Salme 18
1 Til Sangmesteren; af David, Herrens Tjener, som talte Ordene af denne Sang for Herren paa den Dag, Herren havde friet ham fra alle hans Fjenders Haand og fra Sauls Haand.
En Psalm, till att föresjunga, Davids, Herrans tjenares; hvilken denna visos ord talade till Herran, på den tid Herren honom hulpit hade ifrå hans fiendars hand, och ifrå Sauls hand; Och sade: Hjerteliga, kär hafver jag dig, Herre, min starkhet;
2 Og han sagde: Herre! jeg har dig hjertelig kær, min Styrke!
Herre, min klippa, min borg, min förlossare; min Gud, min tröst, den jag mig vid håller; min sköld, och min salighets horn, och mitt beskydd.
3 Herren er min Klippe, min Befæstning og min Frelser; min Gud er min Klippe, paa hvem jeg forlader mig, mit Skjold og mit Frelsens Horn, min faste Borg.
Jag vill lofva och åkalla Herren; så blifver jag ifrå mina ovänner förlöst.
4 Jeg vil paakalde Herren, som bør loves, saa bliver jeg frelst fra mine Fjender.
Ty dödsens band hafva, omfattat mig, och Belials bäcker förskräckt mig.
Helvetes band hafva omfattat mig, och dödsens snaror öfverfallit mig. (Sheol h7585)
6 Helvedes Reb omgave mig; Dødens Snarer kom over mig. (questioned)
När jag är i ångest, så åkallar jag Herran, och ropar till min Gud; så hörer han mina röst af sitt tempel, och mitt rop kommer för honom till hans öron.
7 Da jeg var i Angest, raabte jeg til Herren, ja, jeg raabte til min Gud; han hørte min Røst fra sit Tempel, og mit Raab til ham kom for hans Øren.
Jorden bäfvade och gaf sig, och bergens grundvalar rördes och bäfvade, då han vred var.
8 Og Jorden bævede og rystede, og Bjergenes Grundvolde skælvede; og de bævede, thi han var vred.
Damb gick upp af hans näso, och förtärande eld af hans mun; så att det ljungade deraf.
9 Der opgik Røg af hans Næse, og Ild af hans Mund fortærede; Gløder gnistrede ud af den.
Han böjde himmelen, och for neder, och mörker var under hans fötter.
10 Og han bøjede Himmelen og for ned, og der var Mørkhed under hans Fødder.
Och han för uppå Cherub, och flög; han sväfde på vädrens vingar.
11 Og han for paa Keruben og drog frem, og han fløj paa Vejrets Vinger.
Hans tjäll omkring honom var mörker, och svart tjockt moln, der han inne fördold var.
12 Han satte Mørkhed til sit Skjul, til sit Paulun trindt omkring sig, mørke Vande og tykke Skyer.
Af skenet för honom delte sig skyn, med hagel och ljungande.
13 Fra Glansen foran ham fore hans Skyer frem, Hagel og Gløder.
Och Herren dundrade i himmelen; och den Högste lät sitt dunder ut, med hagel och ljungande.
14 Og Herren tordnede i Himmelen, og den Højeste udgav sin Røst; der var Hagel og Gløder.
Han sköt sina skott, och förströdde dem; han lät fast ljunga, och förskräckte dem.
15 Og han udskød sine Pile og adspredte dem, og han lod det lyne stærkt og forfærdede dem.
Der såg man vattuådrorna; och jordenes grund vardt blottad, Herre, af ditt straff, af dine näsos anda och blåst.
16 Da saas Vandenes Leje, og Jordens Grundvolde blottedes ved din Trusel, Herre! ved din Næses Aandes Vejr.
Han sände utaf höjdene, och hemtade mig; och drog mig utu stor vatten.
17 Han udrakte sin Haand fra det høje, han hentede mig, han drog mig op af de store Vande.
Han halp mig ifrå mina starka fiendar; ifrå mina hatare, som mig för mägtige voro;
18 Han friede mig fra min stærke Fjende og fra mine Avindsmænd; thi de vare mig for stærke.
De mig öfverföllo i mins motgångs tid; och Herren vardt min tröst.
19 De overfaldt mig i min Modgangs Tid; men Herren var min Understøttelse.
Och han förde mig ut på rymdena; han tog mig derut; ty han hade lust till mig.
20 Og han førte mig ud i det frie; han frelste mig, thi han havde Lyst til mig.
Herren gör väl emot mig, efter mina rättfärdighet; han vedergäller mig efter mina händers renhet.
21 Herren vederlagde mig efter min Retfærdighed; han betalte mig efter mine Hænders Renhed.
Ty jag håller Herrans vägar, och är icke ogudaktig emot min Gud.
22 Thi jeg har bevaret Herrens Veje, og jeg er ikke funden skyldig for min Gud.
Ty alla hans rätter hafver jag för ögon, och hans bud kastar jag icke ifrå mig.
23 Thi alle hans Domme ere for mig, og fra hans Skikke viger jeg ikke.
Men jag; är utan vank för honom, och bevarar mig för min synd.
24 Men jeg var oprigtig for ham og vogtede mig for min Synd.
Derföre vedergäller mig Herren, efter mina rättfärdighet; efter mina händers renhet för hans ögon.
25 Og Herren betalte mig efter min Retfærdighed, efter mine Hænders Renhed for hans Øjne.
Med de heliga äst du helig; och med de fromma, äst du from;
26 Imod den fromme beviser du dig from; imod den oprigtige Mand viser du dig oprigtig;
Och med de rena äst du ren; och vid de afvoga ställer du dig afvog.
27 imod den rene viser du dig ren, og imod den forvendte viser du dig forvendt.
Ty du hjelper det elända folket, och de höga ögon förnedrar du.
28 Thi du frelser det elendige Folk, og du fornedrer de høje Øjne.
Ty du upplyser mina lykto; Herren, min Gud, gör mitt mörker ljust.
29 Thi du bringer min Lampe til at lyse; Herren min Gud opklarer mit Mørke.
Ty med dig kan jag nederlägga krigsfolk, och med minom Gud öfver muren springa.
30 Thi ved dig stormer jeg imod en Trop, og ved min Gud springer jeg over en Mur.
Guds vägar äro utan vank; Herrans tal äro genomluttrad; han är en sköld allom dem som trösta uppå honom.
31 Guds Vej er fuldkommen; Herrens Tale er lutret, han er alle dem et Skjold, som tro paa ham.
Ty ho är en Gud, utan Herren; eller en starker, utan vår Gud?
32 Thi hvo er en Gud uden Herren? og hvo er en Klippe uden vor Gud?
Gud omgjordar mig med kraft, och gör mina vägar utan vank.
33 Den Gud, som omgjorder mig med Kraft og gør min Vej fuldkommen,
Han gör mina fötter lika som hjortars, och sätter mig på mina höjder.
34 han gør mine Fødder som Hindernes og lader mig staa fast paa mine Høje.
Han lärer mina hand strida, och min arm spänna kopparbågan.
35 Han vænner mine Hænder til Striden, og mine Arme spænde Kobberbuen.
Och du gifver mig dins salighets sköld, och din högra hand stärker mig; och när du förnedrar mig, gör du mig storan.
36 Og du giver mig din Frelses Skjold, og din højre Haand understøtter mig, og din Nedladelse gør mig stor.
Du gör under mig rum till att gå, att mina fötter icke skola slinta.
37 Du gør Rummet vidt under mig for mine Skridt, og mine Ankler vakle ikke.
Jag vill jaga efter mina fiendar, och gripa dem; och intet omvända, tilldess jag hafver nederlagt dem.
38 Jeg forfølger mine Fjender og naar dem og vender ikke tilbage, før jeg har udryddet dem.
Jag skall slå dem, och de skola icke kunna mig emotstå; de måste falla under mina fötter.
39 Jeg knuser dem, at de ikke kunne staa op; de faldt under mine Fødder.
Du kan rusta mig med starkhet till strid; du kan kasta dem under mig, som sig emot mig sätta.
40 Og du har omgjordet mig med Kraft til Striden; du bøjede mine Modstandere under mig.
Du gifver mig mina fiendar på flyktena, att jag må förstöra mina hatare.
41 Og du har drevet mig mine Fjender paa Flugt; mine Hadere udryddede jeg.
De ropa, men der är ingen hjelpare: till Herran, men han svarar dem intet.
42 De raabte, men der var ingen Frelser; til Herren, men han svarede dem ikke.
Jag skall sönderstöta dem som stoft för vädret; jag skall bortkasta dem såsom träck på gatomen.
43 Og jeg støder dem smaa som Støv for Vejret, som Dynd paa Gader fejer jeg dem bort.
Du hjelper mig ifrå det trätosamma folket, och gör mig till ett hufvud ibland Hedningarna; ett folk, som jag intet kände, tjenar mig.
44 Du udfriede mig fra Folkenes Kiv, du satte mig til Hedningernes Hoved, et Folk, som jeg ikke kendte, de tjene mig.
Det hörer mig med hörsam öron; men de främmande barn förneka mig.
45 Da deres Øren hørte om mig, adløde de mig, den fremmedes Børn smigrede for mig.
De främmande barn försmäkta, och brytas i sina bojor.
46 Den fremmedes Børn henvisne; de komme skælvende frem af deres Borge.
Herren lefver, och lofvad vare min tröst; och mins salighets Gud varde upphöjd.
47 Herren lever, højlovet er min Klippe og højt ophøjet min Frelses Gud,
Gud, som mig hämnd gifver, och tvingar folken under mig;
48 den Gud, som giver mig Hævn, og tvinger Folkene under mig.
Den mig hjelper ifrå mina fiendar, och upphöjer mig ifrå dem, som sätta sig emot mig; du hjelper mig ifrå de vrånga.
49 Du er den, som udfrier mig fra mine Fjender, du sætter mig i Sikkerhed for mine Modstandere, du redder mig fra Voldsmanden.
Derföre vill jag tacka dig, Herre, ibland Hedningarna, och lofsjunga dino Namne;
50 Derfor vil jeg bekende dig, Herre! iblandt Hedningerne og lovsynge dit Navn. Stor Frelse beviser han sin Konge og gør Miskundhed imod sin Salvede, imod, David og imod hans Sæd evindelig.
Den sinom Konung stor salighet bevisar, och gör sinom smorda godt; David, och hans säd evinnerliga.
