Salme 25

1 En Psalme af David. Til dig, Herre! opløfter jeg min Sjæl.

En Psalm Davids. Efter dig, Herre, längtar jag.

2 Jeg forlader mig paa dig, min Gud! lad mig ikke beskæmmes, at mine Fjender ikke skulle fryde sig over mig.

Min Gud, Jag hoppas uppå dig; låt mig icke komma på skam, att mine ovänner icke skola glädja sig öfver mig.

3 Ja, ingen, som bier efter dig, skal beskæmmes; beskæmmes skulle de, som handle troløst uden Aarsag.

Ty ingen kommer på skam, den dig förbidar; men de löse föraktare komma på skam.

4 Herre! lad mig kende dine Veje, lær mig dine Stier.

Herre, visa mig dina vägar, och lär mig dina stigar.

5 Gør, at jeg gaar frem i din Sandhed, og lær mig den; thi du er min Frelses Gud, jeg bier efter dig den ganske Dag.

Led mig i dine sanning, och lär mig; ty du äst den Gud, som mig hjelper; dagliga förbidar jag dig.

6 Herre! kom din Barmhjertighed og din Miskundhed i Hu; thi de have været fra Evighed.

Tänk Herre, på dina barmhertighet, och uppå dina godhet, den af verldenes begynnelse varit hafver.

7 Kom ikke mine Ungdoms Synder eller mine Overtrædelser i Hu; men kom du mig i Hu efter din Miskundhed for din Godheds Skyld, Herre!

Tänk icke uppå mins ungdoms synder, och min öfverträdelse; men tänk uppå mig, efter dina barmhertighet, för dina godhets skull, Herre.

8 Herren er god og oprigtig, derfor underviser han Syndere om Vejen.

Herren är god och from; derföre undervisar han syndarena på vägenom.

9 Han skal gøre, at de ydmygede komme til Ret, og han skal lære de ydmygede sin Vej.

Han leder de elända rätt, och lärer de elända sin väg.

10 Alle Herrens Stier ere Miskundhed og Sandhed for dem, som bevare hans Pagt og hans Vidnesbyrd.

Alle Herrans vägar äro godhet och sanning, dem som hans förbund och vittnesbörd hålla.

11 For dit Navns Skyld, Herre, forlad mig dog min Misgerning; thi den er stor.

För ditt Namns skull, Herre, var mine missgerning nådelig, den stor är.

12 Hvo er den Mand, som frygter Herren? han skal undervise ham om den Vej, som han skal udvælge.

Hvilken är den der fruktar Herran, han skall lära honom den bästa vägen.

13 Hans Sjæl skal bo i Lyksalighed, og hans Sæd skal arve Landet.

Hans själ skall bo i det goda, och hans säd skall besitta landet.

14 Herrens Omgang er med dem, som frygte ham, og hans Pagt er med dem, til at lade dem kende den.

Herrans hemlighet är ibland dem som frukta honom; och sitt förbund låter han dem få veta.

15 Mine Øjne ere stedse til Herren; thi han skal drage mine Fødder ud af Garnet.

Mine ögon se alltid till Herran; ty han skall taga min fot utu nätet.

16 Vend dit Ansigt til mig og vær mig naadig; thi jeg er enlig og elendig.

Vänd dig till mig, och var mig nådelig; ty jag är ensam och elände.

17 Mit Hjertes Ængstelser have vidt udbredt sig; før mig ud af mine Trængsler!

Mins hjertans ångest är stor; för mig utu mine nöd.

18 Se hen til min Elendighed og min Møje, og forlad mig alle mine Synder!

Se uppå min jämmer och eländhet, och förlåt mig alla mina synder.

19 Se hen til mine Fjender, thi de ere mange; og de hade mig med uretfærdigt Had.

Se deruppå, att mine fiender så månge äro, och hata mig med orätt.

20 Bevar min Sjæl og red mig, at jeg ikke beskæmmes, thi jeg tror paa dig.

Bevara min själ, och fräls mig; låt mig icke komma på skam, ty jag förtröstar uppå dig.

21 Lad Retsindighed og Oprigtighed bevare mig; thi jeg bier efter dig.

Fromhet och rätthet, bevare mig; ty jag förbidar dig.

22 Forløs, o Gud, Israel af al dets Nød!

Gud löse Israel utaf allo sine nöd.