Salme 66

1 Til Sangmesteren; en Psalmesang. Raaber med Glæde for Gud al Jorden!

En Psalmvisa, till att föresjunga. Fröjdens Gudi, all land.

2 Synger Psalmer til hans Navns Ære; giver ham Ære til hans Pris.

Lofsjunger, till att ära hans Namn; priser honom härliga.

3 Siger til Gud: Hvor forfærdelige ere dine Gerninger! for din store Magts Skyld skulle dine Fjender smigre for dig.

Säger till Gud: Huru underliga äro dina gerningar! Dinom fiendom skall fela för dine stora magt.

4 Al Jorden skal tilbede dig og lovsynge dig; de skulle lovsynge dit Navn. (Sela)

All land tillbedje dig, och lofsjunge dig; lofsjunge dino Namne. (Sela)

5 Gaar hen og ser Guds Værk; han er forfærdelig i Gerning imod Menneskens Børn.

Kommer och ser uppå Guds verk; den så underlig är i sina gerningar, ibland menniskors barn.

6 Han omvendte Havet til det tørre, de gik til Fods over Floden; der glædede vi os i ham.

Han förvandlar hafvet uti det torra, så att man till fot öfver vattnet går. Dess fröjde vi oss i honom.

7 Han hersker med sin Magt evindelig, hans Øjne vare paa Hedningerne; de genstridige ophøje sig ikke. (Sela)

Han är rådandes med sine kraft evinnerliga; hans ögon skåda på folken. De affällige skola icke kunna upphäfva sig. (Sela)

8 I Folkefærd! lover vor Gud og lader Røsten høres til hans Pris!

Lofver, I folk, vår Gud; låter hans lof vidt hördt varda;

9 Han holder vor Sjæl i Live og lader ikke vor Fod snuble.

Den våra själ vid lif behåller, och låter våra fötter icke slinta.

10 Thi du har prøvet os, o Gud! du har lutret os, ligesom Sølv bliver lutret.

Ty, Gud, du hafver försökt oss, och pröfvat oss, såsom silfver pröfvadt varder.

11 Du har ført os i Garnet, du lagde et Tryk paa vore Lænder.

Du hafver fört oss uti häktelse; du hafver lagt en tunga på våra länder.

12 Du lod Mennesker fare over vort Hoved; vi ere komne i Ild og i Vand, men du udførte os til at vederkvæges.

Du hafver låtit komma menniskor öfver vårt hufvud. Vi äre komne i eld och i vatten; men du hafver utfört oss, och vederqvickt oss.

13 Jeg vil gaa ind i dit Hus med Brændofre, jeg vil betale dig mine Løfter,

Derföre vill jag med bränneoffer gå in uti ditt hus, och betala dig mina löften;

14 dem, som mine Læber oplode sig med, og min Mund talte, da jeg var i Angest.

Såsom jag mina läppar upplåtit hafver, och min mun talat hafver, i mine nöd.

15 Jeg vil ofre dig Brændoffer af fedt Kvæg og Duften af Vædre; jeg vil tillave Øksne og Bukke. (Sela)

Jag vill göra dig fet bränneoffer af brändom vädrom; jag vill offra oxar och bockar. (Sela)

16 Kommer hid, hører til, alle 1, som frygte Gud, saa vil jeg fortælle, hvad han har gjort ved min Sjæl.

Kommer hit, hörer till, alle I som Gud frukten; jag vill förtälja, hvad han mine själ gjort hafver.

17 Til ham raabte jeg med min Mund, og hans Pris kom paa min Tunge.

Till honom ropade jag med min mun, och prisade honom med mine tungo.

18 Dersom jeg havde set Uret i mit Hjerte, da vilde Herren ikke have hørt mig.

Om jag något orätt förehade i mitt hjerta, så, vorde Herren mig ej hörandes.

19 Dog har Gud hørt; han gav Agt paa min Bøns Røst.

Derföre hörer mig Gud, och aktar uppå min bön.

20 Lovet være Gud, som ikke forskød min Bøn eller vendte sin Miskundhed fra mig!

Lofvad vare Gud, den mina bön icke förkastar, eller vänder sina godhet ifrå mig.