Salme 129

1 De trængte mig haardt fra min Ungdom af — saa sige Israel! —

En visa i högre choren. De hafva ofta trängt mig, allt ifrå min ungdom; så säge Israel;

2 de trængte mig haardt fra min Ungdom af; dog kunde de ikke overvælde mig.

De hafva ofta trängt mig, allt ifrå min ungdom; men de vordo mig icke öfvermägtige.

3 Plovmændene pløjede paa min Ryg, de droge deres Furer lange.

De plöjare hafva plöjt på min rygg, och dragit sina fårar långa.

4 Herren er retfærdig, han overhuggede de ugudeliges Reb.

Herren, som rättfärdig är, hafver de ogudaktigas rep afhuggit.

5 De skulle beskæmmes og vige tilbage, alle de, som hade Zion.

Ack! att på skam komma måtte och tillbakavända, alle de som Zion hätske äro.

6 De skulle blive som Græs paa Tagene, som tørres, førend nogen oprykker det;

Ack! att de måtte vara såsom gräs på taken, hvilket förtorkas, förr än det uppskärs;

7 af hvilket Høstmanden ikke fylder sin Haand, ej heller den, som binder Neg, sin Arm.

Af hvilkom skördemannen icke uppfyller sina hand, ej heller han, som binder kärfvarna, sin famn;

8 Og de, som gaa forbi, sige ikke: Herrens Velsignelse være over eder! Vi velsigne eder i Herrens Navn.

Och de, som framom gå icke säga: Herrans välsignelse vare öfver eder; vi välsigne eder i Herrans Namn.