Salme 120

1 Jeg raabte til Herren i min Nød, og han bønhørte mig.

En vallfartssång. Jag ropar till HERREN i min nöd, och han svarar mig.

2 Herre! fri min Sjæl fra Løgnens Læbe, fra en svigefuld Tunge.

HERRE, rädda min själ från lögnaktiga läppar, från en falsk tunga.

3 Hvad giver han dig, og hvad giver han dig ydermere, du svigefulde Tunge?

Varmed bliver du lönad, både nu och allt framgent, du falska tunga?

4 Den vældiges skærpede Pile med Gløder af Enebærtræ!

Jo, med en våldsverkares skarpa pilar och med glödande ginstkol.

5 Ve mig! thi jeg har været som fremmed iblandt Mesek, jeg har boet ved Kedars Telte.

Ve mig, att jag måste dväljas i Meseks land och bo ibland Kedars hyddor!

6 Min Sjæl har længe nok boet hos dem, som hade Fred.

Länge nog har min själ måst bo ibland dem som hata friden.

7 Jeg er fredsommelig; men naar jeg taler, da ere disse færdige til Krig.

Jag själv håller frid, men säger jag blott ett ord, äro de redo till strid.