< Salme 16 >
1 Af David; et „gyldent Smykke‟. Gud! bevar mig; thi jeg tror paa dig.
Ett gyldene klenodium Davids. Bevara mig, Gud; förty jag tröstar uppå dig.
2 Du sagde til Herren: Du er min Herre, jeg har intet Gode uden dig;
Jag hafver sagt till Herran: Du äst ju Herren; jag måste för dina skull lida.
3 i Samfund med de hellige, som ere i Landet, og de herlige, til hvilke al min Lyst er.
För de heliga, som på jordene äro, och för de härliga, till dem hafver jag allt mitt behag.
4 Mange skulle deres Smerter blive, som haste efter en anden; jeg vil ikke udgyde deres Drikofre af Blod og ikke tage deres Navne paa mine Læber.
Men de som efter en annan löpa, skola stor bedröfvelse hafva; jag vill icke offra deras drickoffer med blod, eller föra deras namn i minom mun.
5 Herren er min Arvs Del og mit Bæger; du er den, som opholder min Lod.
Men Herren är mitt gods och min del; du uppehåller min arfvedel.
6 Snorene faldt mig paa de liflige Steder, ja, en dejlig Arv tilfaldt mig.
Lotten är mig fallen i det lustiga; mig är en skön arfvedel tillfallen.
7 Jeg vil love Herren, som gav mig Raad; ja, mine Nyrer paaminde mig om Nætterne.
Jag lofvar Herran, den mig råd gifvit hafver; tukta mig också mine njurar om nattena.
8 Jeg har stedse sat Herren for mig; thi han er ved min højre Haand, jeg skal ikke rokkes.
Jag hafver Herran för ögon alltid: ty han är mig på högra handene; derföre skall jag väl blifva vid mig.
9 Derfor glæder mit Hjerte sig, og min Ære fryder sig; ja, mit Kød skal bo tryggelig.
Derföre gläder sig mitt hjerta, och min ära är glad, och mitt kött skall säkert ligga.
10 Thi du vil ikke overlade min Sjæl til Dødsriget; du skal ikke lade din hellige se Forraadnelse. (Sheol )
Ty du skall icke låta mina själ uti helvete; och icke tillstädja, att din Helige ser förgängelse. (Sheol )
11 Du vil kundgøre mig Livets Sti; for dit Ansigt er Mættelse af Glæder, Livsaligheder ved din højre Haand evindelig.
Du kungör mig vägen till lifvet; för dig är glädje tillfyllest, och lustigt väsende på dine högra hand evinnerliga.