Salme 106
1 Priser Herren! thi han er god, thi hans Miskundhed varer evindelig.
Halleluja! Tacken HERREN, ty han är god, ty hans nåd varar evinnerligen.
2 Hvo kan udsige Herrens vældige Gerninger, forkynde al hans Pris?
Vem kan uttala HERRENS väldiga gärningar och förkunna allt hans lov?
3 Salige ere de, som holde over Ret, og den, som øver Retfærdighed alle Tider.
Saliga äro de som akta på vad rätt är, de som alltid öva rättfärdighet.
4 Herre! kom mig i Hu med din Kærlighed til dit Folk, besøg mig med din Frelse,
Tänk på mig, HERRE, efter din nåd mot ditt folk, besök mig med din frälsning,
5 at jeg maa skue dine udvalgtes Lykke, glæde mig ved dit Folks Glæde, prise mig lykkelig i Samfund med din Arv.
så att jag med lust får se dina utvaldas lycka, glädja mig med ditt folks glädje, berömma mig med din arvedel.
6 Vi have syndet med vore Fædre, vi have handlet ilde og gjort Ugudelighed.
Vi hava syndat likasom våra fäder, vi hava gjort illa, vi hava varit ogudaktiga.
7 Vore Fædre i Ægypten vilde ikke forstaa dine underfulde Gerninger, de kom ikke din store Miskundhed i Hu, men vare genstridige ved Havet, ved det røde Hav.
Våra fäder i Egypten aktade icke på dina under; de tänkte icke på dina många nådegärningar, utan voro gensträviga vid havet, invid Röda havet.
8 Dog frelste han dem for sit Navns Skyld, for at kundgøre sin Magt.
Men han frälste dem för sitt namns skull, för att göra sin makt kunnig.
9 Og han truede det røde Hav, og det blev tørt, og han lod dem gaa igennem Dybet som igennem Ørken.
Han näpste Röda havet, så att det blev torrt, och förde dem genom djupen såsom genom en öken.
10 Og han frelste dem af Avindsmandens Haand og genløste dem af Fjendens Haand.
Han frälste dem från deras motståndares hand och förlossade dem ifrån fiendens hand.
11 Og Vandene skjulte deres Modstandere, der blev ikke een tilovers af dem.
Vattnet övertäckte deras ovänner; icke en enda av dem blev kvar.
12 Da troede de paa hans Ord, de sang hans Pris.
Då trodde de på hans ord, då sjöngo de hans lov.
13 Dog glemte de hans Gerninger snart, de biede ikke paa hans Raad.
Men snart glömde de hans gärningar, de förbidade icke hans råd.
14 Men de fik stor Begærlighed i Ørken og fristede Gud i det øde Land.
De grepos av lystnad i öknen och frestade Gud i ödemarken.
15 Da gav han dem det, de begærede, men lod deres Liv tæres hen.
Då gav han dem vad de begärde, men sände tärande sjukdom över dem.
16 Og de bare Avind imod Mose i Lejren, imod Aron, Herrens hellige.
Och de upptändes av avund mot Mose i lägret, mot Aron, HERRENS helige.
17 Jorden oplod sig og opslugte Dathan, og den skjulte Abirams Hob.
Men jorden öppnade sig och uppslukade Datan och övertäckte Abirams hop.
18 Og Ild flammede op iblandt deres Hob, en Lue fortærede de ugudelige.
Och eld begynte brinna i deras hop, en låga brände upp de ogudaktiga.
19 De dannede en Kalv ved Horeb og tilbade et støbt Billede.
De gjorde en kalv vid Horeb och tillbådo ett gjutet beläte;
20 Og de ombyttede deres Herlighed med Billedet af en Okse, som æder Urter.
sin ära bytte de bort mot bilden av en oxe, som äter gräs.
21 De glemte Gud, deres Frelser, som havde gjort store Ting i Ægypten,
De glömde Gud, sin frälsare, som hade gjort så stora ting i Egypten,
22 underfulde Gerninger i Kams Land, forfærdelige Ting ved det røde Hav.
så underbara verk i Hams land, så fruktansvärda gärningar vid Röda havet.
23 Og han sagde, at han vilde ødelægge dem; dersom Mose, hans udvalgte, ikke havde stillet sig i Gabet for hans Ansigt, at afvende hans Vrede fra at ødelægge dem —!
Då hotade han att förgöra dem; men Mose, den man som han hade utvalt, trädde fram såsom medlare inför honom till att avvända hans vrede, så att den icke skulle fördärva.
24 De foragtede ogsaa det yndige Land, de troede ikke hans Ord.
De föraktade det ljuvliga landet och trodde icke på hans ord.
25 Men de knurrede i deres Telte, de hørte ikke paa Herrens Røst.
De knorrade i sina tält och lyssnade icke till HERRENS röst.
26 Og han svor dem med oprakt Haand, at han vilde lade dem falde i Ørken,
Då lyfte han upp sin hand mot dem och svor att slå ned dem i öknen,
27 og at han vilde lade deres Afkom falde iblandt Hedningerne og bortstrø dem i Landene.
att slå ned deras barn ibland hedningarna och förströ dem i länderna.
28 Og de bandt sig til Baal-Peor og aade af Ofrene til de døde Afguder.
Och de slöto sig till Baal-Peor och åto det som var offrat åt döda.
29 Og de opirrede ham med deres Idrætter, saa at en Plage brød løs paa dem,
De förtörnade Gud med sina gärningar, och en hemsökelse bröt in över dem.
30 Da stod Pinehas frem og holdt Dom, og Plagen hørte op.
Men Pinehas trädde fram och skipade rätt, och så upphörde hemsökelsen;
31 Og det blev regnet ham til Retfærdighed fra Slægt til Slægt evindelig.
det vart honom räknat till rättfärdighet från släkte till släkte, för evig tid.
32 De fortørnede ham ogsaa ved Meribas Vand, og det gik Mose ilde for deres Skyld.
De förtörnade honom ock vid Meribas vatten, och det gick Mose illa för deras skull.
33 Thi de vare genstridige imod hans Aand, og han talte ubetænksomt med sine Læber.
Ty de voro gensträviga mot hans Ande, och han talade obetänksamt med sina läppar.
34 De ødelagde ikke Folkene, om hvilke Herren havde sagt det til dem.
De förgjorde icke de folk om vilka HERREN hade givit dem befallning,
35 Men de blandede sig med Hedningerne og lærte deres Gerninger.
utan beblandade sig med hedningarna och lärde sig deras gärningar.
36 Og de tjente deres Afguder, og disse bleve dem til en Snare.
De tjänade deras avgudar, och dessa blevo dem till en snara.
37 Og de ofrede deres Sønner og deres Døtre til Magterne.
Och de offrade sina söner och döttrar till offer åt onda andar.
38 Og de udøste uskyldigt Blod, deres Sønners og deres Døtres Blod, som de ofrede til Kanaans Afguder, og Landet vanhelligedes af Blodet.
Ja, de utgöto oskyldigt blod, sina söners och döttrars blod och offrade dessa åt Kanaans avgudar; och landet vart ohelgat genom blodskulder.
39 Og de besmittede sig ved deres Gerninger, og de bolede ved deres Idrætter.
Så blevo de orena genom sina gärningar och betedde sig trolöst i sina verk.
40 Da optændtes Herrens Vrede imod hans Folk, og han fik en Vederstyggelighed til sin Arv.
Då upptändes HERRENS vrede mot hans folk, och hans arvedel blev honom en styggelse.
41 Og han gav dem i Hedningernes Haand, og deres Avindsmænd herskede over dem.
Och han gav dem i hedningars hand, så att de som hatade dem fingo råda över dem.
42 Og deres Fjender trængte dem, og de bleve ydmygede under deres Haand.
Deras fiender trängde dem, och de blevo kuvade under deras hand.
43 Han friede dem mange Gange; men de satte sig op imod ham i deres Raad, og de bleve nedtrykte for deres Misgerningers Skyld.
Många gånger räddade han dem, men de voro gensträviga i sin egenvilja och förgingos så genom sin missgärning.
44 Dog saa han til dem, da de vare i Angest, idet han hørte deres Raab.
Men han såg till dem i deras nöd, när han hörde deras rop.
45 Og han kom sin Pagt i Hu, dem til Bedste, og det angrede ham efter hans store Miskundhed.
Och han tänkte, dem till fromma, på sitt förbund och ömkade sig efter sin stora nåd.
46 Og han lod dem finde Barmhjertighed hos alle dem, som havde bortført dem.
Och han lät dem finna barmhärtighet inför alla dem som hade fört dem i fångenskap.
47 Frels os, Herre, vor Gud! og saml os fra Hedningerne, at vi kunne takke dit hellige Navn, rose os af din Pris!
Fräls oss, HERRE, vår Gud, och församla oss från hedningarna, så att vi få prisa ditt heliga namn och berömma oss av ditt lov. ----
48 Lovet være Herren, Israels Gud, fra Evighed og indtil Evighed; og alt Folket siger: Amen. Halleluja!
Lovad vare HERREN, Israels Gud, från evighet till evighet! Och allt folket säge: "Amen, Halleluja!" Femte boken
