Salme 55

1 Til Sangmesteren; med Strengeleg; en Undervisning af David. Gud! vend Øren til min Bøn og skjul dig ikke for min ydmyge Begæring.

För sångmästaren, med strängaspel; en sång av David. Lyssna, Gud, till min bön, och fördölj dig icke för min åkallan.

2 Giv Agt paa mig og bønhør mig; jeg vil overlade mig til min Klage og hyle

Akta på mig och svara mig. I mitt bekymmer är jag utan ro och måste klaga,

3 over Fjendens Røst, over den ugudeliges Undertrykkelse; thi de vælte Uret paa mig og hade mig i Vrede.

vid fiendens rop, vid den ogudaktiges skri. Ty de vilja draga fördärv över mig, och i vrede ansätta de mig.

4 Mit Hjerte er bange inden i mig, og Dødens Rædsler ere faldne paa mig.

Mitt hjärta ängslas i mitt bröst, och dödens fasor hava fallit över mig.

5 Frygt og Bæven kom over mig, og Gru lægger sig over mig.

Fruktan och bävan kommer över mig, och förfäran övertäcker mig.

6 Og jeg sagde: Gid jeg havde Vinger som en Due, da vilde jeg flyve bort og fæste Bo.

Därför säger jag: Ack att jag hade vingar såsom duvan! Då skulle jag flyga bort och söka mig ett bo.

7 Se, jeg vilde flygte langt bort; jeg vilde blive Natten over i Ørken. (Sela)

Ja, långt bort skulle jag fly, jag skulle taga härbärge i öknen. (Sela)

8 Jeg vilde haste til et Tilflugtssted for mig, fra Hvirvelvinden og Stormen.

Jag skulle skynda att söka mig en tillflykt undan stormvind och oväder.

9 Herre! opslug dem, gør deres Tunger uens; thi jeg har set Vold og Trætte i Staden.

Fördärva dem, Herre; gör deras tungor oense. Ty våld och genstridighet ser jag i staden.

10 Dag og Nat omringe de den paa dens Mure, og Uret og Møje er inden i den.

Dag och natt gå de omkring den, ovanpå dess murar, ondska och olycka råda därinne;

11 Ondskab hersker inden i den, og Bedrageri og Svig vige ikke fra dens Gade.

ja, fördärv råder därinne, och från dess torg vika icke förtryck och svek.

12 Thi det er ikke en Fjende, som forhaaner mig, ellers maatte jeg bære det; det er ikke min Avindsmand, som gør sig stor over mig, ellers kunde jeg skjule mig for ham;

Se, det är icke en fiende som smädar mig, det kunde jag fördraga; det är icke min ovän som förhäver sig mot mig, för honom kunde jag gömma mig undan.

13 men det er dig, et Menneske, som var min Jævnlige, min Ven og min Kynding,

Nej, du gör det, du som var min jämlike, min vän och förtrogne,

14 vi, som venligt holdt Raad sammen, som vandrede i Guds Hus iblandt Skaren.

du som levde med mig i ljuvlig förtrolighet, du som i Guds hus gick med mig i högtidsskaran.

15 Døden føre Forglemmelse over dem! lad dem fare levende ned i Dødsriget; thi der er Ondskab i deres Boliger, i deres Inderste. (Sheol h7585)

Döden komme över dem oförtänkt, levande fare de ned i dödsriket; ty ondska råder i deras boning, i deras hjärtan. (Sheol h7585)

16 Jeg vil raabe til Gud, og Herren skal frelse mig.

Men jag ropar till Gud; HERREN skall frälsa mig.

17 Jeg vil klage og hyle Aften og Morgen og Middag, og han vil høre min Røst.

Afton och morgon och middag vill jag utgjuta mitt bekymmer och klaga, och han skall höra min röst.

18 Han har forløst min Sjæl i Fred fra Striden imod mig; thi de vare i Mængde mig imod.

Han förlossar min själ och skaffar henne ro, så att de icke komma vid mig; ty de äro många, som stå mig emot.

19 Gud skal høre og svare dem, han, der bliver evindelig (Sela) efterdi der ingen Forandring er hos dem, og de ikke frygte Gud.

Gud skall höra det och giva dem svar, han som sitter på sin tron av ålder. (Sela) Ty de vilja icke ändra sig, och de frukta ej Gud.

20 Han har lagt Haand paa dem, som havde Fred med ham; han har vanhelliget sin Pagt.

Den mannen bär händer på sin vän; han bryter sitt förbund.

21 Hans Munds Ord ere glatte som Smør; men der er Strid i hans Hjerte; hans Ord ere blødere end Olie, og dog ere de dragne Sværd.

Orden i hans mun äro hala såsom smör, men stridslust fyller hans hjärta; hans ord äro lenare än olja, dock äro de dragna svärd.

22 Kast din Sag paa Herren, og han skal forsørge dig; han skal ikke evindelig tilstede, at den retfærdige rokkes.

Kasta din börda på HERREN, han skall uppehålla dig; han skall i evighet icke tillstädja att den rättfärdige vacklar.

23 Men du, Gud! du skal støde dem ned i Gravens Dyb; blodgerrige og falske Mænd skulle ikke naa deres Dages halve Tal; men jeg vil forlade mig paa dig.

Gud, du skall störta dem ned i gravens djup; de blodgiriga och falska skola ej nå sin halva ålder. Men jag förtröstar på dig.