Salme 73

1 Kun god er Gud imod Israel, imod de rene af Hjertet.

En psalm av Asaf. Sannerligen, Gud är god mot Israel, mot dem som hava rena hjärtan.

2 Men jeg — nær vare mine Fødder bøjede af Vejen; mine Skridt vare lige ved at glide ud.

Men jag hade så när stapplat med mina fötter, mina steg voro nära att slinta;

3 Thi jeg blev nidkær over Daarerne; jeg maatte se, at det gik de ugudelige vel.

ty jag upptändes av avund mot de övermodiga, när jag såg att det gick dem väl i deras ogudaktighet.

4 Thi der findes intet Baand for dem indtil deres Død, og deres Styrke er vel ved Magt.

Ty fria ifrån vedermödor äro de till sin död, och deras hull är frodigt.

5 De have ikke Møje som andre Folk, og de blive ikke plagede som andre Mennesker.

De komma icke i olycka såsom andra dödliga och varda icke plågade såsom andra människor.

6 Derfor har Hovmod prydet dem som en Kæde, Vold skjuler dem som et Smykke.

Därför är högmod deras halsprydnad, våld den klädnad som höljer dem.

7 Deres Øjne staa ud af Fedme; Hjertets Tanker faa Fremgang.

Ur fetma skåda deras ögon fram, deras hjärtans inbillningar hava intet mått.

8 De haane og tale i Ondskab om at øve Vold; fra det høje tale de.

De håna och tala förtryck i sin ondska; med höga åthävor tala de.

9 De sætte deres Mund i Himmelen, og deres Tunge farer frem paa Jorden.

Med sin mun stiga de upp i himmelen, och deras tunga far fram på jorden;

10 Derfor vender deres Folk hid, og Vand i fulde Drag uddrikkes af dem.

därför vänder sig deras folk till dem och super så in vattnet i fulla drag.

11 Og de sige: Hvorledes skulde Gud vide det? og er der Kundskab hos den Højeste?

Och de säga: "Huru skulle Gud kunna veta det? Skulle sådan kunskap finnas hos den Högste?"

12 Se, disse ere de ugudelige; dog ere de rolige til evig Tid, de forøge deres Gods.

Ja, så är det med de ogudaktiga; det går dem alltid väl, och de växa i makt.

13 Kun forgæves har jeg renset mit Hjerte og toet mine Hænder i Uskyldighed.

Sannerligen, förgäves bevarade jag mitt hjärta rent och tvådde mina händer i oskuld;

14 Og dog blev jeg plaget den ganske Dag, og min Straf var der hver Morgen.

jag vart dock plågad hela dagen, och var morgon kom tuktan över mig.

15 Dersom jeg havde sagt: Jeg vil føre saadan Tale; se, da havde jeg handlet troløst imod dine Børns Slægt.

Om jag hade sagt: "Så vill jag lära", då hade jag svikit dina barns släkte.

16 Og jeg tænkte efter for at forstaa det; men det var en Kval i mine Øjne,

När jag nu tänkte efter för att begripa detta, syntes det mig alltför svårt,

17 indtil jeg gik ind i Guds Helligdomme og gav Agt paa deres Endeligt.

till dess jag trängde in i Guds heliga rådslut och aktade på dess ände.

18 Kun paa slibrige Steder sætter du dem; du lader dem falde til at ødelægges.

Sannerligen, på slipprig mark ställer du dem, du störtar dem ned i fördärv.

19 Hvorledes ere de i et Øjeblik gaaede til Grunde? de ere omkomne, de have faaet Ende ved Forskrækkelserne.

Huru varda de ej till intet i ett ögonblick! De förgås och få en ände med förskräckelse.

20 De ere ligesom en Drøm, naar een er opvaagnet; Herre! naar du opvaagner, vil du foragte deres Billede.

Såsom det är med en dröm, när man vaknar, o Herre, så aktar du dem för intet, såsom skuggbilder, när du vaknar.

21 Da mit Hjerte var bittert, og det stak mig i mine Nyrer,

När mitt hjärta förbittrades och jag kände styng i mitt inre,

22 da var jeg ufornuftig og kunde ikke forstaa noget, jeg var som et Dyr for dig.

då var jag oförnuftig och förstod intet; såsom ett oskäligt djur var jag inför dig.

23 Men jeg vil stedse blive hos dig; du holder ved min højre Haand.

Dock förbliver jag städse hos dig; du håller mig vid min högra hand.

24 Du leder mig efter dit Raad, og derefter optager du mig til Ære.

Du skall leda mig efter ditt råd och sedan upptaga mig med ära.

25 Hvem har jeg i Himlene? og lige med dig har jeg ikke Lyst til noget paa Jorden.

Vem har jag i himmelen utom dig! Och när jag har dig, då frågar jag efter intet på jorden.

26 Forsmægter mit Kød og mit Hjerte, saa er Gud mit Hjertes Klippe og min Del evindelig.

Om än min kropp och min själ försmäkta, så är dock Gud mitt hjärtas klippa och min del evinnerligen.

27 Thi se, de som holde sig langt borte fra dig, omkomme; du udrydder hver den, som ved Bolen viger af fra dig.

Ty se, de som hava vikit bort ifrån dig skola förgås; du förgör var och en som trolöst avfaller från dig.

28 Men det er mig godt, at Gud er mig nær; jeg har sat mit Haab paa den Herre, Herre, at jeg kan fortælle alle dine Gerninger.

Men jag har min glädje i att hålla mig intill Gud; jag söker min tillflykt hos Herren, HERREN, för att kunna förtälja alla dina gärningar.