Salme 18
1 Til Sangmesteren; af David, Herrens Tjener, som talte Ordene af denne Sang for Herren paa den Dag, Herren havde friet ham fra alle hans Fjenders Haand og fra Sauls Haand.
För sångmästaren; av HERRENS tjänare David, som talade till HERREN denna sångs ord, när HERREN hade räddat honom från alla hans fienders hand och ur Sauls våld. Han sade: Hjärtligen kär har jag dig, HERRE, min starkhet,
2 Og han sagde: Herre! jeg har dig hjertelig kær, min Styrke!
HERRE, mitt bergfäste, min borg och min räddare, min Gud, min klippa, till vilken jag tager min tillflykt, min sköld och min frälsnings horn, mitt värn.
3 Herren er min Klippe, min Befæstning og min Frelser; min Gud er min Klippe, paa hvem jeg forlader mig, mit Skjold og mit Frelsens Horn, min faste Borg.
HERREN, den högtlovade, åkallar jag, och från mina fiender bliver jag frälst.
4 Jeg vil paakalde Herren, som bør loves, saa bliver jeg frelst fra mine Fjender.
Dödens band omvärvde mig, och fördärvets strömmar förskräckte mig.
Dödsrikets band omslöto mig, dödens snaror föllo över mig. (Sheol h7585)
6 Helvedes Reb omgave mig; Dødens Snarer kom over mig. (questioned)
Men jag åkallade HERREN i min nöd och ropade till min Gud. Han hörde från sin himmelska boning min röst, och mitt rop inför honom kom till hans öron.
7 Da jeg var i Angest, raabte jeg til Herren, ja, jeg raabte til min Gud; han hørte min Røst fra sit Tempel, og mit Raab til ham kom for hans Øren.
Då skalv jorden och bävade, och bergens grundvalar darrade; de skakades, ty hans vrede var upptänd.
8 Og Jorden bævede og rystede, og Bjergenes Grundvolde skælvede; og de bævede, thi han var vred.
Rök steg upp från hans näsa och förtärande eld från hans mun; eldsglöd ljungade från honom.
9 Der opgik Røg af hans Næse, og Ild af hans Mund fortærede; Gløder gnistrede ud af den.
Och han sänkte himmelen och for ned, och töcken var under hans fötter.
10 Og han bøjede Himmelen og for ned, og der var Mørkhed under hans Fødder.
Han for på keruben och flög, han svävade på vindens vingar.
11 Og han for paa Keruben og drog frem, og han fløj paa Vejrets Vinger.
Han gjorde mörker till sitt täckelse, till en hydda som omslöt honom; mörka vatten, tjocka moln.
12 Han satte Mørkhed til sit Skjul, til sit Paulun trindt omkring sig, mørke Vande og tykke Skyer.
Av glansen framför honom veko molnen undan; hagel föll, och eldsglöd for ned.
13 Fra Glansen foran ham fore hans Skyer frem, Hagel og Gløder.
Och HERREN dundrade i himmelen, den Högste lät höra sin röst; hagel föll, och eldsglöd for ned.
14 Og Herren tordnede i Himmelen, og den Højeste udgav sin Røst; der var Hagel og Gløder.
Han sköt sina pilar och förskingrade dem, ljungeldar i mängd och förvirrade dem.
15 Og han udskød sine Pile og adspredte dem, og han lod det lyne stærkt og forfærdede dem.
Vattnens bäddar kommo i dagen, och jordens grundvalar blottades, för din näpst, o HERRE, för din vredes stormvind.
16 Da saas Vandenes Leje, og Jordens Grundvolde blottedes ved din Trusel, Herre! ved din Næses Aandes Vejr.
Han räckte ut sin hand från höjden och fattade mig, han drog mig upp ur de stora vattnen.
17 Han udrakte sin Haand fra det høje, han hentede mig, han drog mig op af de store Vande.
Han räddade mig från min starke fiende och från mina ovänner, ty de voro mig övermäktiga.
18 Han friede mig fra min stærke Fjende og fra mine Avindsmænd; thi de vare mig for stærke.
De överföllo mig på min olyckas dag, men HERREN blev mitt stöd.
19 De overfaldt mig i min Modgangs Tid; men Herren var min Understøttelse.
Han förde mig ut på rymlig plats; han räddade mig, ty han hade behag till mig.
20 Og han førte mig ud i det frie; han frelste mig, thi han havde Lyst til mig.
HERREN lönar mig efter min rättfärdighet; efter mina händers renhet vedergäller han mig.
21 Herren vederlagde mig efter min Retfærdighed; han betalte mig efter mine Hænders Renhed.
Ty jag höll mig på HERRENS vägar och avföll icke från min Gud i ogudaktighet;
22 Thi jeg har bevaret Herrens Veje, og jeg er ikke funden skyldig for min Gud.
nej, alla hans rätter hade jag för ögonen, och hans stadgar lät jag icke vika ifrån mig.
23 Thi alle hans Domme ere for mig, og fra hans Skikke viger jeg ikke.
Så var jag ostrafflig inför honom och tog mig till vara för missgärning.
24 Men jeg var oprigtig for ham og vogtede mig for min Synd.
Därför vedergällde mig HERREN efter min rättfärdighet, efter mina händers renhet inför hans ögon.
25 Og Herren betalte mig efter min Retfærdighed, efter mine Hænders Renhed for hans Øjne.
Mot den fromme bevisar du dig from, mot en ostrafflig man bevisar du dig ostrafflig.
26 Imod den fromme beviser du dig from; imod den oprigtige Mand viser du dig oprigtig;
Mot den rene bevisar du dig ren, men mot den vrånge bevisar du dig avog.
27 imod den rene viser du dig ren, og imod den forvendte viser du dig forvendt.
Ty du frälsar ett betryckt folk, men stolta ögon ödmjukar du.
28 Thi du frelser det elendige Folk, og du fornedrer de høje Øjne.
Ja, du låter min lampa brinna klart; HERREN, min Gud, gör mitt mörker ljuset.
29 Thi du bringer min Lampe til at lyse; Herren min Gud opklarer mit Mørke.
Ja, med dig kan jag nedslå härskaror, och med min Gud stormar jag murar.
30 Thi ved dig stormer jeg imod en Trop, og ved min Gud springer jeg over en Mur.
Guds väg är ostrafflig; HERRENS tal är luttrat. En sköld är han för alla som taga sin tillflykt till honom.
31 Guds Vej er fuldkommen; Herrens Tale er lutret, han er alle dem et Skjold, som tro paa ham.
Ty vem är Gud förutom HERREN, och vem är en klippa utom vår Gud?
32 Thi hvo er en Gud uden Herren? og hvo er en Klippe uden vor Gud?
Gud, du som omgjordade mig med kraft och lät min väg vara lyckosam,
33 Den Gud, som omgjorder mig med Kraft og gør min Vej fuldkommen,
du som gjorde mina fötter såsom hindens och ställde mig på mina höjder,
34 han gør mine Fødder som Hindernes og lader mig staa fast paa mine Høje.
du som lärde mina händer att strida och mina armar att spänna kopparbågen!
35 Han vænner mine Hænder til Striden, og mine Arme spænde Kobberbuen.
Du gav mig din frälsnings sköld, och din högra hand stödde mig, och ditt saktmod gjorde mig stor;
36 Og du giver mig din Frelses Skjold, og din højre Haand understøtter mig, og din Nedladelse gør mig stor.
du skaffade rum för mina steg, där jag gick, och mina fötter vacklade icke.
37 Du gør Rummet vidt under mig for mine Skridt, og mine Ankler vakle ikke.
Jag förföljde mina fiender och hann upp dem; jag vände icke tillbaka, förrän jag hade gjort ände på dem.
38 Jeg forfølger mine Fjender og naar dem og vender ikke tilbage, før jeg har udryddet dem.
Jag slog dem, så att de icke mer kunde resa sig; de föllo under mina fötter.
39 Jeg knuser dem, at de ikke kunne staa op; de faldt under mine Fødder.
Du omgjordade mig med kraft till striden, du böjde mina motståndare under mig.
40 Og du har omgjordet mig med Kraft til Striden; du bøjede mine Modstandere under mig.
Mina fiender drev du på flykten för mig, och dem som hatade mig förgjorde jag.
41 Og du har drevet mig mine Fjender paa Flugt; mine Hadere udryddede jeg.
De ropade, men det fanns ingen som frälste; till HERREN, men han svarade dem icke.
42 De raabte, men der var ingen Frelser; til Herren, men han svarede dem ikke.
Och jag stötte dem sönder till stoft för vinden, jag kastade ut dem såsom orenlighet på gatan.
43 Og jeg støder dem smaa som Støv for Vejret, som Dynd paa Gader fejer jeg dem bort.
Du räddade mig ur folkets strider, du satte mig till ett huvud över hedningar; folkslag som jag ej kände blevo mina tjänare.
44 Du udfriede mig fra Folkenes Kiv, du satte mig til Hedningernes Hoved, et Folk, som jeg ikke kendte, de tjene mig.
Vid blotta ryktet hörsammade de mig; främlingar visade mig underdånighet.
45 Da deres Øren hørte om mig, adløde de mig, den fremmedes Børn smigrede for mig.
Ja, främlingarnas mod vissnade bort; med bävan övergåvo de sina borgar.
46 Den fremmedes Børn henvisne; de komme skælvende frem af deres Borge.
HERREN lever! Lovad vare min klippa, och upphöjd vare min frälsnings Gud!
47 Herren lever, højlovet er min Klippe og højt ophøjet min Frelses Gud,
Gud, som har givit mig hämnd och tvingat folken under mig;
48 den Gud, som giver mig Hævn, og tvinger Folkene under mig.
du som har befriat mig från mina fiender och upphöjt mig över mina motståndare, räddat mig från våldets man!
49 Du er den, som udfrier mig fra mine Fjender, du sætter mig i Sikkerhed for mine Modstandere, du redder mig fra Voldsmanden.
Fördenskull vill jag tacka dig bland hedningarna, HERRE, och lovsjunga ditt namn.
50 Derfor vil jeg bekende dig, Herre! iblandt Hedningerne og lovsynge dit Navn. Stor Frelse beviser han sin Konge og gør Miskundhed imod sin Salvede, imod, David og imod hans Sæd evindelig.
Ty du giver din konung stor seger och gör nåd mot din smorde, mot David och hans säd till evig tid.
