Salme 44

1 Til Sangmesteren; af Koras Børn; en Undervisning.

En undervisning Korah barnas, till att föresjunga. Gud, vi hafve med våra öron hört, våre fäder hafva det förtäljt oss, hvad du i deras dagar gjort hafver fordom.

2 Gud! vi have hørt det med vore Øren, vore Fædre have fortalt os det, den Gerning du gjorde i deres Dage, i fordums Dage.

Du hafver med dine hand fördrifvit Hedningarna; men dem hafver du insatt. Du hafver förderfvat folken; men dem hafver du utvidgat.

3 Du fordrev Hedningerne ved din Haand, men dem plantede du; du handlede ilde med Folkene, men dem udbredte du.

Ty de hafva icke intagit landet genom sitt svärd, och deras arm halp dem intet; utan din högra hand, din arm och ditt ansigtes ljus; ty du hade ett behag till dem.

4 Thi ikke ved deres Sværd indtoge de Landet, og deres Arm hjalp dem ikke, men din højre Haand og din Arm og dit Ansigts Lys, fordi du havde Behagelighed til dem.

Gud, du äst den samme min Konung, som Jacob hjelp tillsäger.

5 Gud! du, ja, du er min Konge; befal Jakobs Frelse at komme!

Igenom dig skole vi nederslå våra fiendar. I ditt Namn vilje vi undertrampa dem som sig emot oss sätta.

6 Ved dig ville vi nedstøde vore Fjender; i dit Navn ville vi nedtræde dem, som staa op imod os.

Ty Jag förlåter mig icke uppå min båga, och mitt svärd kan intet hjelpa mig;

7 Thi jeg forlader mig ikke paa min Bue, og mit Sværd kan ikke frelse mig.

Utan du hjelper oss ifrå våra fiendar, och gör dem till skam, som hata oss.

8 Men du har frelst os fra vore Fjender, og du har beskæmmet dem, som os hadede.

Vi vilje dagliga berömma oss af Gudi, och tacka dino Namne evinnerliga. (Sela)

9 Vi prise Gud den ganske Dag, og vi takke dit Navn evindelig. (Sela)

Hvi bortdrifver du då nu oss, och låter oss till skam varda; och drager icke ut i vårom här?

10 Alligevel har du forkastet os og ladet os beskæmmes og vil ikke drage ud med vore Hære.

Du låter oss fly för våra fiendar, att de, som oss hata, skola beröfva oss.

11 Du lader os vige tilbage for Modstanderen, og de, som os hade, have gjort sig Bytte.

Du låter uppäta oss såsom får, och förströr oss ibland Hedningarna.

12 Du giver os hen som Faar til at fortæres og har spredt os iblandt Hedningerne.

Du säljer ditt folk förgäfves, och tager der intet före.

13 Du sælger dit Folk, og det for intet, og du fik ingen stor Pris for dem.

Du gör oss till smälek vårom grannom; till spott och hån dem som omkring oss äro.

14 Du gør os til Skændsel for vore Naboer, til Spot og Haan for dem, som ere trindt omkring os.

Du gör oss till ett ordspråk ibland Hedningarna, och att folken rista hufvudet öfver oss.

15 Du gør os til et Ordsprog iblandt Hedningerne, saa man ryster Hovedet over os iblandt Folkene.

Dagliga är min smälek för mig, och mitt ansigte är fullt med skam;

16 Min Forsmædelse er den ganske Dag for mig, og Bluelse har bedækket mit Ansigt

Att jag måste de försmädare och lastare höra, och fienderna och de hämndgiruga se.

17 for hans Røsts Skyld, som bespotter og forhaaner, for Fjendens og den hævngerriges Skyld.

Allt detta är öfver oss kommet, och vi hafve dock intet förgätit dig, eller otroliga i ditt förbund handlat.

18 Alt dette er kommet over os, dog have vi ikke glemt dig, og vi have ikke handlet falskelig imod din Pagt.

Vårt hjerta är icke affallet, eller vår gång viken ifrå din väg;

19 Vort Hjerte vendte sig ikke bort, og vor Gang bøjede ikke af fra din Vej,

Att du så sönderslår oss ibland drakar, och öfvertäcker oss med mörker.

20 saa at du skulde knuse os i Dragers Bo og skjule os med Dødens Skygge.

Om vi vår Guds Namn förgätit hade, och våra händer upplyft till en främmande Gud;

21 Dersom vi havde glemt vor Guds Navn og udbredt vore Hænder til en fremmed Gud,

Det kunde Gud väl finna. Nu känner han ju vår hjertans grund.

22 skulde Gud da ikke udfinde det? efterdi han kender Hjertets skjulte Tanker.

Ty vi varde ju dagliga för dina skull dräpne, och äro räknade såsom slagtefår.

23 Men vi blive ihjelslagne for din Skyld den ganske Dag, vi ere regnede som Slagtefaar.

Uppväck dig, Herre; hvi sofver du? Vaka upp, och bortdrif oss icke med allo.

24 Vaagn op, hvorfor vil du sove, Herre? Vaagn op, forkast os ikke evindelig!

Hvi fördöljer du ditt ansigte; och förgäter vårt elände och tvång?

25 Hvorfor vil du skjule dit Ansigt, glemme vor Elendighed og vor Trængsel?

Ty vår själ är nederböjd till jordena; vår buk låder vid jordena.

26 Thi vor Sjæl er nedbøjet i Støvet, vor Krop hænger ved Jorden. Rejs dig til vor Hjælp og forløs os for din Miskundheds Skyld!

Statt upp, hjelp oss, och förlös oss, för dina godhets skull.