Salme 49
1 Til Sangmesteren; af Koras Børn; en Psalme. Hører dette, alle Folkeslag! vender eders Øren hid, alle Verdens Indbyggere!
En Psalm, till att föresjunga, Korah barnas. Hörer till, all folk; akter häruppå, alle I, som på denna tid lefven;
2 baade ringe og høje, rige og fattige til Hobe!
Både den menige man och herrar, både rike och fattige; den ene med den andra.
3 Min Mund udtaler Visdom og mit Hjertes Betænkning Forstand.
Min mun skall tala vishet, och mitt hjerta förstånd.
4 Jeg vil bøje mit Øre til Ordsprog; jeg vil udlægge min mørke Tale til Harpe.
Vi vilje ett godt ordspråk höra, och en skön dikt på harpo spela.
5 Hvorfor skulde jeg frygte i de onde Dage, naar mine Efterstræberes Ondskab omgiver mig,
Hvi skulle jag frukta mig i de onda dagar, när mina förtryckares ondska omfattar mig?
6 de, som forlade sig paa deres Gods og rose sig af deres store Rigdom?
Hvilke sig förlåta uppå sitt gods, och trotsa uppå sina stora rikedomar.
7 Ingen Mand kan dog udløse en Broder, han kan ikke give Gud Løsepenge for ham.
Kan dock en broder ingen förlösa, eller Gudi någon försona;
8 Thi deres Sjæls Genløsning vil koste meget og maa i Evighed opgives,
Ty det kostar för mycket att förlösa deras själ; så att han måste låta det bestå evinnerliga;
9 saa at han skulde kunne leve hen bestandig uden at se Graven.
Om han ock än länge lefver, och grafvena icke ser.
10 Thi den vil han faa at se; de vise dø, Daaren og den ufornuftige omkomme tilsammen, og de efterlade deres Gods til andre.
Ty man skall se, att sådana vise dock dö, så väl som de dårar och galne förgås, och måste låta sitt gods androm.
11 Deres inderste Tanker ere, at deres Huse skulle staa evindelig, deres Boliger fra Slægt til Slægt, de kalde deres Jorder op efter deres Navn.
Med deras tankar står det alltså: Deras hus vara förutan ända, deras boningar blifva ifrå slägte till slägte, och de hafva stora äro på jordene.
12 Dog har et Menneske, som er i Værdighed, ikke Bestand; han bliver lig Dyrene, som udryddes.
Likväl kunna de icke blifva i sådana värdighet; utan måste hädan såsom fä.
13 Saa gaar det dem, som ere fulde af Selvtillid; dog love deres Efterkommere det med deres Mund. (Sela)
Denna deras handel är allsamman galenskap; likväl lofva det deras efterkommande med sin mun. (Sela)
14 De lægge sig i Dødsriget som Faar, Døden skal fortære dem og de oprigtige skulle regere over dem, naar Morgenen oprinder; og Dødsriget skal afslide deres Skikkelse, saa at den ingen Bolig har mere. (Sheol h7585)
De ligga i helvete såsom får, döden gnager dem; men de fromme skola hasteliga få råda öfver dem, och deras trotsan måste förgås; uti helvete måste de blifva. (Sheol h7585)
Men Gud skall förlösa mina själ utu helvetes våld; ty han hafver upptagit mig. (Sela) (Sheol h7585)
16 Frygt ikke, naar en Mand bliver rig, naar hans Hus's Herlighed bliver stor;
Sköt der intet om, när en rik varder, om hans huses härlighet stor varder;
17 thi han skal slet intet tage med sig, naar han dør, hans Herlighed skal ikke fare ned efter ham.
Ty han skall i sin dödstid intet med sig taga, och hans härlighet far intet efter honom;
18 Skønt han velsigner sin Sjæl, medens han lever, og man priser ham, fordi han gør sig til gode:
Utan han tröstar på detta goda lefvandet, och prisar det, när en gör sig goda dagar.
19 Saa skal han dog komme til sine Fædres Slægt; i Evighed se de ikke Lyset.
Så fara de efter sina fäder, och få aldrig se ljuset.
20 Et Menneske, som er i Værdighed og ikke har Forstand, han bliver lig Dyrene, som udryddes.
Korteliga: När en menniska är i värdighet, och hafver icke förstånd, så far hon hädan såsom fä.
