Ordsprogene 1
1 Ordsprog af Salomo, Davids Søn, Israels Konge,
Detta är Salomos Ordspråk, Davids sons, Israels Konungs;
2 for af dem at faa Visdom og Undervisning, for at forstaa Forstandens Ord;
Till att deraf lära vishet och tukt;
3 for at modtage Undervisning i Klogskab, modtage Ret og Retfærdighed og Retvished;
Förstånd, klokhet, rättfärdighet, dom och fromhet;
4 for at give de uvidende Vid, de unge Kundskab og Kløgt.
Att de fåkunnige måga varda vise, och de ynglingar förnuftige och försigtige.
5 Hvo som er viis, høre til og gaa frem i Lærdom, og hvo som er forstandig, vinde Evne til at styre;
Den der vis är, han hörer till, och förbättrar sig; och den der förståndig är, han tager vid råd;
6 for at forstaa Ordsprog og Gaader, Vismænds Ord og deres mørke Taler.
Att han skall förstå ordspråk, och deras uttydelse; de visas läro, och deras gåtor.
7 Herrens Frygt er Begyndelse til Kundskab; Daarerne foragte Visdom og Undervisning.
Herrans fruktan är begynnelsen till att lära; de galna förakta vishet och tuktan.
8 Hør, min Søn! din Faders Undervisning, og forlad ikke din Moders Lov;
Min son, hör dins faders tuktan, och förlåt icke dine moders bud;
9 thi de ere en yndig Krans til dit Hoved og Kæder til din Hals.
Ty detta är dino hufvude en skön prydning, och en kedja om din hals.
10 Min Søn! naar Syndere lokke dig, da samtyk ikke!
Min son, om skalkar locka dig, så följ icke;
11 Dersom de sige: Gak med os, vi ville lure efter Blod, vi ville efterstræbe den uskyldige, som er uden Sag;
Om de säga: Gack med oss, vi vilje vakta efter blod, och gildra för den oskyldiga utan sak;
12 vi ville, som Dødsriget, sluge dem levende, ja hele og holdne, som de, der nedfare i Hulen; (Sheol h7585)
Vi vilje dem uppsluka lefvande, såsom helvetet; och de fromma, såsom dem der neder i grafvena fara; (Sheol h7585)
13 vi ville finde alle Haande dyrebart Gods, vi ville fylde vore Huse med Rov;
Vi vilje finna stora ägodelar; vi vilje fylla vår hus med rof;
14 du skal tage din Lod iblandt os, vi ville alle sammen have een Pose:
Vågat med oss; en pung skall vara allas våras.
15 Min Søn! vandre ikke paa Vej med dem, hold din Fod tilbage fra deres Sti;
Min son, vandra intet den vägen med dem; vakta din fot för deras stig.
16 thi deres Fødder haste til ondt, og de skynde sig for at udøse Blod;
Ty deras fötter löpa till det ondt är, och skynda sig till att utgjuta blod.
17 thi forgæves udspændes Garn for alle Fugles Øjne;
Ty det är fåfängt utkasta nät för foglarnas ögon;
18 og de lure paa deres eget Blod, de efterstræbe deres eget Liv.
Och vakta de sjelfve efter hvarsannars blod; och den ene står efter den andras lif.
19 Saa ere enhvers Veje, som er hengiven til Gerrighed; den tager sine egne Herrers Liv.
Alltså göra alle girige, att den ene tager dem andra lifvet bort.
20 Visdommen raaber udenfor, den opløfter sin Røst paa Gaderne;
Visheten klagar ute, och låter höra sig på gatomen.
21 paa Hjørnet af de befærdede Gader raaber den; ved Indgangene til Portene, i Staden, taler den sine Ord:
Hon ropar i partomen ut för folket; hon talar sin ord i stadenom:
22 Hvor længe ville I uvidende elske Uvidenhed, og Spotterne have Lyst til Spot, og Daarer hade Kundskab?
Huru länge viljen I, fåkunnige, fåkunnige vara; och de bespottare lust hafva till gabberi, och de galne hata lärdom?
23 Vender eder til min Revselse; se, jeg vil udgyde min Aand over eder, jeg vil kundgøre eder mine Ord.
Vänder eder till mitt straff; si, jag vill utsäga eder min anda, och göra eder min ord kunnig.
24 Efterdi jeg raabte, og I vægrede eder, jeg udrakte min Haand, og ingen gav Agt;
Efter jag nu kallar, och I neken det; jag räcker mina hand ut, och ingen aktar dertill;
25 og I lode alt mit Raad fare og vilde ikke vide af min Revselse:
Och I låten fara all min råd, och viljen icke mitt straff;
26 Saa vil jeg, jeg selv le i eders Ulykke, jeg vil spotte, naar det kommer, som I frygte for;
Så vill jag ock le åt edro ofärd, och begabba eder, när det kommer som I frukten;
27 naar det, som I frygte for, kommer som en Ødelæggelse, og eders Ulykke kommer som en Hvirvelvind, naar Angest og Trængsel kommer over eder:
När öfver eder kommer, såsom en storm, det I frukten, och edor ofärd såsom ett väder; när öfver eder kommer ångest och nöd.
28 Da skulle de paakalde mig, men jeg skal ikke svare, de skulle søge mig, men ikke finde mig.
Då skola de åkalla mig, men jag skall intet svara; de skola bittida söka mig, och intet finna;
29 Fordi de hadede Kundskab og udvalgte ikke Herrens Frygt,
Derföre, att de hatade lärdom, och ville icke hafva Herrans fruktan;
30 fordi de ikke vilde vide af mit Raad, men foragtede al min Revselse:
Ville icke mitt råd, och lastade all min straff.
31 Saa skulle de æde Frugten af deres Veje og blive mætte af deres egne Raad.
Så skola de äta af sins väsendes frukt, och af sin råd mätte varda;
32 Thi de uvidendes Frafald skal volde dem Død, og Daarers Tryghed skal ødelægge dem selv.
Att de fåkunnigas luste dräper dem, och de galnas lycka förgör dem.
33 Men hvo mig lyder, skal bo tryggelig og være rolig, uden Frygt for det onde.
Men den mig hörer, han skall säker blifva, och nog hafva, och för intet ondt frukta.
