Salme 66

1 Til Sangmesteren; en Psalmesang. Raaber med Glæde for Gud al Jorden!

För sångmästaren; en sång, en psalm. Höjen jubel till Gud, alla länder;

2 Synger Psalmer til hans Navns Ære; giver ham Ære til hans Pris.

lovsjungen hans namns ära, given honom ära och pris.

3 Siger til Gud: Hvor forfærdelige ere dine Gerninger! for din store Magts Skyld skulle dine Fjender smigre for dig.

Sägen till Gud: Huru underbara äro icke dina gärningar! För din stora makts skull visa dina fiender dig underdånighet.

4 Al Jorden skal tilbede dig og lovsynge dig; de skulle lovsynge dit Navn. (Sela)

Alla länder skola tillbedja och lovsjunga dig; de skola lovsjunga ditt namn. (Sela)

5 Gaar hen og ser Guds Værk; han er forfærdelig i Gerning imod Menneskens Børn.

Kommen och sen vad Gud har gjort; underbara äro hans gärningar mot människors barn.

6 Han omvendte Havet til det tørre, de gik til Fods over Floden; der glædede vi os i ham.

Han förvandlade havet till torrt land; till fots gingo de genom floden; då gladdes vi över honom.

7 Han hersker med sin Magt evindelig, hans Øjne vare paa Hedningerne; de genstridige ophøje sig ikke. (Sela)

Genom sin makt råder han evinnerligen, hans ögon giva akt på hedningarna; de gensträviga må icke förhäva sig. (Sela)

8 I Folkefærd! lover vor Gud og lader Røsten høres til hans Pris!

Prisen, I folk, vår Gud, och låten hans lov ljuda högt;

9 Han holder vor Sjæl i Live og lader ikke vor Fod snuble.

ty han har beskärt liv åt vår själ och har icke låtit vår fot vackla.

10 Thi du har prøvet os, o Gud! du har lutret os, ligesom Sølv bliver lutret.

Ty väl prövade de oss, o Gud, du luttrade oss, såsom silver luttras;

11 Du har ført os i Garnet, du lagde et Tryk paa vore Lænder.

du förde oss in i fängelse, du lade en tung börda på vår rygg;

12 Du lod Mennesker fare over vort Hoved; vi ere komne i Ild og i Vand, men du udførte os til at vederkvæges.

du lät människor fara fram över vårt huvud, vi måste gå genom eld och vatten. Men du har fört oss ut och vederkvickt oss.

13 Jeg vil gaa ind i dit Hus med Brændofre, jeg vil betale dig mine Løfter,

Så kommer jag då till ditt hus med brännoffer, jag vill infria mina löften till dig,

14 dem, som mine Læber oplode sig med, og min Mund talte, da jeg var i Angest.

dem till vilka mina låppar öppnade sig, och som min mun uttalade i min nöd.

15 Jeg vil ofre dig Brændoffer af fedt Kvæg og Duften af Vædre; jeg vil tillave Øksne og Bukke. (Sela)

Brännoffer av feta får vill jag frambära åt dig, med offerånga av vädurar; jag vill offra både tjurar och bockar. (Sela)

16 Kommer hid, hører til, alle 1, som frygte Gud, saa vil jeg fortælle, hvad han har gjort ved min Sjæl.

Kommen och hören, så vill jag förtälja för eder, I alla som frukten Gud, vad han har gjort mot min själ.

17 Til ham raabte jeg med min Mund, og hans Pris kom paa min Tunge.

Till honom ropade jag med min mun, och lovsång var redan på min tunga.

18 Dersom jeg havde set Uret i mit Hjerte, da vilde Herren ikke have hørt mig.

Om jag hade förehaft något orätt i mitt hjärta, så skulle Herren icke höra mig.

19 Dog har Gud hørt; han gav Agt paa min Bøns Røst.

Men Gud har hört mig, han har aktat på mitt bönerop.

20 Lovet være Gud, som ikke forskød min Bøn eller vendte sin Miskundhed fra mig!

Lovad vare Gud, som icke har förkastat min bön eller vänt ifrån mig sin nåd!