< Salme 16 >
1 Af David; et „gyldent Smykke‟. Gud! bevar mig; thi jeg tror paa dig.
En sång av David. Bevara mig, Gud, ty jag tager min tillflykt till dig.
2 Du sagde til Herren: Du er min Herre, jeg har intet Gode uden dig;
Jag säger till HERREN: »Du är ju Herren; för mig finnes intet gott utom dig;
3 i Samfund med de hellige, som ere i Landet, og de herlige, til hvilke al min Lyst er.
de heliga som finnas i landet, de äro de härliga till vilka jag har allt mitt behag.»
4 Mange skulle deres Smerter blive, som haste efter en anden; jeg vil ikke udgyde deres Drikofre af Blod og ikke tage deres Navne paa mine Læber.
Men de som taga sig en annan gud, de hava stora vedermödor; jag vill icke offra deras drickoffer av blod eller taga deras namn på mina läppar.
5 Herren er min Arvs Del og mit Bæger; du er den, som opholder min Lod.
HERREN är min beskärda del och bägare; du är den som uppehåller min arvedel.
6 Snorene faldt mig paa de liflige Steder, ja, en dejlig Arv tilfaldt mig.
En lott har tillfallit mig i det ljuvliga, ja, ett arv som behagar mig väl.
7 Jeg vil love Herren, som gav mig Raad; ja, mine Nyrer paaminde mig om Nætterne.
Jag vill lova HERREN, ty han giver mig råd; ännu om natten manar mig mitt innersta.
8 Jeg har stedse sat Herren for mig; thi han er ved min højre Haand, jeg skal ikke rokkes.
Jag har haft HERREN för mina ögon alltid; ja, han är på min högra sida, jag skall icke vackla.
9 Derfor glæder mit Hjerte sig, og min Ære fryder sig; ja, mit Kød skal bo tryggelig.
Fördenskull gläder sig mitt hjärta, och min ära fröjdar sig; jämväl min kropp får bo i trygghet.
10 Thi du vil ikke overlade min Sjæl til Dødsriget; du skal ikke lade din hellige se Forraadnelse. (Sheol )
Ty du skall icke lämna min själ åt dödsriket, du skall icke låta din fromme få se graven. (Sheol )
11 Du vil kundgøre mig Livets Sti; for dit Ansigt er Mættelse af Glæder, Livsaligheder ved din højre Haand evindelig.
Du skall kungöra mig livets väg; inför ditt ansikte är glädje till fyllest, ljuvlighet i din högra hand evinnerligen.