Salme 69

1 Til Sangmesteren; til „Lillierne‟; af David.

För sångmästaren, efter "Liljor"; av David. Fräls mig, Gud; ty vattnen tränga mig inpå livet.

2 Gud frels mig; thi Vandene ere komne indtil Sjælen.

Jag har sjunkit ned i djup dy, där ingen botten är; jag har kommit i djupa vatten, och svallet vill fördränka mig.

3 Jeg er sunken i Dybets Dynd, hvor man ej kan fæste Fod; jeg er kommen i Vandenes Dyb, og Strømmen overskyller mig.

Jag har ropat mig trött, min strupe är förtorkad; mina ögon försmäkta av förbidan efter min Gud.

4 Jeg er bleven træt af det, jeg har raabt, min Strube er hæs; mine Øjne ere fortærede, idet jeg venter paa min Gud.

Flera än håren på mitt huvud äro de som hata mig utan sak; många äro de som vilja förgöra mig, de som äro mina fiender utan skäl; vad jag icke har rövat, det måste jag gälda.

5 Flere end Haar paa mit Hoved ere de, som hade mig uden Aarsag; mægtige ere de, som søge at udrydde mig, mine Fjender uden Skel; jeg maa gengive det, jeg ikke har røvet.

Du, o Gud, känner min dårskap, och mina skulder äro icke förborgade för dig.

6 Gud! du ved min Daarlighed, og min Skyld er ikke dulgt for dig.

Låt icke i mig dem komma på skam, som förbida dig, Herre, HERRE Sebaot; Låt icke i mig dem varda till blygd, som söka dig, du Israels Gud.

7 Lad ikke dem, som bie efter dig, Herre, Herre Zebaoth! beskæmmes ved mig; lad ikke dem, som søge dig, Israels Gud, blive forhaanede ved mig.

Ty för din skull bär jag smälek, för din skull höljer blygsel mitt ansikte;

8 Thi jeg bærer Forhaanelse for din Skyld; Skændsel har skjult mit Ansigt.

främmande har jag blivit för mina bröder och en främling för min moders barn.

9 Jeg er bleven fremmed for mine Brødre og en Udlænding for min Moders Børn.

Ty nitälskan för ditt hus har förtärt mig, och dina smädares smädelser hava fallit över mig.

10 Thi Nidkærhed for dit Hus har fortæret mig, og deres Forhaanelser, som dig forhaane, ere faldne paa mig.

Jag grät, ja, min själ grät under fasta, men det blev mig till smälek.

11 Og jeg græd min Sjæl ud under Faste; men det blev mig til Forhaanelser.

Jag klädde mig i sorgdräkt, men jag blev för dem ett ordspråk.

12 Og jeg brugte Sæk til mit Klædebon, og jeg blev dem til et Ordsprog.

Om mig tassla de, när de sitta i porten; i dryckeslag göra de visor om mig.

13 De, som sidde i Porten, snakke om mig, og de, som drikke stærk Drik, synge Viser om mig.

Men jag kommer med min bön till dig, HERRE, i behaglig tid, genom din stora nåd, o Gud; svara mig i din frälsande trofasthet.

14 Men jeg henflyr med min Bøn til dig, Herre! i Naadens Tid, o Gud! efter din megen Miskundhed: Bønhør mig for din Frelses Sandheds Skyld!

Rädda mig ur dyn, så att jag icke sjunker ned; låt mig bliva räddad från dem som hata mig och från de djupa vattnen.

15 Frels mig af Dyndet, at jeg ikke synker; lad mig frelses fra mine Avindsmænd og fra Vandenes Dyb!

Låt icke vattensvallet fördränka mig eller djupet uppsluka mig; och låt ej graven tillsluta sitt gap över mig.

16 Lad Vandstrømmene ikke overskylle mig, ej heller Dybet sluge mig; lad og I ikke Hulen lukke sin Mund over mig!

Svara mig, HERRE, ty god är din nåd; vänd dig till mig efter din stora barmhärtighet.

17 Bønhør mig, Herre! thi din Miskundhed er god; vend dit Ansigt til mig efter din store Barmhjertighed!

Fördölj icke ditt ansikte för din tjänare, ty jag är i nöd; skynda att svara mig.

18 Og skjul ikke dit Ansigt for din Tjener; thi jeg er angest, skynd dig, bønhør mig!

Kom till min själ och förlossa henne; befria mig för mina fienders skull.

19 Hold dig nær til min Sjæl, genløs den, udfri mig for mine Fjenders Skyld!

Du känner min smälek, min skam och blygd; du ser alla mina ovänner.

20 Du kender min Forhaanelse og min Skam og min Skændsel; alle mine Modstandere ere aabenbare for dig.

Smälek har krossat mitt hjärta, så att jag är vanmäktig; jag väntade på medlidande, men där var intet, och på tröstare, men jag fann ingen.

21 Forhaanelse har brudt mit Hjerte, og jeg blev svag; og jeg ventede paa Medynk, men der var ingen, og paa Trøstere; men jeg fandt ikke nogen.

De gåvo mig galla att äta, och ättika att dricka, i min törst.

22 Og de gave mig Galde at æde og Eddike at drikke i min Tørst.

Må deras bord framför dem bliva till en snara och till ett giller, bäst de gå där säkra;

23 Deres Bord blive foran dem til en Strikke og til en Snare, naar de ere trygge.

må deras ögon förmörkas, så att de icke se; gör deras länder vacklande alltid.

24 Lad deres Øjne formørkes, at de ikke se, og lad deres Lænder altid rave!

Gjut ut över dem din ogunst, och låt din vredes glöd hinna upp dem.

25 Udøs din Harme over dem, og lad din brændende Vrede gribe dem!

Deras gård blive öde, ingen må finnas, som bor i deras hyddor,

26 Deres Bolig vorde øde; ingen være, som bor i deres Telte.

eftersom de förfölja dem som du själv har slagit och orda om huru de plågas, som du har stungit.

27 Thi de forfølge den, som du har slaget, og de fortælle om deres Pine, som du har saaret.

Låt dem gå från missgärning till missgärning, och låt dem icke komma till din rättfärdighet.

28 Læg Skyld til deres Skyld, og lad dem ikke komme til din Retfærdighed!

Må de utplånas ur de levandes bok och icke varda uppskrivna bland de rättfärdiga.

29 Lad dem udslettes af de levendes Bog, og lad dem ikke opskrives med de retfærdige!

Men mig som är betryckt och plågad, mig skall din frälsning, o Gud, beskydda.

30 Dog, jeg er elendig og har Smerte; Gud! lad din Frelse ophøje mig.

Jag vill lova Guds namn med sång och upphöja honom med tacksägelse.

31 Jeg vil love Guds Navn med Sang, og jeg vil storlig ære ham med Taksigelse.

Det skall behaga HERREN bättre än någon tjur, något offerdjur med horn och klövar.

32 Og det skal bedre behage Herren end en ung Okse med Horn og Klove.

När de ödmjuka se det, skola de glädja sig; I som söken Gud, edra hjärtan skola leva.

33 De sagtmodige have set det, de skulle glæde sig; I, som søge Gud — og eders Hjerte leve op!

Ty HERREN lyssnar till de fattiga och föraktar icke sina fångna.

34 Thi Herren hører de fattige og foragter ikke sin bundne.

Honom love himmelen och jorden, havet och allt vad som rör sig däri.

35 Himmel og Jord skulle love ham, Havet og alt det, som vrimler derudi!

Ty Gud skall frälsa Sion, han skall bygga upp Juda städer; man skall bo i dem och besitta landet.

36 Thi Gud skal frelse Zion og bygge Judas Stæder, og man skal bo der og eje det. Og hans Tjeneres Sæd skal arve det, og de, som elskede hans Navn, skulle bo derudi.

Hans tjänares barn skola få det till arvedel, och de som älska hans namn skola bo däri.