Salme 130

1 Af det dybe raaber jeg til dig, Herre!

En visa i högre choren. Utu djupen ropar jag till dig, Herre.

2 Herre! hør paa min Røst; lad dine Øren mærke paa mine ydmyge Begæringers Røst.

Herre, hör mina röst; låt din öron akta uppå mins böns röst.

3 Dersom du, Herre, vil tage Vare paa Misgerninger, Herre! hvo kan da bestaa?

Om du, Herre, vill tillräkna synderna, Herre, ho kan blifva beståndandes?

4 Men hos dig er Forladelse, paa det du maa frygtes.

Ty när dig är förlåtelse, att man skall frukta dig.

5 Jeg biede efter Herren, min Sjæl biede, og jeg haabede paa hans Ord.

Jag vänter efter Herran; min själ vänter, och jag hoppas uppå hans ord.

6 Min Sjæl længes efter Herren mere end Vægtere efter Morgenen, Vægtere efter Morgenen.

Min själ vänter efter Herran, ifrå den ena morgonväkten till den andra.

7 Israel! haab paa Herren; thi hos Herren er Miskundhed, og megen Forløsning er hos ham.

Israel hoppes uppå Herran; ty när Herranom är nåd, och mycken förlossning när honom.

8 Og han skal forløse Israel af alle dets Misgerninger.

Och han skall förlossa Israel ifrån alla hans synder.