Salme 2

1 Hvorfor fnyse Hedningerne, og grunde Folkene paa Forfængelighed?

Hvarföre vredgas Hedningarna, och folken tala så fåfängt?

2 Jordens Konger rejse sig, og Fyrsterne raadslaa tilsammen imod Herren og imod hans salvede:

Konungarna på jordene resa sig upp, och herrarna rådslå med hvarannan emot Herran och hans Smorda:

3 „Lader os sønderrive deres Baand og kaste deres Reb af os!”

Låt oss sönderslita deras bojor, och kasta deras band bort ifrån oss.

4 Han, som bor i Himlene, ler; Herren spotter dem.

Men den i himmelen bor, begabbar dem, och Herren bespottar dem.

5 Da skal han tale til dem i sin Vrede og forfærde dem i sin Harme:

Han skall en gång tala med dem i sine vrede, och med sine grymhet skall han förskräcka dem.

6 „Jeg har dog indsat min Konge over Zion, mit hellige Bjerg.”

Men jag hafver insatt min Konung på mitt helga berg Zion.

7 Jeg vil fortælle om et beskikket Raad; Herren sagde til mig: Du er min Søn; jeg fødte dig i Dag.

Jag vill om ett sådant sätt predika, som Herren till mig sagt hafver: Du äst min Son, i dag hafver jag födt dig.

8 Begær af mig, saa vil jeg give dig Hedningerne til din Arv og Jordens Grænser til din Ejendom.

Äska, af mig, så vill jag gifva dig Hedningarna till arfs, och verldenes ändar till egendom.

9 Du skal sønderslaa dem med et Jernspir, ligesom Pottemagerkar skal du sønderbryde dem.

Du skall sönderslå dem med jernspiro; såsom lerpottor skall du sönderkrossa dem.

10 Og nu, I Konger, handler klogelig! lader eder undervise, I Dommere paa Jorden!

Så låter nu undervisa eder, I Konungar; och låter tukta eder, I domare på jordene.

11 Tjener Herren med Frygt og fryder eder med Bæven!

Tjener Herranom med fruktan, och fröjder eder med bäfvande.

12 Kysser Sønnen, at han ikke bliver vred, og I skulle omkomme paa Vejen; thi om et lidet vil hans Vrede optændes; salige alle de, som forlade sig paa ham!

Hyller Sonen, att han icke förtörnas, och I förgås på, vägenom; ty hans vrede skall snart begynna att bränna; men salige äro alle de som trösta på honom.