Salme 2

1 Hvorfor fnyse Hedningerne, og grunde Folkene paa Forfængelighed?

Varför larma hedningarna och tänka folken fåfänglighet?

2 Jordens Konger rejse sig, og Fyrsterne raadslaa tilsammen imod Herren og imod hans salvede:

Jordens konungar resa sig upp, och furstarna rådslå med varandra, mot HERREN och hans smorde:

3 „Lader os sønderrive deres Baand og kaste deres Reb af os!‟

"Låt oss slita sönder deras bojor och kasta deras band ifrån oss."

4 Han, som bor i Himlene, ler; Herren spotter dem.

Han som bor i himmelen ler, HERREN bespottar dem.

5 Da skal han tale til dem i sin Vrede og forfærde dem i sin Harme:

Då talar han till dem i sin vrede, och i sin förgrymmelse förskräcker han dem:

6 „Jeg har dog indsat min Konge over Zion, mit hellige Bjerg.‟

"Jag själv har insatt min konung på Sion, mitt heliga berg."

7 Jeg vil fortælle om et beskikket Raad; Herren sagde til mig: Du er min Søn; jeg fødte dig i Dag.

Jag vill förtälja om vad beslutet är; HERREN sade till mig: "Du är min son, jag har i dag fött dig.

8 Begær af mig, saa vil jeg give dig Hedningerne til din Arv og Jordens Grænser til din Ejendom.

Begär av mig, så skall jag giva dig hedningarna till arvedel och jordens ändar till egendom.

9 Du skal sønderslaa dem med et Jernspir, ligesom Pottemagerkar skal du sønderbryde dem.

Du skall sönderslå dem med järnspira, såsom lerkärl skall du krossa dem."

10 Og nu, I Konger, handler klogelig! lader eder undervise, I Dommere paa Jorden!

Så kommen nu till förstånd, I konungar; låten varna eder, I domare på jorden.

11 Tjener Herren med Frygt og fryder eder med Bæven!

Tjänen HERREN med fruktan, och fröjden eder med bävan.

12 Kysser Sønnen, at han ikke bliver vred, og I skulle omkomme paa Vejen; thi om et lidet vil hans Vrede optændes; salige alle de, som forlade sig paa ham!

Hyllen sonen, så att han icke vredgas och I förgåns på eder väg; ty snart kunde hans vrede upptändas. Saliga äro alla de som taga sin tillflykt till honom.