Ordsprogene 1
1 Ordsprog af Salomo, Davids Søn, Israels Konge,
Detta är Salomos ordspråk, Davids sons, Israels konungs.
2 for af dem at faa Visdom og Undervisning, for at forstaa Forstandens Ord;
Av dem kan man lära vishet och tukt,
3 for at modtage Undervisning i Klogskab, modtage Ret og Retfærdighed og Retvished;
så ock att förstå förståndigt tal. Av dem kan man undfå tuktan till insikt och lära rättfärdighet, rätt och redlighet.
4 for at give de uvidende Vid, de unge Kundskab og Kløgt.
De kunna giva åt de fåkunniga klokhet, åt den unge kunskap och eftertänksamhet.
5 Hvo som er viis, høre til og gaa frem i Lærdom, og hvo som er forstandig, vinde Evne til at styre;
Genom att höra på dem förökar den vise sin lärdom och förvärvar den förståndige rådklokhet.
6 for at forstaa Ordsprog og Gaader, Vismænds Ord og deres mørke Taler.
Av dem lär man förstå ordspråk och djupsinnigt tal, de vises ord och deras gåtor.
7 Herrens Frygt er Begyndelse til Kundskab; Daarerne foragte Visdom og Undervisning.
HERRENS fruktan är begynnelsen till kunskap; vishet och tuktan föraktas av oförnuftiga.
8 Hør, min Søn! din Faders Undervisning, og forlad ikke din Moders Lov;
Hör, min son, din faders tuktan, och förkasta icke din moders undervisning.
9 thi de ere en yndig Krans til dit Hoved og Kæder til din Hals.
Ty sådant är en skön krans för ditt huvud och en kedja till prydnad för din hals.
10 Min Søn! naar Syndere lokke dig, da samtyk ikke!
Min son, om syndare locka dig, så följ icke.
11 Dersom de sige: Gak med os, vi ville lure efter Blod, vi ville efterstræbe den uskyldige, som er uden Sag;
Om de säga: »Kom med oss; vi vilja lägga oss på lur efter blod, sätta försåt för de oskyldiga, utan sak;
12 vi ville, som Dødsriget, sluge dem levende, ja hele og holdne, som de, der nedfare i Hulen; (Sheol h7585)
såsom dödsriket vilja vi uppsluka dem levande, friska och sunda, såsom fore de ned i graven; (Sheol h7585)
13 vi ville finde alle Haande dyrebart Gods, vi ville fylde vore Huse med Rov;
allt vad dyrbart är skola vi vinna, vi skola fylla våra hus med byte;
14 du skal tage din Lod iblandt os, vi ville alle sammen have een Pose:
dela du med oss vår lott, alla skola vi hava samma pung» --
15 Min Søn! vandre ikke paa Vej med dem, hold din Fod tilbage fra deres Sti;
då, min son, må du ej vandra samma väg som de. Nej, håll din fot ifrån deras stig,
16 thi deres Fødder haste til ondt, og de skynde sig for at udøse Blod;
ty deras fötter hasta till vad ont är, och äro snara, när det gäller att utgjuta blod.
17 thi forgæves udspændes Garn for alle Fugles Øjne;
Ty väl är det fåfängt, då man vill fånga fåglar, att breda ut nätet i hela flockens åsyn.
18 og de lure paa deres eget Blod, de efterstræbe deres eget Liv.
Men dessa ligga på lur efter sitt eget blod, de sätta försåt för sina egna liv.
19 Saa ere enhvers Veje, som er hengiven til Gerrighed; den tager sine egne Herrers Liv.
Så går det envar som söker orätt vinning: sin egen herre berövar den livet.
20 Visdommen raaber udenfor, den opløfter sin Røst paa Gaderne;
Visheten höjer sitt rop på gatan, på torgen låter hon höra sin röst.
21 paa Hjørnet af de befærdede Gader raaber den; ved Indgangene til Portene, i Staden, taler den sine Ord:
I bullrande gathörn predikar hon; där portarna i staden öppna sig, där talar hon sina ord:
22 Hvor længe ville I uvidende elske Uvidenhed, og Spotterne have Lyst til Spot, og Daarer hade Kundskab?
Huru länge, I fåkunnige, skolen I älska fåkunnighet? Huru länge skola bespottarna hava sin lust i bespottelse och dårarna hata kunskap?
23 Vender eder til min Revselse; se, jeg vil udgyde min Aand over eder, jeg vil kundgøre eder mine Ord.
Vänden om och akten på min tillrättavisning; se, då skall jag låta min ande flöda för eder jag skall låta eder förnimma mina ord.
24 Efterdi jeg raabte, og I vægrede eder, jeg udrakte min Haand, og ingen gav Agt;
Eftersom I icke villen höra, när jag ropade, eftersom ingen aktade på, när jag räckte ut min hand,
25 og I lode alt mit Raad fare og vilde ikke vide af min Revselse:
eftersom I läten allt mitt råd fara och icke villen veta av min tillrättavisning
26 Saa vil jeg, jeg selv le i eders Ulykke, jeg vil spotte, naar det kommer, som I frygte for;
därför skall ock jag le vid eder ofärd och bespotta, när det kommer, som I frukten,
27 naar det, som I frygte for, kommer som en Ødelæggelse, og eders Ulykke kommer som en Hvirvelvind, naar Angest og Trængsel kommer over eder:
ja, när det I frukten kommer såsom ett oväder, när ofärden nalkas eder såsom en storm och över eder kommer nöd och ångest.
28 Da skulle de paakalde mig, men jeg skal ikke svare, de skulle søge mig, men ikke finde mig.
Då skall man ropa till mig, men jag skall icke svara, man skall söka mig, men icke finna mig.
29 Fordi de hadede Kundskab og udvalgte ikke Herrens Frygt,
Därför att de hatade kunskap och icke funno behag i HERRENS fruktan,
30 fordi de ikke vilde vide af mit Raad, men foragtede al min Revselse:
ej heller ville följa mitt råd, utan föraktade all min tillrättavisning,
31 Saa skulle de æde Frugten af deres Veje og blive mætte af deres egne Raad.
därför skola de få äta sina gärningars frukt och varda mättade av sina egna anslag.
32 Thi de uvidendes Frafald skal volde dem Død, og Daarers Tryghed skal ødelægge dem selv.
Ty av sin avfällighet skola de fåkunniga dräpas. och genom sin säkerhet skola dårarna förgås.
33 Men hvo mig lyder, skal bo tryggelig og være rolig, uden Frygt for det onde.
Men den som hör mig, han skall bo i trygghet och vara säker mot olyckans skräck.
