Salme 50

1 En Psalme af Asaf. Den Almægtige, Gud Herren har talt og kaldet ad Jorden, fra Solens Opgang indtil dens Nedgang.

En Psalm Assaphs. Herren Gud den mägtige talar, och kallar verldena, ifrå solenes uppgång, allt intill nedergången.

2 Fra Zion, Skønhedens Krone, aabenbarede Gud sig herligt.

Af Zion går upp Guds härliga sken.

3 Vor Gud skal komme og ikke tie; en Ild for hans Ansigt skal fortære, og omkring ham stormer det saare.

Vår Gud kommer, och tiger intet. Förtärande eld går för honom, och omkring honom en mägtig storm.

4 Han kalder ad Himmelen oventil og ad Jorden for at dømme sit Folk.

Han kallar himmel och jord, att han skall döma sitt folk.

5 „Samler mig mine hellige, som have sluttet Pagt med mig ved Offer‟.

Församler mig mina heliga, som förbundet mer akta än offer.

6 Og Himlene kundgjorde hans Retfærdighed; thi Gud, han er Dommer. (Sela)

Och himlarna skola förkunna hans rättfärdighet; ty Gud är domaren. (Sela)

7 Hør, mit Folk, og jeg vil tale; Israel! og jeg vil vidne imod dig; jeg er Gud, din Gud.

Hör, mitt folk, låt mig tala; Israel, låt mig ibland dig betyga: Jag Gud är din Gud.

8 Jeg vil ikke gaa i Rette med dig for dine Slagtofre og for dine Brændofre, som ere altid for mig.

För ditt offers skull straffar jag dig intet; äro dock dine bränneoffer alltid för mig.

9 Jeg vil ikke tage en Okse af dit Hus, ej heller Bukke af dine Stalde.

Jag vill icke taga oxar utu ditt hus, eller bockar utu dine stall;

10 Thi alle Dyrene i Skoven høre mig til, Dyrene paa Bjergene i Tusindtal.

Ty all djur i skogenom äro mine, och boskapen på bergen, der de vid tusendetal gå.

11 Jeg kender alle Fuglene paa Bjergene, og hvad der vrimler paa Marken, er hos mig.

Jag känner alla foglar på bergen, och allahanda djur på markene äro för mig.

12 Dersom jeg hungrede, vilde jeg ikke sige dig det; thi Jorderige hører mig til og dets Fylde.

Om mig hungrade, ville jag intet säga dig deraf; ty jordenes krets är min, och allt det deruti är.

13 Skulde jeg vel æde Oksers Kød eller drikke Bukkes Blod?

Menar du, att jag oxakött äta vill, eller bockablod dricka?

14 Offer Gud Taksigelse og betal den Højeste dine Løfter!

Offra Gudi tackoffer, och betala dem Högsta ditt löfte.

15 Og kald paa mig paa Nødens Dag; jeg vil udfri dig, og du skal ære mig.

Och åkalla mig i nödene; så vill jag hjelpa dig, så skall du prisa mig.

16 Men til den ugudelige siger Gud: Hvad kommer det dig ved at tale om mine Skikke og at tage min Pagt i din Mund,

Men till den ogudaktige säger Gud: Hvi förkunnar du mina rätter, och tager mitt förbund i din mun;

17 da du dog hader Tugt og kaster mine Ord bag dig?

Efter du dock hatar tuktan, och kastar min ord bakom dig?

18 Dersom du ser en Tyv, da er du Ven med ham, og med Horkarle er din Del.

När du ser en tjuf, så löper du med honom, och hafver din del med horkarlar.

19 Du skikker din Mund til ondt, og med din Tunge digter du Svig.

Din mun låter du tala det ondt är, och din tunga bedrifver falskhet.

20 Du sidder og taler imod din Broder, du sætter Klik paa din Moders Søn.

Du sitter och talar emot din broder; dine moders son förtalar du.

21 Disse Ting har du gjort, og jeg har tiet; du har tænkt, at jeg vel var som du; men jeg vil straffe dig og stille det frem for dine Øjne.

Detta gör du, och jag tiger. Det menar du, att jag skulle vara lika som du; men jag skall straffa dig, och sätta dig det under ögonen.

22 Forstaar dog dette, I, som have glemt Gud! at jeg ikke skal rive bort, og der ingen er, som frier.

Märker dock det, I som Gud förgäten, att jag icke en gång bortrycker, och är så ingen förlösare mer.

23 Den, som ofrer Taksigelse, han ærer mig, og den, som agter paa Vejen, ham vil jeg lade se Guds Frelse.

Den der tack offrar, han prisar mig; och der är vägen, att jag visar honom Guds salighet.