Faarestierne;

Och han utvalde sin tjänare David och tog honom ifrån fårhjordens fållor.

71 fra Faarene, som gave Die, lod han ham komme at vogte Jakob sit Folk og Israel sin Arv.

Ja, ifrån fåren hämtade han honom och satte honom till en herde för Jakob, sitt folk, och för Israel, sin arvedel.

72 Og han vogtede dem efter sit Hjertes Oprigtighed og ledede dem med forstandig Haand.

Och han var deras herde med redligt hjärta och ledde dem med förståndig hand.