Salme 103

1 Min Sjæl! lov Herren, og alt det, som i mig er, love hans hellige Navn.

En Psalm Davids. Lofva Herran, min själ, och allt det uti mig är, hans helga Namn.

2 Min Sjæl! lov Herren og glem ikke alle hans Velgerninger,

Lofva Herran, min själ, och förgät icke, hvad godt han dig gjort hafver;

3 ham, som forlader dig alle dine Misgerninger; ham, som læger alle dine Sygdomme;

Den dig alla dina synder förlåter, och helar alla dina brister;

4 ham, som genløser dit Liv fra Graven; ham, som kroner dig med Miskundhed og Barmhjertighed;

Den ditt lif förlöser ifrå förderf, och kröner dig med nåd och barmhertighet;

5 ham, som mætter din Sjæl med det gode, at du bliver ung igen som Ørnen.

Den dig uppfyller med tröst, att du dägelig varder, och gör dig ung och frisk såsom en örn.

6 Herren øver Retfærdighed og Ret for alle fortrykte.

Herren skaffar rättfärdighet och dom, allom dem som orätt lida.

7 Han lod Mose vide sine Veje, Israels Børn sine Gerninger.

Han hafver låtit Mose veta sina vägar; Israels barn sin verk.

8 Herren er barmhjertig og naadig, langmodig og af megen Miskundhed.

Barmhertig och nådelig är Herren, tålig och af stora mildhet.

9 Han skal ikke bestandig gaa i Rette, ej heller beholde Vrede evindelig.

Han träter icke till evig tid, och vredgas icke evinnerliga.

10 Han har ikke gjort imod os efter vore Synder og ikke betalt os efter vore Misgerninger.

Han handlar icke med oss efter våra synder, och vedergäller oss icke efter våra missgerningar.

11 Thi saa høj Himmelen er over Jorden, har hans Miskundhed været mægtig over dem, som frygte ham.

Ty så hög som himmelen öfver jordena är, låter han sina nåd väldig vara öfver dem som frukta honom.

12 Saa langt som Østen er fra Vesten, har han ladet vore Overtrædelser være langt fra os.

Så långt som öster är ifrå vester, låter han vår öfverträdelse vara ifrån oss.

13 Ligesom en Fader forbarmer sig over Børn, saa forbarmer Herren sig over dem, som frygte ham.

Såsom en fader förbarmar sig öfver barnen, så förbarmar sig Herren öfver dem som frukta honom.

14 Thi han kender vor Skabning, han kommer i Hu, at vi ere Støv.

Ty han vet hvad vi för ett verk äre; han tänker derpå, att vi stoft äre.

15 Et Menneskes Dage ere som Græs; som et Blomster paa Marken, saa blomstrer han.

En menniska är i sitt lefvande såsom gräs; hon blomstras såsom ett blomster på markene.

16 Naar et Vejr farer over det, da er det ikke mere, og dets Sted kender det ikke længere.

När vädret deröfver går, så är det intet mer der, och dess rum känner det intet mer.

17 Men Herrens Miskundhed er fra Evighed og indtil Evighed over dem, som frygte ham, og hans Retfærdighed med Børnebørn,

Men Herrans nåd varar ifrån evighet till evighet, öfver dem som frukta honom; och hans rättfärdighet intill barnabarn,

18 med dem, som holde hans Pagt, og med dem, som komme hans Befalinger i Hu for at gøre derefter.

När dem som hans förbund hålla, och tänka uppå hans bud, att de derefter göra.

19 Herren har befæstet sin Trone i Himmelen, og hans Rige behersker alt.

Herren hafver beredt sin stol i himmelen, och hans rike skall råda öfver allt.

20 Lover Herren, I hans Engle! I vældige i Magt, som udrette hans Ord, idet I høre paa hans Ords Røst!

Lofver Herran, I hans Änglar, I starke hjeltar, som hans befallning uträtten, att man hans ords röst höra skall.

21 Lover Herren, alle hans Hærskarer! I hans Tjenere, som gøre hans Villie!

Lofver Herran, alle hans härar; I hans tjenare, som hans vilja gören.

22 Lover Herren, I hans Gerninger alle til Hobe! i alle hans Herredømmes Steder: Min Sjæl, lov Herren!

Lofver Herran, all hans verk uti all hans herradömes rum; min själ lofve Herran.