Salme 105

1 Priser Herren, paakalder hans Navn, kundgører hans Gerninger iblandt Folkene!

Tacker Herranom, och prediker hans Namn; förkunner hans verk ibland folken.

2 Synger for ham, spiller for ham, taler om alle hans underfulde Gerninger!

Sjunger om honom, och lofver honom; taler om all hans under.

3 Roser eder af hans hellige Navn; deres Hjerte glæder sig, som søge Herren!

Lofver hans helga Namn; deras hjerta, som Herran söka, glädje sig.

4 Spørger efter Herren og hans Magt, søger hans Ansigt alle Tider!

Fråger efter Herranom, och efter hans magt; söker hans ansigte alltid.

5 Ihukommer hans underfulde Gerninger, som han har gjort, hans Jærtegn og hans Munds Domme.

Tänker uppå hans underliga verk, som han gjort hafver; uppå hans under, och uppå hans ord;

6 I, hans Tjener Abrahams Sæd! Jakobs Børn, hans udvalgte!

I Abrahams hans tjenares säd, I Jacobs hans utkorades barn.

7 Han er Herren vor Gud; hans Domme ere over al Jorden.

Han är Herren vår Gud; han dömer i hela verldene.

8 Han kommer evindelig sin Pagt i Hu, det Ord, som han har befalet til tusinde Slægter,

Han tänker evinnerliga uppå sitt förbund; på det ord han lofvat hafver till mång tusend, slägte ifrå slägte;

9 som han har indgaaet med Abraham, og sin Ed til Isaak,

Det han gjort hafver med Abraham; och på eden med Isaac;

10 hvilken han opstillede for Jakob til en Skik, for Israel til en evig Pagt

Och satte det Jacob till en rätt, och Israel till ett evigt förbund;

11 sigende: Dig vil jeg give Kanaans Land til eders Arvs Lod;

Och sade: Dig vill jag gifva det landet Canaan, edars arfs lott;

12 der de vare en liden Hob, faa og fremmede deri;

Då de få och ringa voro, och främlingar derinne.

13 og de vandrede fra Folk til Folk, fra et Rige til et andet Folkefærd.

Och de foro ifrå folk till folk; ifrå det ena riket till annat folk.

14 Han tillod intet Menneske at gøre dem Vold og revsede Konger for deres Skyld:

Han lät ingen menniska göra dem skada, och näpste Konungar för deras skull:

15 „Rører ikke mine salvede og gører ikke mine Profeter noget ondt‟.

Kommer intet vid mina smorda, och görer intet ondt minom Prophetom.

16 Og han kaldte Hunger over Landet, han formindskede alt Brøds Forraad.

Och han lät en dyr tid komma i landet, och förtog dem allt bröds uppehälle.

17 Han sendte en Mand forud for dem; til Træl blev Josef solgt.

Han sände en man framför dem; Joseph vardt såld till en träl.

18 De plagede hans Fødder i Stokken; han selv kom i Jern

De tvingade hans fötter i fjettrar; hans kropp måste jern ligga;

19 indtil den Tid, da hans Ord traf ind, da Herrens Tale havde lutret ham.

Tilldess hans ord kom, och Herrans tal pröfvade honom.

20 Kongen sendte hen og lod ham løs; han, som herskede over Folkene, gav ham fri.

Då sände Konungen bort, och lät gifva honom lös; herren öfver folken böd låta honom ut.

21 Han satte ham til Herre over sit Hus og til Hersker over alt sit Gods,

Han satte honom till en herra öfver sitt hus; till en föreståndare öfver alla sina ägodelar;

22 at han kunde binde hans Fyrster efter sin Villie og lære hans Ældste Visdom.

Att han skulle undervisa hans Förstar, efter sitt sätt, och lära hans äldsta vishet.

23 Saa kom Israel til Ægypten og Jakob boede som fremmed i Kams Land.

Och Israel for in uti Egypten, och Jacob vardt en främling i Hams land.

24 Men sit Folk gjorde han saare frugtbart og mægtigere end dets Modstandere.

Och han lät sitt folk svåliga växa, och gjorde dem mägtigare än deras fiender.

25 Disses Sind omskiftede han, saa at de hadede hans Folk og handlede træskelig imod hans Tjenere.

Han förvände deras hjerta, så att de hans folk hätske vordo, och tänkte till att förtrycka hans tjenare med list.

26 Han sendte Mose, sin Tjener, Aron, som han havde udvalgt.

Han sände sin tjenare Mose; Aaron, den han utvalt hade.

27 De kundgjorde hans Tegns Ord iblandt dem og hans Undere i Kams Land.

De samme gjorde hans tecken ibland dem, och hans under i Hams land.

28 Han sendte Mørke og lod det blive mørkt, og de vare ikke genstridige imod hans Ord.

Han lät mörker komma, och gjordet mörkt; och de voro icke hans ordom ohörsamme.

29 Han vendte deres Vande om til Blod og dræbte deres Fisk.

Han förvände deras vatten i blod, och dräp deras fiskar.

30 Deres Land vrimlede af Frøer lige indtil i deres Kongers Kamre.

Deras land gaf myckna paddor ifrå sig; ja, uti deras Konungars kamrar.

31 Han talte, saa kom der Utøj, Lus, over hele deres Landemærke.

Han sade, då kom ohyra; löss uti alla deras landsändar.

32 Han lod deres Regnbyger blive til Hagel, til Ildslue i deres Land.

Han gaf dem hagel till regn; eldslåga uti deras land;

33 Og han slog deres Vinstokke og deres Figentræer og sønderbrød Træerne inden deres Landemærke.

Och slog deras vinträ och fikonaträ, och förderfvade trän i deras landsändar.

34 Han talte, saa kom der Græshopper og Høskrækker, og der var ikke Tal paa dem.

Han sade, då kommo gräshoppor, gräsmatkar otalige;

35 Og de aade alle Urter i deres Land, og de aade Frugten paa deres Mark.

Och de uppåto allt gräset i deras land, och uppfrätte frukten på deras mark;

36 Han slog og alt førstefødt i deres Land, Førstegrøden af al deres Kraft.

Och slog allt förstfödt uti deras land, alla deras första arfvingar.

37 Men hine førte han ud med Sølv og Guld, og der var ingen skrøbelig iblandt deres Stammer.

Och han förde dem ut med silfver och guld, och ibland deras slägter var ingen krank.

38 Ægypten blev glad, der de droge ud; thi Frygt for dem var falden paa det.

Egypten var glad, att de utdrogo; ty deras fruktan var uppå dem fallen.

39 Han udbredte en Sky til Skjul og en Ild til at lyse om Natten.

Han utsträckte en molnsky till skjul, och eld om nattena till att lysa.

40 De bade, saa lod han Vagtler komme og mættede dem med Himmelbrød.

De bådo, och han lät komma åkerhöns; och han mättade dem med himmelsbröd.

41 Han oplod en Klippe, og der flød Vand, det løb igennem de tørre Steder som en Flod.

Han öppnade bergsklippona, och vatten flöt derut, så att bäcker flöto i torra öknene.

42 Thi han kom sit hellige Ord i Hu og sin Tjener Abraham.

Ty han tänkte på sitt helga ord, det han till Abraham sin tjenare talat hade.

43 Og han førte sit Folk ud med Glæde, sine udvalgte med Frydeskrig.

Alltså förde han sitt folk ut med fröjd, och sina utkorade med glädje;

44 Og han gav dem Hedningernes Lande; og de arvede, hvad Folkene havde haft Møje for,

Och gaf dem Hedningarnas land, så att de folks gods intogo;

45 paa det de skulde holde hans Skikke og bevare hans Love. Halleluja!

På det de skulle hålla hans rätter, och bevara hans lag. Halleluja.