Salme 25

1 En Psalme af David. Til dig, Herre! opløfter jeg min Sjæl.

Av David. Till dig, HERRE, upplyfter jag min själ.

2 Jeg forlader mig paa dig, min Gud! lad mig ikke beskæmmes, at mine Fjender ikke skulle fryde sig over mig.

Min Gud, på dig förtröstar jag; låt mig icke komma på skam, låt icke mina fiender fröjda sig över mig.

3 Ja, ingen, som bier efter dig, skal beskæmmes; beskæmmes skulle de, som handle troløst uden Aarsag.

Nej, ingen kommer på skam, som förbidar dig; på skam kommer de som, utan sak, handla trolöst.

4 Herre! lad mig kende dine Veje, lær mig dine Stier.

HERRE, kungör mig dina vägar, lär mig dina stigar.

5 Gør, at jeg gaar frem i din Sandhed, og lær mig den; thi du er min Frelses Gud, jeg bier efter dig den ganske Dag.

Led mig i din sanning, och lär mig, ty du är min frälsnings Gud; dig förbidar jag alltid.

6 Herre! kom din Barmhjertighed og din Miskundhed i Hu; thi de have været fra Evighed.

Tänk, HERRE, på din barmhärtighet och din nåd, ty de äro av evighet.

7 Kom ikke mine Ungdoms Synder eller mine Overtrædelser i Hu; men kom du mig i Hu efter din Miskundhed for din Godheds Skyld, Herre!

Tänk icke på min ungdoms synder och på mina överträdelser, utan tänk på mig efter din nåd, för din godhets skull, HERRE.

8 Herren er god og oprigtig, derfor underviser han Syndere om Vejen.

HERREN är god och rättfärdig, därför undervisar han syndare om vägen.

9 Han skal gøre, at de ydmygede komme til Ret, og han skal lære de ydmygede sin Vej.

Han leder de ödmjuka rätt, han lär de ödmjuka sin väg.

10 Alle Herrens Stier ere Miskundhed og Sandhed for dem, som bevare hans Pagt og hans Vidnesbyrd.

Alla HERRENS vägar äro nåd och trofasthet för dem som hålla hans förbund och vittnesbörd.

11 For dit Navns Skyld, Herre, forlad mig dog min Misgerning; thi den er stor.

För ditt namns skull, HERRE, förlåt min missgärning, ty den är stor.

12 Hvo er den Mand, som frygter Herren? han skal undervise ham om den Vej, som han skal udvælge.

Finnes det en man som fruktar HERREN, då undervisar han honom om den väg han bör välja.

13 Hans Sjæl skal bo i Lyksalighed, og hans Sæd skal arve Landet.

Han själv skall leva i lycka, och hans efterkommande skola besitta landet.

14 Herrens Omgang er med dem, som frygte ham, og hans Pagt er med dem, til at lade dem kende den.

HERREN har sin umgängelse med dem som frukta honom, och sitt förbund vill han kungöra för dem.

15 Mine Øjne ere stedse til Herren; thi han skal drage mine Fødder ud af Garnet.

Mina ögon se alltid till HERREN, ty han drager mina fötter ur nätet.

16 Vend dit Ansigt til mig og vær mig naadig; thi jeg er enlig og elendig.

Vänd dig till mig och var mig nådig; ty jag är ensam och betryckt.

17 Mit Hjertes Ængstelser have vidt udbredt sig; før mig ud af mine Trængsler!

Mitt hjärtas ångest är stor; för mig ut ur mitt trångmål.

18 Se hen til min Elendighed og min Møje, og forlad mig alle mine Synder!

Se till mitt lidande och min vedermöda, och förlåt mig alla mina synder.

19 Se hen til mine Fjender, thi de ere mange; og de hade mig med uretfærdigt Had.

Se därtill att mina fiender äro så många och hata mig med orätt.

20 Bevar min Sjæl og red mig, at jeg ikke beskæmmes, thi jeg tror paa dig.

Bevara min själ och rädda mig; låt mig icke komma på skam, ty jag tager min tillflykt till dig.

21 Lad Retsindighed og Oprigtighed bevare mig; thi jeg bier efter dig.

Ostrafflighet och redlighet bevare mig, ty jag förbidar dig.

22 Forløs, o Gud, Israel af al dets Nød!

Förlossa Israel, o Gud, ur all dess nöd.