Salme 36

1 Til Sangmesteren; af David, Herrens Tjener.

En Psalm Davids, Herrans tjenares, till att föresjunga. Jag säger i sanningene, att de ogudaktige arge skalkar äro; ty när dem är ingen Gudsfruktan.

2 Den ugudeliges Overtrædelser sige mig inden i mit Hjerte: Der er ikke Guds Frygt for hans Øjne.

De rosa hvarannan inbördes, att de måga främja sina onda saker, och skämma andra.

3 Thi han smigrer for sig selv i sine Øjne, med Hensyn til, at hans Misgerning skulde blive fundet og hadet.

All deras lära är skadelig och lögn; de låta ock intet undervisa sig, att de måtte något godt göra;

4 Hans Munds Ord ere Uret og Svig; han har ladet af at handle viselig, at gøre godt.

Utan de tänka till skada på deras säng; och stå faste på den onda vägen, och sky för intet ondt.

5 Han optænker Uret paa sit Leje; han stiller sig paa en Vej, der ikke er god, det onde forkaster han ikke.

Herre, din godhet räcker så vidt som himmelen är, och din sanning så vidt som skyarna gå.

6 Herre! din Miskundhed er i Himlene; din Sandhed naar til Skyerne.

Din rättfärdighet står såsom Guds berg, och dine rätter såsom stor djup. Herre, du hjelper både menniskom och fänad.

7 Din Retfærdighed er som Gudsbjerge, dine Domme som det store Dyb; Herre! du frelser Mennesker og Dyr.

Huru dyr är din godhet, Gud, att menniskors barn tröst hafva under dina vingars skugga!

8 Gud! hvor dyrebar er din Miskundhed; og Menneskens Børn skulle skjule sig under dine Vingers Skygge.

De varda druckne utaf dins hus rika håfvor, och du skänker dem med vällust, såsom med enom ström.

9 De skulle mættes af dit Hus's Fedme, og du skal give dem at drikke af din Lifligheds Bæk.

Ty när dig är en lefvandes källa, och i dino ljuse se vi ljus.

10 Thi hos dig er Livets Kilde; i dit Lys skulle vi se Lys.

Utbred dina godhet öfver dem som känna dig, och dina rättfärdighet öfver de fromma.

11 Lad din Miskundhed vare ved imod dem, som dig kende, og din Retfærdighed imod de oprigtige af Hjertet.

Låt mig icke undertrampad varda af de stolta, och de ogudaktigas hand omstörte mig icke;

12 Lad den hovmodiges Fod ikke komme over mig og de ugudeliges Haand ikke bortstøde mig. Hist faldt de, som gjorde Uret; de bleve nedstødte og kunde ikke staa op.

Utan låt de ogerningsmän der falla, att de måga bortdrifne varda, och icke bestå kunna.