Salme 38
1 En Psalme af David; til Ihukommelse.
En psalm av David; till åminnelse. HERRE, straffa mig icke i din förtörnelse, och tukta mig icke i din vrede.
2 Herre! straf mig ikke i din Vrede og tugt mig ikke i din Harme.
Ty dina pilar hava träffat mig, och din hand drabbar mig.
3 Thi dine Pile ere dybt nedtrykte i mig, og din Haand har lagt sig paa mig.
Det finnes intet helt på min kropp för din vredes skull, intet helbrägda i mina ben för min synds skull.
4 Der er intet sundt paa mit Kød for din Vredes Skyld; der er ingen Fred i mine Ben for min Synds Skyld.
Ty mina missgärningar gå mig över huvudet; såsom en svår börda äro de mig för tunga.
5 Thi mine Misgerninger ere gaaede mig over Hovedet; de ere blevne mig for svare som en svar Byrde.
Mina sår stinka och flyta för min dårskaps skull.
6 Mine Saar lugte ilde, de ere raadne for min Daarskabs Skyld.
Jag går krokig och mycket lutande; hela dagen går jag sörjande.
7 Jeg gaar kroget, jeg er saare nedbøjet; jeg gaar hver Dag i Sørgeklæder.
Ty mina länder äro fulla av brand, och intet helt finnes på min kropp.
8 Thi mine Lænder ere fulde af Skorpe, og der er intet sundt paa mit Kød.
Jag är vanmäktig och illa sönderslagen; jag klagar för mitt hjärtas jämmers skull.
9 Jeg er bleven dødkold og saare sønderknust; jeg hyler ud af mit Hjertes Uro.
Herre, du känner all min trängtan, och min suckan är dig icke fördold.
10 Herre! al min Begæring er for dig, og mit Suk er ikke skjult for dig.
Mitt hjärta slår häftigt, min kraft har övergivit mig; mina ögons ljus, också det är borta.
11 Mit Hjerte slaar heftigt, min Kraft har forladt mig, og mine Øjnes Lys, endog det er svundet for mig.
Mina vänner och fränder hålla sig fjärran ifrån min plåga, och mina närmaste hava ställt sig långt ifrån.
12 Mine Venner og mine Frænder holde sig i Afstand fra min Plage, og mine nærmeste staa langt borte.
Snaror lägga de ut, som stå efter mitt liv, och de som söka min ofärd tala vad fördärvligt är; på svek tänka de hela dagen.
13 Og de, som søge efter mit Liv, satte Snarer, og de, som søge min Ulykke, førte Fordærvelsens Tale og grunde den ganske Dag paa alle Haande Svig.
Men jag är lik en döv, som intet hör, och lik en stum, som icke upplåter sin mun;
14 Men jeg er som en døv, der ikke hører, og som en stum, der ikke oplader sin Mund.
ja, jag är lik en man som intet hör, och som icke har något gensvar i sin mun.
15 Jeg er som en Mand, der ikke hører, og som intet Gensvar har i sin Mund.
Se, på dig, HERRE, hoppas jag; du skall svara, Herre, min Gud.
16 Thi jeg bier paa dig, Herre; du, Herre min Gud! vil bønhøre.
Ty jag fruktar att de annars få glädja sig över mig, att de skola förhäva sig över mig, när min fot vacklar.
17 Thi jeg sagde: De skulle ikke glæde sig over mig; da min Fod snublede, gjorde de sig store imod mig.
Ty jag är nära att falla, och min plåga är alltid inför mig;
18 Thi jeg er nær ved at halte, og min Pine er stadig for mig.
ja, jag måste bekänna min missgärning, och jag sörjer över min synd.
19 Thi jeg maa bekende min Misgerning, jeg sørger over min Synd.
Men mina fiender få leva och äro mäktiga, och många äro de som hata mig utan sak,
20 Men mine Fjender leve og ere mægtige, og der er mange, som hade mig uden Skel.
de som löna gott med ont, och som stå mig emot, därför att jag far efter det goda.
21 Og de, som betale ondt for godt, de staa mig imod, fordi jeg efterjager det gode.
Övergiv mig icke, HERRE; min Gud, var icke långt ifrån mig.
22 Forlad mig ikke, Herre! min Gud, vær ikke langt fra mig! Skynd dig at hjælpe mig, Herre, min Frelse!
Skynda till min hjälp, Herre, du min frälsning.
