Salme 102
1 En elendigs Bøn, naar han forsmægter og udøser sin Klage for Herrens Ansigt.
Bön av en betryckt, när han försmäktar och utgjuter sitt bekymmer inför HERREN.
2 Herre! hør min Bøn og lad mit Raab komme til dig.
HERRE, hör min bön, och låt mitt rop komma inför dig.
3 Skjul ikke dit Ansigt for mig paa den Dag, jeg er i Angest; bøj dit Øre til mig; paa den Dag jeg paakalder, skynd dig og bønhør mig!
Dölj icke ditt ansikte för mig, när jag är i nöd. Böj ditt öra till mig; när jag ropar, så skynda att svara mig.
4 Thi mine Dage ere gaaede op i Røg, og mine Ben ere brændte som et Brandsted.
Ty mina dagar hava försvunnit såsom rök, benen i min kropp äro förtorkade såsom av eld.
5 Mit Hjerte er rammet og tørret som en Urt; thi jeg har glemt at æde mit Brød.
Mitt hjärta är förbränt såsom gräs och förvissnat; ty jag förgäter att äta mitt bröd.
6 Formedelst mine Klageraab hænge mine Ben ved mit Kød.
För min högljudda suckans skull tränga benen i min kropp ut till huden.
7 Jeg er bleven lig en Rørdrum i Ørken; jeg er bleven som en Ugle i det øde.
Jag är lik en pelikan i öknen, jag är såsom en uggla bland ruiner.
8 Jeg vaager og er bleven som en enlig Spurv paa Taget.
Jag får ingen sömn och har blivit lik en ensam fågel på taket.
9 Mine Fjender have haanet mig den ganske Dag, de, som rase imod mig, sværge ved mig.
Hela dagen smäda mig mina fiender; de som rasa mot mig förbanna med mitt namn.
10 Thi jeg har tæret Aske som Brød og blandet min Drik med Graad
Ty jag äter aska såsom bröd och blandar min dryck med gråt,
11 for din Vredens og din Fortørnelses Skyld; thi du løftede mig op og kastede mig bort.
för din vredes och förtörnelses skull, därför att du har gripit mig och kastat mig bort.
12 Mine Dage are som en Skygge, der hælder, og jeg tørres som en Urt.
Mina dagar äro såsom skuggan, när den förlänges, och jag själv förvissnar såsom gräs.
13 Men du, Herre! bliver evindelig, og din Ihukommelse fra Slægt til Slægt.
Men du, o HERRE, tronar evinnerligen, och din åminnelse varar från släkte till släkte.
14 Du vil gøre dig rede, du vil forbarme dig over Zion; thi det er paa Tide, at du er den naadig; thi den bestemte Tid er kommen.
Du skall stå upp och förbarma dig över Sion; se, det är tid att du bevisar det nåd; ja, stunden har kommit.
15 Thi dine Tjenere hænge med Behag ved dens Stene, og de have Medynk med dens Støv.
Ty dina tjänare hava dess stenar kära och ömka sig över dess grus.
16 Og Hedningerne skulle frygte Herrens Navn, og alle Kongerne paa Jorden din Ære;
Då skola hedningarna frukta HERRENS namn och alla jordens konungar din härlighet,
17 thi Herren har bygget Zion og har ladet sig se i sin Herlighed.
när en gång HERREN har byggt upp Sion och uppenbarat sig i sin härlighet;
18 Han har vendt sit Ansigt til den enliges Bøn og ikke foragtet deres Bøn.
när han har vänt sig till de utblottades bön och upphört att förakta deras bön.
19 Dette skal skrives for den kommende Slægt; og det Folk, som skabes, skal love Herren.
Det skall tecknas upp för ett kommande släkte, och det folk som varder skapat skall lova HERREN,
20 Thi han saa ned fra sin Helligdoms Højsæde; Herren saa fra Himmelen til Jorden
att han har blickat ned från sin heliga höjd, att HERREN har skådat från himmelen ned till jorden,
21 for at høre den bundnes Jamren, for at løse Dødsens Børn,
för att höra den fångnes klagan, för att befria dödens barn,
22 for at de kunde forkynde Herrens Navn i Zion og hans Pris i Jerusalem,
på det att man i Sion må förkunna HERRENS namn och hans lov i Jerusalem,
23 naar Folkene samles til Hobe og Rigerne til at tjene Herren.
när alla folk församlas, och alla riken, för att tjäna HERREN.
24 Han har ydmyget min Kraft paa Vejen, han har forkortet mine Dage.
Han har på vägen nedböjt min kraft, han har förkortat mina dagar.
25 Jeg siger: Min Gud! tag mig ikke bort midt i mine Dage, dine Aar vare fra Slægt til Slægt.
Jag säger: Min Gud, tag mig icke bort i mina halva dagar, du vilkens år vara från släkte till släkte.
26 Du grundfæstede fordum Jorden, og Himlene er dine Hænders Gerning.
I urtiden lade du jordens grund, och himlarna äro dina händer verk:
27 De skulle forgaa; men du bestaar; og de skulle alle blive gamle som et Klædebon; du skal omskifte dem som en Klædning, og de omskiftes.
de skola förgås, men du förbliver, de skola alla nötas ut såsom en klädnad; du skall förvanda dem såsom man byter om sin dräkt, och de fara hän.
28 Men du er den samme, og dine Aar faa ingen Ende. Dine Tjeneres Børn skulle fæste Bo, og deres Sæd skal stadfæstes for dit Ansigt.
Men du är densamme, och dina år skola icke hava någon ände. Dina tjänares barn skola få bo i landet, och deras avkomma skall bestå inför dig.
