Salme 55

1 Til Sangmesteren; med Strengeleg; en Undervisning af David. Gud! vend Øren til min Bøn og skjul dig ikke for min ydmyge Begæring.

En undervisning Davids, till att föresjunga på strängaspel. Gud, hör mina bön, och fördölj dig icke för mitt bedjande.

2 Giv Agt paa mig og bønhør mig; jeg vil overlade mig til min Klage og hyle

Akta uppå mig, och hör mig, huru jämmerliga jag klagar och gråter;

3 over Fjendens Røst, over den ugudeliges Undertrykkelse; thi de vælte Uret paa mig og hade mig i Vrede.

Att fienden så ropar, och den ogudaktige tränger; ty de vilja komma mig på skada, och äro mig svårliga vrede.

4 Mit Hjerte er bange inden i mig, og Dødens Rædsler ere faldne paa mig.

Mitt hjerta ängslas i mitt lif, och dödsens fruktan är fallen uppå mig.

5 Frygt og Bæven kom over mig, og Gru lægger sig over mig.

Fruktan och bäfvande är mig uppåkommet, och grufvelse hafver öfverfallit mig.

6 Og jeg sagde: Gid jeg havde Vinger som en Due, da vilde jeg flyve bort og fæste Bo.

Jag sade: O! hade jag vingar såsom dufvor, att jag måtte flyga, och någorstäds blifva;

7 Se, jeg vilde flygte langt bort; jeg vilde blive Natten over i Ørken. (Sela)

Si, så ville jag draga mig långt bort, och blifva i öknene. (Sela)

8 Jeg vilde haste til et Tilflugtssted for mig, fra Hvirvelvinden og Stormen.

Jag ville skynda mig, att jag måtte undkomma för storm och oväder.

9 Herre! opslug dem, gør deres Tunger uens; thi jeg har set Vold og Trætte i Staden.

Gör, Herre, deras tungor oens, och låt dem förgås; ty jag ser orätt och trätor i stadenom.

10 Dag og Nat omringe de den paa dens Mure, og Uret og Møje er inden i den.

Sådant går dag och natt allt omkring, innan hans murar; möda och arbete är derinne.

11 Ondskab hersker inden i den, og Bedrageri og Svig vige ikke fra dens Gade.

Orätten regerar derinne; lögn och bedrägeri vänder intet igen uppå hans gator.

12 Thi det er ikke en Fjende, som forhaaner mig, ellers maatte jeg bære det; det er ikke min Avindsmand, som gør sig stor over mig, ellers kunde jeg skjule mig for ham;

Om min fiende skämde mig, ville jag det lida; och om min hatare trugade mig, ville jag gömma mig bort för honom.

13 men det er dig, et Menneske, som var min Jævnlige, min Ven og min Kynding,

Men du äst min stallbroder, min skaffare, och min kände vän.

14 vi, som venligt holdt Raad sammen, som vandrede i Guds Hus iblandt Skaren.

Vi, som vänliga omginges inbördes med hvarannan, vi vandrade i Guds hus tillhopa.

15 Døden føre Forglemmelse over dem! lad dem fare levende ned i Dødsriget; thi der er Ondskab i deres Boliger, i deres Inderste. (Sheol h7585)

Döden öfverfalle dem, och fare sig lefvande uti helvetet; ty all skalkhet är uti deras hop. (Sheol h7585)

16 Jeg vil raabe til Gud, og Herren skal frelse mig.

Men jag vill ropa till Gud, och Herren skall hjelpa mig.

17 Jeg vil klage og hyle Aften og Morgen og Middag, og han vil høre min Røst.

Om afton, morgon och middag vill jag klaga och gråta; så skall han höra mina röst.

18 Han har forløst min Sjæl i Fred fra Striden imod mig; thi de vare i Mængde mig imod.

Han förlöser mina själ ifrå dem som vilja till verka med mig, och skaffar henne ro; ty de äro många emot mig.

19 Gud skal høre og svare dem, han, der bliver evindelig (Sela) efterdi der ingen Forandring er hos dem, og de ikke frygte Gud.

Gud skall hörat, och späka dem, den alltid blifver. (Sela) Ty de vända sig icke, och frukta Gud intet;

20 Han har lagt Haand paa dem, som havde Fred med ham; han har vanhelliget sin Pagt.

Ty de lägga sina händer uppå hans fridsamma, och ohelga hans förbund.

21 Hans Munds Ord ere glatte som Smør; men der er Strid i hans Hjerte; hans Ord ere blødere end Olie, og dog ere de dragne Sværd.

Deras mun är halare än smör, och hafva dock örlig i sinnet; deras ord äro lenare än olja, och äro dock bar svärd.

22 Kast din Sag paa Herren, og han skal forsørge dig; han skal ikke evindelig tilstede, at den retfærdige rokkes.

Kasta dina omsorg uppå Herran, han skall försörja dig; och skall icke låta den rättfärdiga i oro blifva till evig tid.

23 Men du, Gud! du skal støde dem ned i Gravens Dyb; blodgerrige og falske Mænd skulle ikke naa deres Dages halve Tal; men jeg vil forlade mig paa dig.

Men Gud, du skall nederstörta dem uti den djupa kulona; de blodgiruge och falske skola icke komma till sin halfva ålder; men jag hoppas uppå dig.