Salme 104

1 Min Sjæl, lov Herren; Herre, min Gud! du er saare stor, du har iført dig Majestæt og Herlighed.

Lova HERREN, min själ. HERRE, min Gud, du är hög och stor, i majestät och härlighet är du klädd.

2 Han ifører sig Lys som et Klædebon, han udbreder Himmelen som et Telt.

Du höljer dig i ljus såsom i en mantel, du spänner ut himmelen såsom ett tält;

3 Han hvælver sine Sale i Vandene; han gør Skyerne til sin Vogn, han vandrer paa Vejrets Vinger.

du timrar på vattnen dina salar, molnen gör du till din vagn, och du far fram på vindens vingar.

4 Han gør Vindene til sine Engle, gloende Ild til sine Tjenere.

Du gör vindar till dina sändebud, eldslågor till dina tjänare.

5 Han grundfæstede Jorden paa dens Grundvold, den skal ikke rokkes i al Evighed.

Du grundade jorden på hennes fästen, så att hon icke vacklar till evig tid.

6 Du havde skjult den med Havet som med et Klæde, Vandene stode over Bjergene.

Med djupet betäckte du henne såsom med en klädnad; uppöver bergen stodo vattnen.

7 De flyede for din Trusel, de fore hastelig bort for din Tordens Røst.

Men för din näpst flydde de; för ljudet av ditt dunder hastade de undan.

8 Bjergene fore op, Dalene fore ned til det Sted, som du grundfæstede for dem.

Berg höjde sig, och dalar sänkte sig, på den plats som du hade bestämt för dem.

9 Du satte en Grænse, hvorover de ikke skulde gaa; de skulde ikke skjule Jorden igen.

En gräns satte du, som vattnen ej fingo överskrida, så att de icke åter skulle betäcka jorden.

10 Han lader Kilder opvælde i Dalene; de rinde imellem Bjergene.

Du lät källor flyta fram i dalarna, mellan bergen togo de sin väg.

11 De give alle Markens Dyr at drikke, Vildæsler slukke deres Tørst.

De vattna alla markens djur, vildåsnorna släcka i dem sin törst.

12 Over dem bo Himmelens Fugle; ud fra Grenene lade de deres Røst høre.

Vid dem bo himmelens fåglar, från trädens grenar höja de sin röst.

13 Han vander Bjergene fra sine høje Sale; Jorden mættes af dine Gerningers Frugt.

Du vattnar bergen från dina salar, jorden mättas av den frukt du skapar.

14 Han lader Græs gro for Kvæget og Urter til Menneskens Tjeneste for at fremføre Brød af Jorden.

Du låter gräs skjuta upp för djuren och örter till människans tjänst. Så framalstrar du bröd ur jorden

15 Og Vin glæder et Menneskes Hjerte, hans Ansigt bliver frydefuldt af Olie, og Brød vederkvæger et Menneskes Hjerte.

och vin, som gläder människans hjärta; så gör du hennes ansikte glänsande av olja, och brödet styrker människans hjärta.

16 Herrens Træer mættes af Væde, Libanons Cedre, som han har plantet;

HERRENS träd varda ock mättade, Libanons cedrar, som han har planterat;

17 der hvor Fuglene bygge Rede; Storkens Bo er paa Fyrretræerne.

fåglarna bygga där sina nästen, hägern gör sitt bo i cypresserna.

18 De høje Bjerge ere for Stengederne, Klipperne ere en Tilflugt for Kaninerne.

Stenbockarna hava fått de höga bergen, klyftorna är klippdassarnas tillflykt.

19 Han gjorde Maanen til at bestemme Tiderne, Solen ved sin Nedgang.

Du gjorde månen till att bestämma tiderna; solen vet stunden då den skall gå ned.

20 Du gør Mørke, og der bliver Nat, i den krybe alle Skovens Dyr frem.

Du sänder mörker, och det bliver natt; då komma alla skogens djur i rörelse,

21 De unge Løver brøle efter Rov og komme for at kræve deres Føde af Gud.

de unga lejonen ryta efter rov och begära sin föda av Gud.

22 Solen gaar op, saa trække de sig tilbage og lægge sig i deres Huler.

Solen går upp; då draga de sig tillbaka och lägga sig ned i sina kulor.

23 Da gaar Mennesket ud til sin Gerning og til sit Arbejde indtil Aftenen.

Människan går då ut till sin gärning och till sitt arbete intill aftonen.

24 Hvor mange ere dine Gerninger, Herre! du gjorde dem alle viselig; Jorden er fuld af dine Ejendomme.

Huru mångfaldiga äro icke dina verk, o HERRE! Med vishet har du gjort dem alla. Jorden är full av vad du har skapat.

25 Her er Havet stort og vidt til begge Sider; der er Vrimmel uden Tal, der er Dyr, de smaa med de store.

Se ock havet, det stora ock vida: ett tallöst vimmel rör sig däri, djur både stora och små.

26 Der gaa Skibene; der er Leviathan, som du dannede til at lege derudi.

Där gå skeppen sin väg fram, Leviatan, som du har skapat att leka däri.

27 De vente alle paa dig, at du skal give dem deres Føde i rette Tid.

Alla vänta de efter dig, att du skall giva dem deras mat i rätt tid.

28 Giver du dem, da sanke de; oplader du din Haand, da mættes de med godt.

Du giver dem, då samla de in; du upplåter din hand, då varda de mättade med goda håvor.

29 Skjuler du dit Ansigt, da forfærdes de; tager du Aanden tilbage fra dem, da dø de og vende tilbage til deres Støv.

Du fördöljer ditt ansikte, då förskräckas de; du tager bort deras ande, då förgås de och vända åter till sitt stoft igen.

30 Udsender du din Aand, skabes de, og du fornyer Jordens Skikkelse.

Du sänder ut din ande, då varda de skapade, och du förnyar jordens anlete.

31 Herrens Ære blive evindelig, Herren glæde sig over sine Gerninger!

HERRENS ära förblive evinnerligen; må HERREN glädja sig över sina verk,

32 Han ser til Jorden, og den bæver; han rører ved Bjergene, og de ryge.

han som skådar på jorden, och hon bävar, han som rör vid bergen, och de ryka.

33 Jeg vil synge for Herren, medens jeg lever, jeg vil lovsynge min Gud, medens jeg er til.

Jag vill sjunga till HERRENS ära, så länge jag lever; jag vill lovsjunga min Gud, så länge jag är till.

34 Maatte min Tale behage ham; jeg vil glædes i Herren.

Mitt tal behage honom väl; må jag själv få glädja mig i HERREN.

35 Maatte dog Syndere udryddes af Jorden, og ugudelige ikke være ydermere! Min Sjæl, lov Herren! Halleluja.

Men må syndare försvinna ifrån jorden och inga ogudaktiga mer vara till. Lova HERREN, min själ Halleluja!