< Salme 132 >

1 Herre! kom David i Hu for alle hans Lidelser,
En vallfartssång. Tänk, HERRE, David till godo, på allt vad han fick lida,
2 ham, som tilsvor Herren og lovede Jakobs mægtige:
han som svor HERREN en ed och gjorde ett löfte åt den Starke i Jakob;
3 „Jeg vil ikke gaa ind i mit Hus's Telt, jeg vil ikke opstige paa min Sengs Leje;
»Jag skall icke gå in i den hydda där jag bor, ej heller bestiga mitt viloläger,
4 jeg vil ikke lade mine Øjne sove, eller mine Øjenlaage blunde,
jag skall icke unna mina ögon sömn eller mina ögonlock slummer,
5 førend jeg finder et Sted for Herren, en Bolig for Jakobs mægtige.‟
förrän jag har funnit en plats åt HERREN, en boning åt den Starke i Jakob.»
6 Se, vi hørte om den i Efrata; vi fandt den paa Jaars Mark.
Ja, vi hörde därom i Efrata, vi förnummo det i skogsbygden.
7 Vi ville gaa ind i hans Bolig, vi ville tilbede for hans Fødders Fodskammel.
Låtom oss gå in i hans boning, tillbedja vid hans fotapall.
8 Herre! staa op til din Hvile, du og din Magts Ark.
Stå upp, HERRE, och kom till din vilostad, du och din makts ark.
9 Lad dine Præster klæde sig med Retfærdighed og dine hellige synge med Fryd.
Dina präster vare klädda i rättfärdighet, och dina fromma juble.
10 For David, din Tjeners Skyld, forskyd ikke din Salvedes Ansigt!
För din tjänare Davids skull må du icke visa tillbaka din smorde.
11 Herren tilsvor David den Sandhed, fra hvilken han ikke vilde vige: „Af dit Livs Frugt vil jeg sætte en Mand paa din Trone.‟
HERREN har svurit David en osviklig ed, som han icke skall rygga: »Av ditt livs frukt skall jag sätta konungar på din tron.
12 Dersom dine Børn holde min Pagt og mine Vidnesbyrd, som jeg vil lære dem, da skulle og deres Børn altid sidde paa din Trone.
Om dina barn hålla mitt förbund och hålla mitt vittnesbörd, som jag skall lära dem, så skola ock deras barn till evig tid få sitta på din tron.
13 Thi Herren har udvalgt Zion, han har begæret sig den til Bolig:
Ty HERREN har utvalt Sion, där vill han hava sin boning.
14 „Den er min Hvile altid, her vil jeg bo; thi jeg har begæret den.
Detta är min vilostad till evig tid; här skall jag bo, ty till detta ställe har jag lust.
15 Jeg vil velsigne Spisen der, jeg vil mætte de fattige der med Brød.
Dess förråd skall jag rikligen välsigna, åt dess fattiga skall jag giva bröd till fyllest.
16 Og jeg vil klæde dens Præster med Salighed, og dens hellige skulle synge med Fryd.
Dess präster skall jag kläda i frälsning, och dess fromma skola jubla högt.
17 Der vil jeg lade et Horn opvokse for David; jeg har beredt en Lampe for min Salvede.
Där skall jag låta ett horn skjuta upp åt David; där har jag rett till en lampa åt min smorde.
18 Hans Fjender vil jeg klæde i Skam, men paa ham skal hans Krone blomstre.
Hans fiender skall jag kläda i skam, men på honom skall hans krona glänsa.» Se Horn i Ordförkl.

< Salme 132 >