Salme 119
1 Salige ere de fuldkomne i Vandel, de, som vandre i Herrens Lov.
Saliga äro de vilkas väg är ostrafflig, de som vandra efter HERRENS lag.
2 Salige ere de, som bevare hans Vidnesbyrd, de, som søge ham af ganske Hjerte;
Saliga äro de som taga hans vittnesbörd i akt, de som av allt hjärta söka honom,
3 og de, som ikke øve Uretfærdighed, men vandre paa hans Veje.
de som icke göra vad orätt är, utan vandra på hans vägar.
4 Du har givet dine Bud, for at de nøje skulle holdes.
Du har givit befallningar, för att de skola hållas med all flit.
5 Gid mine Veje maatte stadfæstes, at jeg kan holde dine Skikke;
O att mina vägar vore rätta, så att jag hölle dina stadgar!
6 da skal jeg ikke beskæmmes, naar jeg ser hen til alle dine Bud.
Då skulle jag icke komma på skam, när jag skådade på alla dina bud.
7 Jeg vil prise dig af et oprigtigt Hjerte, naar jeg lærer din Retfærdigheds Domme at kende.
Jag vill tacka dig av uppriktigt hjärta, när jag får lära din rättfärdighets rätter.
8 Jeg vil holde dine Skikke, forlad mig ikke aldeles.
Dina stadgar vill jag hålla; övergiv mig icke så helt och hållet.
9 Hvormed skal en ung holde sin Sti ren? Derved at han holder sig efter dit Ord.
Huru skall en yngling bevara sin väg obesmittad? När han håller sig efter ditt ord.
10 Jeg søgte dig af mit ganske Hjerte, lad mig ikke fare vild fra dine Bud!
Jag söker dig av allt mitt hjärta; låt mig icke fara vilse från dina bud.
11 Jeg gemte dit Ord i mit Hjerte, paa det jeg ikke skulde synde imod dig.
Jag gömmer ditt tal i mitt hjärta, för att jag icke skall synda mot dig.
12 Lovet være du, Herre! lær mig dine Skikke.
Lovad vare du, HERRE! Lär mig dina stadgar.
13 Jeg forkyndte med mine Læber alle din Munds retfærdige Domme.
Med mina läppar förtäljer jag alla din muns rätter.
14 Jeg glædede mig ved dine Vidnesbyrds Vej som over alle Skatte.
Jag fröjdar mig över dina vittnesbörds väg såsom över alla skatter.
15 Jeg vil grunde paa dine Befalinger og se til dine Stier.
Jag vill begrunda dina befallningar och skåda på dina stigar.
16 Jeg finder min Lyst i dine Skikke, jeg vir ikke glemme dit Ord.
Jag har min lust i dina stadgar, jag förgäter icke ditt ord.
17 Gør vel imod din Tjener, at jeg maa leve, og jeg vil holde dit Ord.
Gör väl mot din tjänare, så att jag får leva, då vill jag hålla ditt ord.
18 Aabn mine Øjne, at jeg maa se de underfulde Ting i din Lov.
Öppna mina ögon, så att jag kan skåda undren i din lag.
19 Jeg er fremmed paa Jorden, skjul ikke dine Bud for mig!
Jag är en främling på jorden; fördölj icke dina bud för mig.
20 Min Sjæl er knust, saa at jeg længes efter dine Domme alle Tider.
Min själ är sönderkrossad av ständig trängtan efter dina rätter.
21 Du skældte paa de hovmodige, de bleve forbandede, de, som fore vild fra dine Bud.
Du näpser de fräcka, de förbannade, dem som fara vilse från dina bud.
22 Vælt Forhaanelse og Foragt fra mig; thi jeg har bevaret dine Vidnesbyrd.
Tag bort ifrån mig smälek och förakt, ty jag tager i akt dina vittnesbörd.
23 Endog Fyrster have sat sig ned og holdt Raad imod mig; men din Tjener grunder paa dine Skikke.
Ja, furstar sitta och lägga råd mot mig, men din tjänare begrundar dina stadgar;
24 Jeg finder min Lyst i dine Vidnesbyrd, de ere mit Raads Mænd.
ja, dina vittnesbörd äro min lust, de äro mina rådgivare.
25 Min Sjæl hænger ved Støvet; hold mig i Live efter dit Ord!
Min själ ligger nedtryckt i stoftet; behåll mig vid liv efter ditt ord.
26 Jeg opregnede mine Veje, og du bønhørte mig; lær mig dine Skikke!
Jag förtäljde om mina vägar, och du svarade mig; lär mig dina stadgar.
27 Lad mig forstaa dine Befalingers Vej, og jeg vil grunde paa dine underfulde Gerninger.
Lär mig att förstå dina befallningars väg, så vill jag begrunda dina under.
28 Min Sjæl svinder hen af Bedrøvelse; oprejs mig efter dit Ord!
Min själ gråter av bedrövelse; upprätta mig efter ditt ord.
29 Vend Løgnens Vej fra mig, og skænk mig Naade i din Lov!
Låt lögnens väg vara fjärran ifrån mig, och förunna mig din undervisning.
30 Jeg udvalgte Trofastheds Vej; jeg satte dine Domme for mig.
Jag har utvalt sanningens väg, dina rätter har jag ställt framför mig.
31 Jeg hang ved dine Vidnesbyrd; Herre! lad mig ikke beskæmmes.
Jag håller mig till dina vittnesbörd; HERRE, låt mig icke komma på skam.
32 Jeg vil løbe dine Buds Vej; thi du giver mit Hjerte at aande frit.
Jag vill löpa dina buds väg, ty du tröstar mitt hjärta.
33 Lær mig, Herre! dine Skikkes Vej, og jeg vil bevare den indtil Enden.
Visa mig, HERRE, dina stadgars väg, så vill jag taga den i akt intill änden.
34 Undervis mig, at jeg maa bevare din Lov og holde den af ganske Hjerte.
Giv mig förstånd, så vill jag taga din lag i akt och hålla den av allt hjärta.
35 Led mig frem ad dine Buds Sti; thi til den har jeg Lyst;
Led mig på dina buds stig, ty till den har jag behag.
36 Bøj mit Hjerte til dine Vidnesbyrd og ikke til ulovlig Vinding.
Böj mitt hjärta till dina vittnesbörd, och låt det icke vika av till orätt vinning.
37 Bortvend mine Øjne, at de ikke se til Forfængelighed; hold mig i Live paa din Vej!
Vänd bort mina ögon, så att de icke se efter fåfänglighet; behåll mig vid liv på dina vägar.
38 Opfyld for din Tjener dit Ord, som er knyttet til Frygt for dig.
Uppfyll på din tjänare ditt tal, ty det leder till din fruktan.
39 Bortvend min Forsmædelse, som jeg frygtede for; thi dine Domme ere gode.
Vänd bort ifrån mig den smälek som jag fruktar; ty dina rätter äro goda.
40 Se, jeg har Længsel efter dine Befalinger; hold mig i Live ved din Retfærdighed!
Se, jag längtar efter dina befallningar; behåll mig vid liv genom din rättfärdighet.
41 Lad din Miskundhed, o Herre! komme over mig, din Frelse, efter dit Ord.
Din nåd komme över mig, HERRE, din frälsning efter ditt tal;
42 Og jeg vil svare den, som forhaaner mig, et Ord; thi jeg har sat min Lid til dit Ord.
Så kan jag giva den svar, som smädar mig; ty jag förtröstar på ditt ord.
43 Og tag ikke Sandheds Ord aldeles fra min Mund; thi jeg har ventet paa dine Domme.
Ryck icke sanningens ord så helt och hållet bort ifrån min mun, ty jag hoppas på dina domar.
44 Og jeg vil stedse holde din Lov, evindelig og altid.
Så vill jag hålla din lag beständigt, ja, alltid och evinnerligen.
45 Og lad mig vandre i det fri; thi jeg har søgt dine Befalinger.
Låt mig gå fram på rymlig plats, ty jag begrundar dina befallningar.
46 Og jeg vil tale om dine Vidnesbyrd for Konger og skal ikke beskæmmes.
Jag vill tala om dina vittnesbörd inför konungar, och jag skall icke komma på skam.
47 Og jeg vil søge min Lyst i dine Bud, hvilke jeg elsker.
Jag vill hava min lust i dina bud, ty de äro mig kära;
48 Og jeg vil opløfte mine Hænder til dine Bud, hvilke jeg elsker, og grunde paa dine Skikke.
jag vill lyfta mina händer upp till dina bud, ty de äro mig kära, och jag vill begrunda dina stadgar.
49 Kom Ordet til din Tjener i Hu, efterdi du lod mig haabe.
Tänk på ordet till din tjänare, eftersom du har givit mig hopp.
50 Dette er min Trøst i min Elendighed; thi dit Ord har holdt mig i Live.
Det är min tröst i mitt lidande att ditt tal behåller mig vid liv.
51 De hovmodige have spottet mig saa saare, jeg bøjede ikke af fra din Lov.
De fräcka bespotta mig övermåttan; likväl viker jag icke ifrån din lag.
52 Herre! dine Domme af Evighed kom jeg i Hu og blev trøstet.
Jag tänker på dina domar i forna tider, HERRE, och jag varder tröstar.
53 Der betog mig en heftig Harme over de ugudelige, som forlade din Lov.
Glödande harm griper mig för de ogudaktigas skull, därför att de övergiva din lag.
54 Dine Bud have været mine Sange i min Udlændigheds Hus.
Dina stadgar äro lovsånger för mig i det hus där jag dväljes.
55 Om Natten kom jeg dit Navn i Hu, o Herre! og holdt din Lov.
Jag tänker om natten på ditt namn, HERRE, och jag håller din lag.
56 Dette skete mig; thi dine Befalinger har jeg holdt.
Detta har blivit mig beskärt: att jag får taga dina befallningar i akt.
57 Jeg sagde: Herren er min Del, jeg vil holde dine Ord.
Min del är HERREN; jag har beslutit att hålla dina ord.
58 Jeg bad ydmygt for dit Ansigt af ganske Hjerte: Vær mig naadig efter dit Ord!
Jag bönfaller inför dig av allt hjärta; var mig nådig efter ditt tal.
59 Jeg betænkte mine Veje, og jeg vil vende mine Fødder tilbage til dine Vidnesbyrd.
Jag betänker mina vägar och vänder mina fötter till dina vittnesbörd.
60 Jeg hastede og tøvede ikke med at holde dine Bud.
Jag skyndar mig och dröjer icke att hålla dina bud.
61 De ugudeliges Garn omspændte mig; din Lov glemte jeg ikke.
De ogudaktigas snaror omgiva mig, men jag förgäter icke din lag.
62 Midt om Natten staar jeg op, at prise dig for din Retfærdigheds Domme.
Mitt i natten står jag upp för att tacka dig för din rättfärdighets rätter.
63 Jeg har Samkvem med alle dem, som frygte dig, og med dem, som holde dine Befalinger.
Jag sluter mig till alla dem som frukta dig och till dem som hålla dina befallningar.
64 Jorden er fuld af din Miskundhed, Herre! lær mig dine Skikke.
Jorden är full av din nåd, o HERRE; lär mig dina stadgar.
65 Du gjorde vel imod din Tjener, Herre! efter dit Ord.
Du gör din tjänare gott, HERRE, efter ditt ord.
66 Lær mig at faa god Sans og Forstand; thi jeg tror paa dine Bud.
Lär mig gott förstånd och kunskap, ty jag tror på dina bud.
67 Før jeg blev ydmyget, for jeg vild, men nu holder jeg dit Ord.
Förrän jag fick lida, for jag vilse, men nu håller jag mig vid ditt tal.
68 Du er god og gør godt; lær mig dine Skikke!
Du är god och gör vad gott är; lär mig dina stadgar.
69 De hovmodige have opspundet Løgn imod mig; men jeg vil holde dine Befalinger af ganske Hjerte.
De fräcka hopspinna lögn mot mig, men jag vill av allt hjärta taga dina befallningar i akt.
70 Deres Hjerte er følesløst som Fedt; men jeg forlyster mig ved din Lov.
Deras hjärtan äro okänsliga såsom fett, men jag har min lust i din lag.
71 Det var mig godt, at jeg blev ydmyget, at jeg kunde lære dine Skikke.
Det var mig gott att jag vart tuktad, så att jag fick lära mig dina stadgar.
72 Din Munds Lov er mig bedre end tusinde Stykker Guld og Sølv.
Din muns lag är mig bättre än tusentals stycken guld och silver.
73 Dine Hænder have skabt mig og beredt mig; giv mig Forstand, at jeg kan lære at kende dine Bud.
Dina händer hava gjort och berett mig; giv mig förstånd, så att jag kan lära dina bud.
74 De, som frygte dig, skulle se mig og glæde sig; thi jeg haaber paa dit Ord.
De som frukta dig skola se mig och glädjas, ty jag hoppas på ditt ord.
75 Herre! jeg ved, at dine Domme ere Retfærdighed, og at du af Trofasthed ydmygede mig.
HERRE, jag vet att dina domar äro rättfärdiga, och att du har tuktat mig i trofasthet.
76 Lad dog din Miskundhed være mig til Trøst efter dit Ord til din Tjener.
Din nåd vare min tröst, såsom du har lovat din tjänare.
77 Lad din Barmhjertighed komme over mig, at jeg maa leve; thi din Lov er min Lyst.
Din barmhärtighet komme över mig, så att jag får leva; ty din lag är min lust.
78 Lad de hovmodige beskæmmes, thi uden Skel have de forurettet mig; men jeg vil grunde paa dine Befalinger.
På skam komme de fräcka, ty de hava gjort mig orätt utan sak; men jag vill begrunda dina befallningar.
79 Lad dem vende tilbage til mig, som frygte dig, og som kende dine Vidnesbyrd.
Till mig må de vända sig, som frukta dig, och de om känna dina vittnesbörd.
80 Lad mit Hjerte være fuldkomment efter dine Skikke, at jeg ikke skal beskæmmes.
Mitt hjärta vare ostraffligt i dina stadgar, så att jag icke kommer på skam.
81 Min Sjæl forsmægter af Længsel efter din Frelse; jeg haaber paa dit Ord.
Min själ trängtar efter din frälsning, jag hoppas på ditt ord.
82 Mine Øjne forsmægtede af Længsel efter dit Ord, idet jeg sagde: Naar vil du trøste mig?
Mina ögon trängta efter ditt tal, och jag säger: "När vill du trösta mig?"
83 Thi jeg var ligesom en Læderflaske i Røg; dine Skikke glemte jeg ikke.
Ty jag är såsom en vinlägel i rök, men jag förgäter icke dina stadgar.
84 Hvor mange ere vel din Tjeners Dage? naar vil du holde Dom over dem, som forfølge mig?
Huru få äro icke din tjänares dagar! När vill du hålla dom över mina förföljare?
85 De hovmodige grove Grave for mig, og de skikke sig ikke efter din Lov.
De fräcka gräva gropar för mig, de som icke leva efter din lag.
86 Alle dine Bud ere Trofasthed; uden Grund forfølger man mig; hjælp mig!
Alla dina bud äro sanning; utan sak förföljer man mig; hjälp mig.
87 De havde paa et lidet nær ødelagt mig i Landet; men jeg forlod ikke dine Befalinger.
De hava så när fördärvat mig på jorden, fastän jag icke har övergivit dina befallningar.
88 Hold mig i Live efter din Miskundhed, saa vil jeg bevare din Munds Vidnesbyrd.
Behåll mig vid liv efter din nåd, så vill jag hålla din muns vittnesbörd.
89 Herre! dit Ord bestaar evindelig i Himlene.
Evinnerligen, HERRE, står ditt ord fast i himmelen.
90 Din Trofasthed varer fra Slægt til Slægt; du befæstede Jorden, og den stod fast.
Från släkte till släkte varar din trofasthet; du har grundat jorden, och den består.
91 De bestaa endnu denne Dag efter dine Domme; thi de ere alle dine Tjenere.
Till att utföra dina rätter består allt än i dag, ty allting måste tjäna dig.
92 Dersom ikke din Lov havde været min Lyst, da var jeg omkommen udi min Elendighed.
Om din lag icke hade varit min lust, så hade jag förgåtts i mitt elände.
93 Jeg skal i Evighed ikke forglemme dine Befalinger; thi ved dem holdt du mig i Live.
Aldrig skall jag förgäta dina befallningar, ty genom dem har du behållit mig vid liv.
94 Din er jeg; frels mig; thi jeg søger efter dine Befalinger.
Jag är din, fräls mig; ty jag begrundar dina befallningar.
95 De ugudelige biede paa mig for at lægge mig øde; jeg vil give Agt paa dine Vidnesbyrd.
På mig vakta de ogudaktiga för att förgöra mig; men jag aktar på dina vittnesbörd.
96 Jeg har set Ende paa al Fuldkommenhed; men dit Bud strækker sig saare vidt.
På all annan fullkomlighet har jag sett en ände, men ditt bud är omätligt i vidd.
97 Hvor kær har jeg din Lov! den er min Tanke den ganske Dag.
Huru kär har jag icke din lag! Hela dagen begrundar jag den.
98 Dine Bud gøre mig visere end mine Fjender; thi de ere for mig evindelig.
Visare än mina fiender äro, göra mig dina bud, ty de tillhöra mig för evig tid.
99 Jeg blev klogere end alle mine Lærere; thi dine Vidnesbyrd ere min Tanke.
Jag är klokare än alla mina lärare, ty jag begrundar dina vittnesbörd.
100 Jeg er bleven forstandigere end de gamle; thi jeg har bevaret dine Befalinger.
Jag är förståndigare än de gamle, ty jag tager dina befallningar i akt.
101 Jeg holdt mine Fødder tilbage fra al Ondskabens Sti, at jeg kunde holde dit Ord.
Jag avhåller mina fötter ifrån alla onda vägar, för att jag må hålla ditt ord.
102 Jeg afveg ikke fra dine Domme; thi du har lært mig det.
Jag viker icke ifrån dina rätter, ty du undervisar mig.
103 Hvor vare dine Ord søde for min Gane, mere end Honning for min Mund.
Huru ljuvt för min tunga är icke ditt tal! Det är ljuvare än honung för min mun.
104 Jeg er bleven forstandig af dine Befalinger; derfor hader jeg al Løgnens Sti.
Av dina befallningar får jag förstånd; därför hatar jag alla lögnens vägar.
105 Dit Ord er en Lygte for min Fod og et Lys paa min Sti.
Ditt ord är mina fötters lykta och ett ljus på min stig.
106 Jeg har svoret og holdt det, at jeg vilde bevare din Retfærdigheds Domme.
Jag har svurit och hållit det: att taga din rättfärdighets rätter i akt.
107 Jeg er saare plaget; Herre! hold mig i Live efter dit Ord.
Jag är storligen plågad; HERRE, behåll mig vid liv efter ditt ord.
108 Lad min Munds frivillige Ofre behage dig, Herre! og lær mig dine Domme.
Låt min muns frivilliga offer behaga dig, HERRE, och lär mig dina rätter.
109 Jeg gaar altid med Livet i Hænderne; dog har jeg ikke glemt din Lov.
Jag bär min själ alltid i min hand, men jag förgäter icke din lag.
110 De ugudelige lagde Snarer for mig; dog for jeg ikke vild fra dine Befalinger.
De ogudaktiga lägga ut snaror för mig, men jag far icke vilse från dina befallningar.
111 Jeg fik dine Vidnesbyrd til Arv evindelig; thi de ere mit Hjertes Glæde.
Jag har dina vittnesbörd till min eviga arvedel, ty de äro mitt hjärtas fröjd.
112 Jeg bøjede mit Hjerte til at gøre efter dine Skikke evindelig indtil Enden.
Jag har böjt mitt hjärta till att göra efter dina stadgar, alltid och intill änden.
113 De tvesindede hader jeg; men din Lov elsker jeg.
Jag hatar dem som halta på båda sidor, men din lag har jag kär.
114 Du er mit Skjul og mit Skjold; jeg haaber paa dit Ord.
Du är mitt beskärm och min sköld; jag hoppas på ditt ord.
115 Viger fra mig, I onde! og jeg vil bevare min Guds Bud.
Viken bort ifrån mig, I onde; jag vill taga min Guds bud i akt.
116 Ophold mig efter dit Ord, at jeg maa leve, og lad mig ikke blive til Skamme med mit Haab!
Uppehåll mig efter ditt tal, så att jag får leva, och låt mig icke komma på skam med mitt hopp.
117 Styrk mig, at jeg maa blive frelst, og jeg vil altid se hen til dine Skikke.
Stöd mig, så att jag varder frälst, så vill jag alltid se med lust på dina stadgar.
118 Du forkaster alle dem, som fare vild fra dine Skikke; thi deres Svig er Løgn.
Du aktar för intet alla som fara vilse från dina stadgar, ty förgäves är deras svek.
119 Du lod alle de ugudelige paa Jorden svinde bort som Skum; derfor elsker jeg dine Vidnesbyrd.
Du förkastar såsom slagg alla ogudaktiga på jorden; därför har jag dina vittnesbörd kära.
120 Af Frygt for dig gyste min Krop, og jeg frygtede for dine Domme.
Av fruktan för dig ryser mitt kött, och jag rädes för dina domar.
121 Jeg gjorde Ret og Retfærdighed; du vil ikke overgive mig til dem, som gøre mig Vold!
Jag övar rätt och rättfärdighet; du skall icke överlämna mig åt mina förtryckare.
122 Vær Borgen for din Tjener, ham til Bedste; lad de hovmodige ikke gøre mig Vold.
Tag dig an din tjänares sak, och låt det gå honom väl; låt icke de fräcka förtrycka mig.
123 Mine Øjne forsmægte af Længsel efter din Frelse og efter din Retfærdigheds Ord.
Mina ögon trängta efter din frälsning och efter din rättfärdighets tal.
124 Gør med din Tjener efter din Miskundhed, og lær mig dine Skikke!
Gör med din tjänare efter din nåd, och lär mig dina stadgar.
125 Jeg er din Tjener; undervis mig, at jeg maa kende dine Vidnesbyrd.
Jag är din tjänare; giv mig förstånd, så att jag kan känna dina vittnesbörd.
126 Det er Tid, at Herren gør noget; de have brudt din Lov.
Det är tid för HERREN att handla, ty de hava gjort din lag om intet.
127 Derfor elsker jeg dine Bud mere end Guld og mere end fint Guld.
Därför har jag dina bud kära mer än guld, jag, mer än fint guld.
128 Derfor holder jeg alle dine Befalinger om alle Ting for at være rette; jeg hader al Løgnens Vej.
Därför håller jag alla dina befallningar i allo för rätta, men alla lögnens vägar hatar jag.
129 Dine Vidnesbyrd ere underfulde; derfor bevarer min Sjæl dem.
Underbara äro dina vittnesbörd, därför tager min själ dem i akt.
130 Dine Ords Aabenbaring spreder Lys og gør de enfoldige forstandige.
När dina ord upplåtas, giva de ljus och skänka förstånd åt de enfaldiga.
131 Jeg oplod min Mund og higede; thi jeg havde Længsel efter dine Bud.
Jag spärrar upp min mun och flämtar, ty jag längtar ivrigt efter dina bud.
132 Vend dig til mig, og vær mig naadig efter din Vis imod dem, der elske dit Navn.
Vänd dig till mig och var mig nådig, såsom rätt är mot dem som hava ditt namn kärt.
133 Befæst mine Trin ved dit Ord, og lad ingen Uret herske over mig!
Gör mina steg fasta genom ditt tal, och låt ingen orätt varda mig övermäktig.
134 Udløs mig af Menneskers Vold, saa vil jeg holde dine Befalinger.
Förlossa mig från människors förtryck, så vill jag hålla dina befallningar.
135 Lad dit Ansigt lyse over din Tjener, og lær mig dine Skikke!
Låt ditt ansikte lysa över din tjänare, och lär mig dina stadgar.
136 Der nedflød Vandstrømme af mine Øjne, fordi man ikke holdt din Lov.
Vattenbäckar rinna ned från mina ögon, därför att man icke håller din lag.
137 Du er retfærdig, Herre! og dine Domme ere retvise.
HERRE, du är rättfärdig, och dina domar äro rättvisa.
138 Du har sat dine Vidnesbyrd som Retfærdighed og Trofasthed overmaade.
Du har påbjudit dina vittnesbörd i rättfärdighet och i stor trofasthet.
139 Min Nidkærhed har lagt mig øde; thi mine Modstandere have glemt dine Ord.
Jag förtäres av nitälskan, därför att mina ovänner förgäta dina ord.
140 Dit Ord er saare lutret, og din Tjener elsker det.
Ditt tal är väl luttrat, och din tjänare har det kärt.
141 Jeg er liden og foragtet; men jeg glemmer ikke dine Befalinger.
Jag är ringa och föraktad, men jag förgäter icke dina befallningar.
142 Din Retfærdighed er Ret evindelig, og din Lov er Sandhed.
Din rättfärdighet är en evig rättfärdighet, och din lag är sanning.
143 Angest og Trængsel ramte mig; dine Bud ere min Lyst.
Nöd och trångmål hava träffat mig, men dina bud äro min lust.
144 Dine Vidnesbyrd ere Ret evindelig; undervis mig, saa lever jeg.
Dina vittnesbörd äro rättfärdiga evinnerligen; giv mig förstånd, så att jag får leva.
145 Jeg har raabt af ganske Hjerte; bønhør mig, Herre! jeg vil bevare dine Skikke.
Jag ropar av allt hjärta, svara mig, HERRE; jag vill taga dina stadgar i akt.
146 Jeg har raabt til dig; frels mig, og jeg vil holde fast ved dine Vidnesbyrd.
Jag ropar till dig, fräls mig, så vill jag hålla dina vittnesbörd.
147 Jeg kom aarle i Daggry og raabte; jeg har haabet paa dit Ord.
Jag kommer tidigt i morgongryningen och ropar; jag hoppas på dina ord.
148 Mine Øjne vare vaagne før Nattevagterne for at grunde paa dit Ord.
Mina ögon hasta före nattens väkter till att begrunda ditt tal.
149 Hør min Røst efter din Miskundhed; Herre! hold mig i Live efter dine Domme;
Hör min röst efter din nåd; HERRE, behåll mig vid liv efter dina rätter.
150 De nærmede sig, som jage efter Skændselsgerninger; de vare langt borte fra din Lov.
Nära äro de som jaga efter skändlighet, de som äro långt ifrån din lag.
151 Nær er du, o Herre! og alle dine Bud ere Sandhed.
Nära är ock du, HERRE, och alla dina bud äro sanning.
152 Jeg har forlængst hentet Kundskab af dine Vidnesbyrd; thi du har grundfæstet dem evindelig.
Längesedan vet jag genom dina vittnesbörd att du har stadgat dem för evig tid.
153 Se min Elendighed, og udfri mig; thi din Lov har jeg ikke glemt.
Se till mitt lidande och rädda mig, ty jag förgäter icke din lag.
154 Udfør min Sag, og genløs mig; hold mig i Live efter dit Ord.
Utför min sak och förlossa mig; behåll mig vid liv efter ditt tal.
155 Frelsen er fjern fra de ugudelige; thi de søge ikke dine Skikke.
Frälsning är långt borta från de ogudaktiga, ty de fråga icke efter dina stadgar.
156 Stor er din Barmhjertighed, o Herre! hold mig i Live efter dine Domme!
HERRE, din barmhärtighet är stor; behåll mig vid liv efter dina rätter.
157 Mine Forfølgere og Modstandere ere mange; jeg har ikke bøjet mig fra dine Vidnesbyrd.
Mina förföljare och ovänner äro många, men jag viker icke ifrån dina vittnesbörd.
158 Jeg har set de troløse og væmmedes ved dem; thi de holde ikke dit Ord.
När jag ser de trolösa, känner jag leda vid dem, därför att de icke hålla sig vid ditt tal.
159 Se, hvor jeg har elsket dine Befalinger; Herre! hold mig i Live efter din Miskundhed.
Se därtill att jag har dina befallningar kära; HERRE, behåll mig vid liv efter din nåd.
160 Summen af dit Ord er Sandhed, og evig er al din Retfærdigheds Dom.
Summan av ditt ord är sanning, och alla din rättfärdighets rätter vara evinnerligen.
161 Fyrster forfulgte mig uden Aarsag, men mit Hjerte frygtede for dit Ord.
Furstar förfölja mig utan sak, men mitt hjärta fruktar för dina ord.
162 Jeg glæder mig over dit Ord som den, der finder et stort Bytte.
Jag fröjdar mig över ditt tal såsom den som vinner stort byte.
163 Jeg hader Løgn og har Vederstyggelighed dertil; din Lov elsker jeg.
Jag hatar lögnen, den skall vara mig en styggelse; men din lag har jag kär.
164 Jeg lovede dig syv Gange om Dagen for din Retfærdigheds Dommes Skyld.
Jag lovar dig sju gånger om dagen för din rättfärdighets rätter.
165 Der er stor Fred for dem, som elske din Lov, og der er ikke Anstød for dem.
Stor frid äga de som hava din lag kär, och intet finnes, som bringar dem på fall.
166 Jeg ventede paa din Frelse, Herre! og jeg udførte dine Bud.
Jag väntar efter din frälsning, HERRE, och jag gör efter dina bud.
167 Min Sjæl holdt dine Vidnesbyrd, og jeg elskede dem saare.
Min själ håller dina vittnesbörd, och jag har dem storligen kära.
168 Jeg holdt dine Befalinger og dine Vidnesbyrd; thi alle mine Veje ere aabenbare for dig.
Jag håller dina befallningar och vittnesbörd, ty du känner alla mina vägar.
169 Lad mit Raab komme nær for dit Ansigt, Herre! og undervis mig efter dit Ord!
HERRE, mitt rop komme inför ditt ansikte; giv mig förstånd efter ditt ord.
170 Lad min ydmyge Begæring komme for dit Ansigt; fri mig efter dit Ord!
Min bön komme inför ditt ansikte; rädda mig efter ditt tal.
171 Mine Læber skulle udgyde Lovsang; thi du lærer mig dine Skikke.
Mina läppar må flöda över av lov, ty du lär mig dina stadgar.
172 Min Tunge skal genlyde af dit Ord; thi alle dine Bud ere Retfærdighed.
Min tunga sjunge om ditt ord, ty alla dina bud äro rättfärdiga.
173 Lad din Haand være mig til Hjælp; thi jeg har udvalgt dine Befalinger.
Din hand vare mig till hjälp, ty jag har utvalt dina befallningar.
174 Jeg har Længsel efter din Frelse, Herre! og din Lov er min Lyst.
Jag längtar efter din frälsning, HERRE, och din lag är min lust.
175 Maatte min Sjæl dog leve og love dig, og dine Domme hjælpe mig!
Låt min själ leva, så skall hon lova dig; och låt dina rätter hjälpa mig.
176 Jeg har faret vild; opsøg din Tjener som det fortabte Faar; thi dine Bud har jeg ikke glemt.
Om jag far vilse, så uppsök din tjänare såsom ett förlorat får, ty jag förgäter icke dina bud.
