Salme 104

1 Min Sjæl, lov Herren; Herre, min Gud! du er saare stor, du har iført dig Majestæt og Herlighed.

Lofva Herran, min själ; Herre, min Gud, du äst ganska härlig, du äst dägelig och allstinges väl beprydd.

2 Han ifører sig Lys som et Klædebon, han udbreder Himmelen som et Telt.

Ljus är din klädnad, som du uppå hafver; du utsträcker himmelen såsom ett tapet.

3 Han hvælver sine Sale i Vandene; han gør Skyerne til sin Vogn, han vandrer paa Vejrets Vinger.

Du hvälfver honom ofvan med vatten; du far i skyn såsom i en vagn, och går på vädrens vingar;

4 Han gør Vindene til sine Engle, gloende Ild til sine Tjenere.

Du, som gör dina Änglar till väder, och dina tjenare till eldslåga;

5 Han grundfæstede Jorden paa dens Grundvold, den skal ikke rokkes i al Evighed.

Du, som grundar jordena på hennes botten, så att hon blifver i evig tid.

6 Du havde skjult den med Havet som med et Klæde, Vandene stode over Bjergene.

Med djupet betäcker du henne, såsom med ett kläde, och vatten stå öfver bergen.

7 De flyede for din Trusel, de fore hastelig bort for din Tordens Røst.

Men för ditt näpsande fly de; för ditt dundrande fara de bort.

8 Bjergene fore op, Dalene fore ned til det Sted, som du grundfæstede for dem.

Bergen resa högt upp, och dalarna sätta sig ned i det rum, som du dem skickat hafver.

9 Du satte en Grænse, hvorover de ikke skulde gaa; de skulde ikke skjule Jorden igen.

Du hafver satt ett mål, der komma de intet öfver; och måga icke åter betäcka jordena.

10 Han lader Kilder opvælde i Dalene; de rinde imellem Bjergene.

Du låter källor uppbrista i dalomen, så att vatten emellan bergen flyta;

11 De give alle Markens Dyr at drikke, Vildæsler slukke deres Tørst.

Att all djur på markene måga dricka, och vildåsnarna sin törst släcka.

12 Over dem bo Himmelens Fugle; ud fra Grenene lade de deres Røst høre.

När dem sitta himmelens foglar, och sjunga på qvistarna.

13 Han vander Bjergene fra sine høje Sale; Jorden mættes af dine Gerningers Frugt.

Du fuktar bergen ofvanefter; du gör landet fullt med frukt, den du förskaffar.

14 Han lader Græs gro for Kvæget og Urter til Menneskens Tjeneste for at fremføre Brød af Jorden.

Du låter gräs växa för boskapen, och säd menniskomen till nytto; att du skall låta komma bröd utaf jordene;

15 Og Vin glæder et Menneskes Hjerte, hans Ansigt bliver frydefuldt af Olie, og Brød vederkvæger et Menneskes Hjerte.

Och att vin skall fröjda menniskones hjerta, och hennes ansigte dägeligit varda af oljo, och bröd styrka menniskones hjerta;

16 Herrens Træer mættes af Væde, Libanons Cedre, som han har plantet;

Att Herrans trä skola full med must stå; de cedreträ på Libanon, som han planterat hafver.

17 der hvor Fuglene bygge Rede; Storkens Bo er paa Fyrretræerne.

Der hafva foglarna sitt näste, och hägrar bo uppe i furoträn.

18 De høje Bjerge ere for Stengederne, Klipperne ere en Tilflugt for Kaninerne.

De höga berg äro de stengetters tillflykt, och stenklyfterna de kunilers.

19 Han gjorde Maanen til at bestemme Tiderne, Solen ved sin Nedgang.

Du gör månan, till att derefter skifta året; solen vet sin nedergång.

20 Du gør Mørke, og der bliver Nat, i den krybe alle Skovens Dyr frem.

Du gör mörker, att natt varder; då draga sig all vilddjur ut;

21 De unge Løver brøle efter Rov og komme for at kræve deres Føde af Gud.

De unga lejon, som ryta efter rof, och sin mat söka af Gudi;

22 Solen gaar op, saa trække de sig tilbage og lægge sig i deres Huler.

Men när solen uppgår, draga de bort, och lägga sig uti sina kulor.

23 Da gaar Mennesket ud til sin Gerning og til sit Arbejde indtil Aftenen.

Så går då menniskan ut till sitt arbete, och till sitt åkerverk intill aftonen.

24 Hvor mange ere dine Gerninger, Herre! du gjorde dem alle viselig; Jorden er fuld af dine Ejendomme.

Herre, huru äro din verk så stor och mång! Du hafver visliga skickat dem all, och jorden är full af dina ägodelar.

25 Her er Havet stort og vidt til begge Sider; der er Vrimmel uden Tal, der er Dyr, de smaa med de store.

Hafvet, det så stort och vidt är, der kräla uti, utan tal, både stor och liten djur.

26 Der gaa Skibene; der er Leviathan, som du dannede til at lege derudi.

Der gå skepp; der äro hvalfiskar, som du gjort hafver, att de deruti leka skola.

27 De vente alle paa dig, at du skal give dem deres Føde i rette Tid.

Allt vänter efter dig, att du skall gifva dem mat i sin tid.

28 Giver du dem, da sanke de; oplader du din Haand, da mættes de med godt.

Då du gifver dem, så samla de; när du upplåter dina hand, så varda de med god ting mättade.

29 Skjuler du dit Ansigt, da forfærdes de; tager du Aanden tilbage fra dem, da dø de og vende tilbage til deres Støv.

Om du fördöljer ditt ansigte, så varda de förskräckte; du tager deras anda bort, så förgås de, och varda åter till stoft igen.

30 Udsender du din Aand, skabes de, og du fornyer Jordens Skikkelse.

Du låter ut din anda, så varda de skapade, och du förnyar jordenes ansigte.

31 Herrens Ære blive evindelig, Herren glæde sig over sine Gerninger!

Herrans ära är evig; Herren hafver behag till sin verk.

32 Han ser til Jorden, og den bæver; han rører ved Bjergene, og de ryge.

Han ser uppå jordena, så bäfvar hon; han kommer vid bergen, så ryka de.

33 Jeg vil synge for Herren, medens jeg lever, jeg vil lovsynge min Gud, medens jeg er til.

Jag vill sjunga Herranom i mina lifsdagar, och lofva min Gud, så länge jag är till.

34 Maatte min Tale behage ham; jeg vil glædes i Herren.

Mitt tal behage honom väl; jag gläder mig af Herranom.

35 Maatte dog Syndere udryddes af Jorden, og ugudelige ikke være ydermere! Min Sjæl, lov Herren! Halleluja.

Syndarena hafve en ända på jordene, och de ogudaktige vare icke mer till; lofva, min själ, Herran. Halleluja.