Salme 44

1 Til Sangmesteren; af Koras Børn; en Undervisning.

För sångmästaren; av Koras söner; en sång. Gud, med våra öron hava vi hört, våra fäder hava förtäljt därom för oss: om den gärning du gjorde i deras dagar, i forntidens dagar.

2 Gud! vi have hørt det med vore Øren, vore Fædre have fortalt os det, den Gerning du gjorde i deres Dage, i fordums Dage.

Det var du som med din hand utrotade hedningarna, men planterade dem; du fördärvade andra folk, men dem lät du utbreda sig.

3 Du fordrev Hedningerne ved din Haand, men dem plantede du; du handlede ilde med Folkene, men dem udbredte du.

Ty icke med sitt svärd intogo de landet, och deras egen arm gav dem icke seger, utan din högra hand och din arm och ditt ansiktes ljus, ty du hade behag till dem.

4 Thi ikke ved deres Sværd indtoge de Landet, og deres Arm hjalp dem ikke, men din højre Haand og din Arm og dit Ansigts Lys, fordi du havde Behagelighed til dem.

Du, densamme, är min konung, o Gud; så tillsäg nu Jakob seger.

5 Gud! du, ja, du er min Konge; befal Jakobs Frelse at komme!

Med din hjälp kunna vi stöta ned våra ovänner och i ditt namn förtrampa våra motståndare.

6 Ved dig ville vi nedstøde vore Fjender; i dit Navn ville vi nedtræde dem, som staa op imod os.

Ty icke på min båge förlitar jag mig, och mitt svärd kan icke giva mig seger;

7 Thi jeg forlader mig ikke paa min Bue, og mit Sværd kan ikke frelse mig.

nej, du giver oss seger över våra ovänner, och dem som hata oss låter du komma på skam.

8 Men du har frelst os fra vore Fjender, og du har beskæmmet dem, som os hadede.

Gud lova vi alltid, och ditt namn prisa vi evinnerligen. (Sela)

9 Vi prise Gud den ganske Dag, og vi takke dit Navn evindelig. (Sela)

Och dock har du nu förkastat oss och låtit oss varda till blygd, och du drager icke ut med våra härar.

10 Alligevel har du forkastet os og ladet os beskæmmes og vil ikke drage ud med vore Hære.

Du låter oss vika tillbaka för ovånnen, och de som hata oss taga sig byte.

11 Du lader os vige tilbage for Modstanderen, og de, som os hade, have gjort sig Bytte.

Du låter oss bliva uppätna såsom får, och bland hedningarna han du förstrött oss.

12 Du giver os hen som Faar til at fortæres og har spredt os iblandt Hedningerne.

Du säljer ditt folk för ett ringa pris, stor är icke den vinst du har gjort därpå.

13 Du sælger dit Folk, og det for intet, og du fik ingen stor Pris for dem.

Du låter oss bliva till smälek för våra grannar, till spott och hån för dem som bo omkring oss.

14 Du gør os til Skændsel for vore Naboer, til Spot og Haan for dem, som ere trindt omkring os.

Du gör oss till ett ordspråk bland hedningarna, du låter folken skaka huvudet åt oss.

15 Du gør os til et Ordsprog iblandt Hedningerne, saa man ryster Hovedet over os iblandt Folkene.

Hela dagen är min smälek inför mig, och blygsel höljer mitt ansikte,

16 Min Forsmædelse er den ganske Dag for mig, og Bluelse har bedækket mit Ansigt

när jag hör smädarens och lastarens tal, när jag ser fienden och den hämndgirige.

17 for hans Røsts Skyld, som bespotter og forhaaner, for Fjendens og den hævngerriges Skyld.

Allt detta har kommit över oss, och vi hava dock icke förgätit dig, ej heller svikit ditt förbund.

18 Alt dette er kommet over os, dog have vi ikke glemt dig, og vi have ikke handlet falskelig imod din Pagt.

Våra hjärtan avföllo icke, och våra steg veko ej av ifrån din väg,

19 Vort Hjerte vendte sig ikke bort, og vor Gang bøjede ikke af fra din Vej,

så att du därför har krossat oss i schakalers land och övertäckt oss med dödsskugga.

20 saa at du skulde knuse os i Dragers Bo og skjule os med Dødens Skygge.

Om vi hade förgätit vår Guds namn och uträckt våra händer till en främmande gud,

21 Dersom vi havde glemt vor Guds Navn og udbredt vore Hænder til en fremmed Gud,

månne icke Gud skulle hava utrannsakat det, han som känner hjärtats lönnligheter?

22 skulde Gud da ikke udfinde det? efterdi han kender Hjertets skjulte Tanker.

Nej, för din skull varda vi dödade hela dagen och bliva aktade såsom slaktfår.

23 Men vi blive ihjelslagne for din Skyld den ganske Dag, vi ere regnede som Slagtefaar.

Vakna upp; varför sover du, Herre? Vakna, förkasta oss icke för alltid.

24 Vaagn op, hvorfor vil du sove, Herre? Vaagn op, forkast os ikke evindelig!

Varför döljer du ditt ansikte och förgäter vårt lidande och trångmål?

25 Hvorfor vil du skjule dit Ansigt, glemme vor Elendighed og vor Trængsel?

Se, vår själ är nedböjd i stoftet, vår kropp ligger nedtryckt till jorden.

26 Thi vor Sjæl er nedbøjet i Støvet, vor Krop hænger ved Jorden. Rejs dig til vor Hjælp og forløs os for din Miskundheds Skyld!

Stå upp till vår hjälp, och förlossa oss för din nåds skull.