Salme 46

1 Til Sangmesteren; af Koras Børn; en Sang; til Alamoth.

För sångmästaren; av Koras söner; till Alamót; en sång. Gud är vår tillflykt och vår starkhet, en hjälp i nöden, väl beprövad.

2 Gud er vor Tillid og Styrke, en Hjælp i Angester, prøvet til fulde.

Därför skulle vi icke frukta, om än jorden omvälvdes och bergen vacklade ned i havsdjupet;

3 Derfor ville vi ikke frygte, om end Jorden forandres, og Bjergene synke ned i Havets Dyb;

om än dess vågor brusade och svallade, så att bergen bävade vid dess uppror. (Sela)

4 om end Vandene deri bruse og oprøres, Bjergene bæve for dets Vælde. (Sela)

En ström går fram, vars flöden giva glädje åt Guds stad, åt den Högstes heliga boning.

5 Men en Strøm med sine Bække glæder Guds Stad, Helligdommen, den Højestes Boliger.

Gud bor därinne, den vacklar icke; Gud hjälper den, när morgonen gryr.

6 Gud er midt i den, den skal ikke rokkes; Gud skal hjælpe den, naar Morgenen frembryder.

Hedningarna larma, riken vackla; han låter höra sin röst, då försmälter jorden.

7 Hedningerne brusede, Rigerne bevægedes; han udgav sin Røst, Jorden smeltedes.

HERREN Sebaot är med oss, Jakobs Gud är vår borg. (Sela)

8 Herren Zebaoth er med os, Jakobs Gud er vor faste Borg. (Sela)

Kommen och skåden HERRENS verk: gärningar som väcka häpnad gör han på jorden.

9 Kommer, ser Herrens Gerninger, hvorledes han har anrettet Ødelæggelser paa Jorden.

Han stillar strider intill jordens ända, bågen bryter han sönder och bräcker spjutet, i eld bränner han upp stridsvagnarna.

10 Han, som kommer Krigene til at holde op indtil Jordens Ende, sønderbryder Buen og afhugger Spydet, opbrænder Vognene med Ild.

"Bliven stilla och besinnen att jag är Gud; hög varder jag bland hedningarna, hög på jorden."

11 Lader af og vider, at jeg er Gud, ophøjet iblandt Hedningerne, ophøjet paa Jorden. Herren Zebaoth er med os, Jakobs Gud er vor faste Borg. (Sela)

HERREN Sebaot är men oss, Jakobs Gud är vår borg. (Sela)