Salme 109
1 Min Lovsangs Gud, ti ikke!
För sångmästaren; av David; en psalm. Min lovsångs Gud, tig icke.
2 Thi de have opladt Ugudeligheds Mund og Falskheds Mund imod mig; de have talt imod mig med Løgnens Tunge,
Ty sin ogudaktiga mun, sin falska mun hava de upplåtit mot mig, de hava talat mot mig med lögnaktig tunga.
3 og de have omringet mig med hadefulde Ord og stridt imod mig uden Aarsag.
Med hätska ord hava de omgivit mig, de hava begynt strid mot mig utan sak.
4 Til Løn for min Kærlighed staa de mig imod, men jeg er stedse i Bøn.
Till lön för min kärlek stå de mig emot, men jag beder allenast.
5 Og de beviste mig ondt for godt, og Had for min Kærlighed.
De hava bevisat mig ont för gott och hat för min kärlek.
6 Sæt en ugudelig over ham og lad en Anklager staa ved hans højre Haand!
Låt en ogudaktig man träda upp emot honom, och låt en åklagare stå på hans högra sida.
7 Naar han dømmes, da lad ham gaa ud som skyldig, og lad hans Bøn blive tir Synd!
När han kommer inför rätta, må han dömas skyldig, och hans bön vare synd.
8 Hans Dage vorde faa, en anden annamme hans Embede!
Blive hans dagar få, hans ämbete tage en annan.
9 Hans Børn vorde faderløse og hans Hustru Enke!
Varde hans barn faderlösa och hans hustru änka.
10 Og lad hans Børn vanke hid og did og tigge, og lad dem fra deres øde Hjem søge om Føde!
Må hans barn alltid gå husvilla och tigga och söka sitt bröd fjärran ifrån ödelagda hem.
11 Lad Aagerkarlen kaste Garn ud efter alt det, han har, og fremmede røve Frugten af hans Arbejde.
Må ockraren få i sin snara allt vad han äger, och må främmande plundra hans gods.
12 Lad ham ikke finde nogen, som bevarer Miskundhed imod ham, og ingen forbarme sig over hans faderløse!
Må ingen finnas, som hyser misskund med honom, och ingen, som förbarmar sig över hans faderlösa.
13 Hans Fremtid vorde afskaaren, deres Navn vorde udslettet i andet Led!
Hans framtid varde avskuren, i nästa led vare sådanas namn utplånat.
14 Hans Fædres Misgerning vorde ihukommet hos Herren og hans Moders Synd ikke udslettet!
Hans fäders missgärning varde ihågkommen inför HERREN, och hans moders synd varde icke utplånad.
15 De være Herren altid for Øje, og han udrydde deres Ihukommelse af Jorden;
Må den alltid stå inför HERRENS ögon; ja, sådana mäns åminnelse må utrotas från jorden.
16 fordi han ikke kom i Hu at gøre Miskundhed, men forfulgte en elendig og en fattig Mand og den, som var bedrøvet i Hjertet, for at dræbe ham.
Ty han tänkte ju icke på att öva misskund, utan förföljde den som var betryckt och fattig och den vilkens hjärta var bedrövat, för att döda dem.
17 Han elskede Forbandelse, den kom ogsaa over ham, og han havde ikke Lyst til Velsignelse, og den blev ogsaa langt fra ham.
Han älskade förbannelse, och den kom över honom; han hade icke behag till välsignelse, och den blev fjärran ifrån honom.
18 Og han iførte sig Forbandelse som sit Klædebon, og den kom ind i ham som Vand og som Olie i hans Ben.
Han klädde sig i förbannelse såsom i en klädnad, och såsom vatten trängde den in i hans liv och såsom olja in i hans ben.
19 Den vorde ham som et Klædebon, hvilket han ifører sig, og som et Bælte, hvilket han altid ombinder sig med.
Den varde honom såsom en mantel att hölja sig i, och såsom en gördel att alltid omgjorda sig med.
20 Dette er Lønnen fra Herren til dem, som staa mig imod, og som tale ondt imod min Sjæl!
Detta vare mina motståndares lön från HERREN, och deras som tala ont mot min själ.
21 Men du, Herre, Herre! gøre vel imod mig for dit Navns Skyld; red mig, fordi din Miskundhed er god.
Men du, HERRE, Herre, stå mig bi för ditt namn skull; god är ju din nåd, så må du då rädda mig.
22 Thi jeg er elendig og fattig, og mit Hjerte er saaret inden i mig.
Ty jag är betryckt och fattig, och mitt hjärta är genomborrat i mitt bröst.
23 Jeg svinder bort som en Skygge, naar den hælder, jeg bliver jaget bort som en Græshoppe.
Såsom skuggan, när den förlänges, går jag bort; jag ryckes bort såsom en gräshoppssvärm.
24 Mine Knæ rave af Faste, og mit Kød er magert og har ingen Fedme.
Mina knän äro vacklande av fasta, och min kropp förlorar sitt hull.
25 Og jeg maa være deres Spot; de se mig, de ryste med deres Hoved.
Till smälek har jag blivit inför dem; när de se mig, skaka de huvudet.
26 Hjælp mig, Herre, min Gud! frels mig efter din Miskundhed,
Hjälp mig, HERRE, min Gud; fräls mig efter din nåd;
27 at de maa kende, at dette er din Haand; du, Herre! du har gjort det.
och må de förnimma att det är din hand, att du, HERRE, har gjort det.
28 Forbande de, saa velsigner du, de rejse sig, men blive til Skamme, og din Tjener glædes.
Om de förbanna, så välsigna du; om de resa sig upp, så komme de på skam, men må din tjänare få glädja sig.
29 Lad mine Modstandere iføres Forsmædelse og klædes med deres Skam som med en Kappe.
Mina motståndare varde klädda i blygd och höljda i skam såsom i en mantel.
30 Jeg vil takke Herren højlig med min Mund, og jeg vil love ham midt iblandt mange;
Min mun skall storligen tacka HERREN; mitt ibland många vill jag lova honom.
31 thi han staar ved den fattiges højre Haand for at frelse ham fra dem, som dømme hans Sjæl.
Ty han står på den fattiges högra sida för att frälsa honom från dem som fördöma hans själ.
