Salme 130

1 Af det dybe raaber jeg til dig, Herre!

En vallfartssång. Ur djupen ropar jag till dig, HERRE.

2 Herre! hør paa min Røst; lad dine Øren mærke paa mine ydmyge Begæringers Røst.

Herre, hör min röst, låt dina öron akta på mina böners ljud.

3 Dersom du, Herre, vil tage Vare paa Misgerninger, Herre! hvo kan da bestaa?

Om du, HERRE, vill tillräkna missgärningar, Herre, vem kan då bestå?

4 Men hos dig er Forladelse, paa det du maa frygtes.

Dock, hos dig är ju förlåtelse, på det att man må frukta dig.

5 Jeg biede efter Herren, min Sjæl biede, og jeg haabede paa hans Ord.

Jag väntar efter HERREN, min själ väntar, och jag hoppas på hans ord.

6 Min Sjæl længes efter Herren mere end Vægtere efter Morgenen, Vægtere efter Morgenen.

Min själ väntar efter Herren mer än väktarna efter morgonen, ja, mer än väktarna efter morgonen.

7 Israel! haab paa Herren; thi hos Herren er Miskundhed, og megen Forløsning er hos ham.

Hoppas på HERREN, Israel; ty hos HERREN är nåd, och mycken förlossning är hos honom.

8 Og han skal forløse Israel af alle dets Misgerninger.

Och han skall förlossa Israel från alla dess missgärningar.