Salme 68

1 Til Sangmesteren, af David; en Psalme, en Sang.

För sångmästaren; av David; en psalm, en sång.

2 Gud staar op, hans Fjender adspredes, og de, som hade ham, fly for hans Ansigt.

Gud står upp; hans fiender varda förskingrade, och de som hata honom fly för hans ansikte.

3 Som Røg driver bort, vil du bortdrive dem; som Voks smelter for Ild, skulle de ugudelige omkomme for Guds Ansigt.

Såsom rök fördrives, så fördrivas de av dig; likasom vaxet smälter för eld, så förgås de ogudaktiga för Guds ansikte.

4 Men de retfærdige skulle glædes, de skulle fryde sig for Guds Ansigt og juble med Glæde.

Men de rättfärdiga äro glada, de fröjda sig inför Gud och jubla i glädje.

5 Synger for Gud, lovsynger hans Navn, baner Vej for ham, som farer frem igennem Ørkenen; Herren er hans Navn, og fryder eder for hans Ansigt.

Sjungen till Guds ära, lovsägen hans namn. Gören väg för honom som drager fram genom öknarna. Hans namn är HERREN, fröjdens inför honom;

6 Faderløses Fader og Enkers Dommer er Gud i sin hellige Bolig.

de faderlösas fader och änkors försvarare, Gud i sin heliga boning,

7 Gud lader de enlige bo i Huse, han udfører de bundne i Frihed; kun de genstridige bo i det fortørrede Land.

en Gud som förhjälper de ensamma till ett hem, och som för de fångna ut till lycka; allenast de gensträviga måste bo i en öken.

8 Gud! da du drog ud foran dit Folk, da du skred frem gennem Ørkenen (Sela)

Gud, när du drog ut i spetsen för ditt folk, när du gick fram i ödemarken, (Sela)

9 Da bævede Jorden, og Himlene dryppede for Guds Ansigt, hint Sinaj! for Guds, Israels Guds Ansigt.

då bävade jorden, då utgöt himmelen sina flöden inför Guds ansikte; ja, Sinai bävade för Guds ansikte; Israels Guds.

10 En Regn af Gaver lod du strømme ned, o Gud! din Arv, som var træt, styrkede du.

Ett nåderikt regn lät du falla, o Gud; ditt arvland, som försmäktade, vederkvickte du.

11 Din Hjord bosatte sig i Landet; du beredte det, Gud! for den elendige ved din Godhed.

Din skara fick bo däri; genom din godhet beredde du det åt de betryckta, o Gud.

12 Herren lader. Ordet udgaa; de Kvinder, som bringe glad Budskab, ere en stor Hær.

Herren låter höra sitt ord, stor är skaran av kvinnor som båda glädje:

13 Hærskarernes Konger fly, de fly; og hun, som bor i Huset, uddeler Bytte.

»Härskarornas konungar fly, de fly, och husmodern därhemma får utskifta byte.

14 Naar I ligge mellem Foldene, er det som en Dues Vinger, skjulte med Sølv, og hvis Vingefjedre ere indsprængte med Guldets gyldengrønne Glans.

Viljen I då ligga stilla inom edra hägnader? Duvans vingar äro höljda i silver, och hennes fjädrar skimra av guld.

15 Naar den Almægtige spreder Konger derudi, da falder der Sne paa Zalmon.

När den Allsmäktige förströr konungarna i landet, faller snö på Salmon.»

16 Et Guds Bjerg er Basans Bjerg, et Bjerg med mange Tinder er Basans Bjerg.

Ett Guds berg är Basans berg, ett högtoppigt berg är Basans berg.

17 Hvorfor se I Bjerge med de mange Tinder med Avind til det Bjerg, som Gud havde Lyst at bo paa? ja, Herren vil bo derpaa evindelig.

Men varför sen I så avogt, I höga berg, på det berg som Gud har utkorat till sitt säte, det där ock HERREN skall bo för alltid?

18 Guds Vogne ere to Gange ti Tusinde, tusinde Gange tusinde; Herren er iblandt dem som paa Sinaj i Hellighed.

Guds vagnar äro tiotusenden, tusen och åter tusen; Herren drog fram med dem, Sinai är nu i helgedomen.

19 Du opfor i Højheden, du bortførte Fanger, du annammede Gaver iblandt Mennesker, ja, endog iblandt de genstridige, at du maa blive boende, o Herre, o Gud!

Du for upp i höjden, du tog fångar, du undfick gåvor bland människorna, ja, också de gensträviga skola bo hos HERREN Gud.

20 Lovet være Herren fra Dag til Dag! lægger han os en Byrde paa, saa er Gud dog vor Frelse. (Sela)

Lovad vare Herren! Dag efter dag bär han oss; Gud är vår frälsning. (Sela)

21 Vi have en Gud, som er en Gud til Frelse, og hos den Herre, Herre ere Udgange fra Døden.

Gud är för oss en Gud som frälsar, och hos HERREN, Herren finnes räddning från döden.

22 Men Gud skal knuse sine Fjenders Hoved, dens haarrige Isse, som vandrer frem i sin Skyld.

Men Gud sönderkrossar sina fienders huvuden, krossar hjässan på den som går där med skuld.

23 Herren sagde: Jeg vil føre dem tilbage fra Basan, jeg vil føre dem tilbage fra Havets Dybheder,

Herren säger: »Från Basan skall jag hämta dem, från havets djup skall jag hämta dem upp,

24 paa det din Fod maa vade i Blod, og dine Hundes Tunge faa sin Del af Fjenderne.

så att du kan stampa med din fot i blod och låta dina hundars tunga få sin del av fienderna.»

25 Gud! de saa dine Tog, min Guds, min Konges Tog i Hellighed.

Man ser, o Gud, ditt högtidståg, min Guds, min konungs, tåg inne i helgedomen.

26 Foran gik Sangerne, bagefter de, som legede paa Strengeleg, midt imellem Pigerne, som sloge paa Tromme.

Främst gå sångare, harpospelare följa efter, mitt ibland unga kvinnor som slå på pukor.

27 Lover Gud i Forsamlingerne; lover Herren, I, som ere af Israels Kilde!

Lova Gud i församlingarna, loven Herren, I av Israels brunn.

28 Der er Benjamin, den lille, der herskede over dem, Judas Fyrster, som stenede dem, Sebulons Fyrster, Nafthalis Fyrster.

Där går Benjamin, den yngste, han för dem an; där går skaran av Juda furstar, Sebulons furstar, Naftalis furstar.

29 Din Gud har befalet dig at være stærk; styrk, o Gud! det, du har gjort os.

Din Gud har beskärt dig makt; så håll nu vid makt, o Gud, vad du har gjort för oss.

30 Fra dit Tempel i Jerusalem skulle Konger fremføre dig Gave.

I ditt tempel i Jerusalem bäre konungar fram sina skänker åt dig.

31 Skæld paa Dyret iblandt Rørene, de stærke Øksnes Hob med Folkekalvene, som nedkaste sig med Sølvstykker; han adspredte Folkene, som have Lyst til Strid.

Näps odjuret i vassen, tjurarnas hop med deras kalvar, folken, må de ödmjukt hylla dig med sina silverstycken. Ja, han förströr de folk som finna behag i krig.

32 Fyrster skulle komme fra Ægypten; Morland skal hastelig udstrække sine Hænder til Gud.

De mäktige skola komma hit från Egypten, Etiopien skall skynda hit till Gud, med gåvor i händerna.

33 I Riger paa Jorden! synger for Gud, lovsynger Herren (Sela)

I riken på jorden, sjungen till Guds ära; lovsägen Herren, (Sela)

34 ham, som farer i Himlenes Himle, som ere fra fordums Tid, se, han udgiver sin Røst, den mægtige Røst.

honom som far fram på urtidshimlarnas himmel. Ja, där låter han höra sin röst, en mäktig röst.

35 Giver Gud Magten; hans Højhed er over Israel og hans Magt i Skyerne. Forfærdelig er du, o Gud! fra dine Helligdomme; Israels Gud, han giver Folket Kraft og Styrke; lovet være Gud!

Given Gud makten; över Israel är hans härlighet, och hans makt är i skyarna. Fruktansvärd är du, Gud, i din helgedom; Israels Gud, han giver makt och styrka åt sitt folk. Lovad vare Gud!