Salme 34
1 Af David; der han anstillede sig afsindig for Abimeleks Ansigt, og denne uddrev ham, og han gik bort.
En Psalm Davids, då han förvandlade sitt ansigte för Abimelech, den honom ifrå sig dref, och han gick sin väg. Jag vill lofva Herran i allom tid; hans lof skall alltid vara i minom mun.
2 Jeg vil love Herren til hver Tid; hans Pris skal altid være i min Mund.
Min själ skall berömma sig af Herranom, att de elände skola höra det, och glädja sig.
3 Min Sjæl skal rose sig i Herren; de sagtmodige skulle høre det og glæde sig.
Priser med mig Herran, och låter oss med hvarannan upphöja hans Namn.
4 Lover Herren storlig med mig og lader os tilsammen ophøje hans Navn.
Då jag sökte Herran, svarade han mig, och frälste mig utur all min fruktan.
5 Jeg søgte Herren, og han bønhørte mig og friede mig af al min Frygt.
De som uppå honom se, de varda upplyste, och deras ansigte varder icke till skam.
6 De saa til ham og oplivedes, og deres Ansigt skal ingenlunde blive beskæmmet.
De denne elände ropade, hörde honom Herren; och halp honom utur all hans nöd.
7 Denne elendige raabte, og Herren hørte og frelste ham af alle hans Angester.
Herrans Ängel lägrar sig omkring dem som frukta honom, och hjelper dem ut.
8 Herrens Engel lejrer sig trindt omkring dem, som frygte ham, og frier dem.
Smaker och ser, huru ljuflig Herren är; säll är den som tröster uppå honom.
9 Smager og ser, at Herren er god; salig den Mand, som forlader sig paa ham.
Frukter Herran, I hans helige; ty de som frukta honom, de hafva ingen brist.
10 Frygter Herren, I hans hellige! thi de, som frygte ham, have ingen Mangel.
De rike skola törstige vara och hungra; men de som Herran söka, hafva ingen brist på något godt.
11 De unge Løver lide Nød og hungre; men de, som søge Herren, skulle ikke have Mangel paa noget godt.
Kommer hit, barn, hörer mig; jag vill lära eder Herrans fruktan.
12 Kommer, I Børn! hører mig; jeg vil lære eder Herrens Frygt.
Hvilken är den som ett godt lefvande begärar, och gerna goda dagar hade?
13 Hvo er den Mand, som har Lyst til Livet, som ønsker sig Dage for at se godt?
Bevara dina tungo för det ondt är, och dina läppar, att de intet bedägeri tala.
14 Bevar din Tunge fra ondt og dine Læber fra at tale Svig.
Låt af det onda, och gör det goda; sök friden, och far efter honom.
15 Vig fra ondt, og gør godt; søg Fred, og tragt efter den!
Herrans ögon se uppå de rättfärdiga, och hans öron på deras ropande.
16 Herrens Øjne ere vendte til de retfærdige og hans Øren til deres Raab.
Men Herrans ansigte står öfver dem som ondt göra, så att han utskrapar deras åminnelse af jordene.
17 Herrens Ansigt er imod dem, som gøre ondt, for at udrydde deres Ihukommelse af Jorden.
Då de rättfärdige ropa, så hörer Herren; och hjelper dem utur alla deras nöd.
18 Hine raabte, og Herren hørte, og han friede dem af alle deres Angester.
Herren är hardt när dem som ett förbråkadt hjerta hafva; och hjelper dem som ett bedröfvadt mod hafva.
19 Herren er nær hos dem, som have et sønderbrudt Hjerte, og han vil frelse dem, som have en sønderknust Aand.
Den rättfärdige måste mycket lida; men Herren hjelper honom utu thy allo.
20 Mange Genvordigheder vederfares den letfærdige; men Herren skal udfri ham af dem alle sammen,
Han bevarar honom all hans ben, att icke ett sönderbrutet varder.
21 Han bevarer alle hans Ben; ikke et af dem skal blive sønderbrudt.
Den ogudaktiga skall det onda dräpa; och de som hata den rättfärdiga, de skola brottslige varda.
22 Ulykken skal dræbe den ugudelige, og de, som hade den retfærdige, skulle dømmes skyldige. Herren forløser sine Tjeneres Sjæl; og alle de, som forlade sig paa ham, skulle ikke dømmes skyldige.
Herren förlöser sina tjenares själar; och alle de som trösta på honom, skola icke varda brottslige.
