Ordsprogene 8
1 Mon ikke Visdommen raaber, og Forstanden opløfter sin Røst?
Hör, visheten ropar, och förståndet höjer sin röst.
2 Paa Toppen af Højene ved Vejen, midt paa Stierne staar den;
Uppe på höjderna står hon, vid vägen, där stigarna mötas.
3 ved Siden af Portene, ved Udgangen af Staden, ved Indgangen til Portene raaber den:
Invid portarna, vid ingången till staden där man träder in genom dörrarna, höjer hon sitt rop:
4 Til eder, I Mænd, vil jeg raabe, og min Røst lyde til Menneskens Børn.
Till eder, I man, vill jag ropa, och min röst skall utgå till människors barn.
5 I uvidende! fatter Vid; og I Daarer! fatter Forstand.
Lären klokhet, I fåkunnige, och I dårar, lären förstånd.
6 Hører, thi jeg vil tale fyrstelige Ting og aabne mine Læber med Retvished.
Hören, ty om höga ting vill jag tala, och mina läppar skola upplåta sig till att säga vad rätt är.
7 Thi min Gane taler Sandhed, og Ugudelighed er en Vederstyggelighed for mine Læber.
Ja, sanning skall min mun tala, en styggelse för mina läppar är ogudaktighet.
8 I Retfærdighed ere alle min Munds Ord; der er intet fordrejet eller forvendt i dem.
Rättfärdiga äro alla min muns ord; i dem finnes intet falskt eller vrångt.
9 De ere alle rette for den forstandige og ligefremme for dem, som finde Kundskab.
De äro alla sanna för den förståndige och rätta för dem som hava funnit kunskap.
10 Tager imod min Undervisning og ikke imod Sølv og imod Kundskab fremfor udsøgt Guld.
Så tagen emot min tuktan hellre än silver, och kunskap hellre än utvalt guld.
11 Thi Visdom er bedre end Perler, og alle de Ting, man har Lyst til, kunne ikke lignes ved den.
Ty visheten är bättre än pärlor; allt vad härligt som finnes går ej upp emot henne.
12 Jeg, Visdommen, jeg har taget Bolig i Vidskab og besidder Kundskab om kløgtige Raad.
Jag, visheten, är förtrogen med klokheten, och jag råder över eftertänksam insikt.
13 Herrens Frygt er at hade ondt; Hoffærdighed og Hovmodighed og Ondskabs Vej og den Mund, som taler forvendte Ting, hader jeg.
Att frukta HERREN är att hata det onda; ja, högfärd, högmod, en ond vandel och en ränkfull mun, det hatar jag.
14 Raad og hvad der har Bestand, hører mig til; jeg er Forstand, mig hører Styrke til.
Hos mig finnes råd och utväg; jag är förstånd, hos mig är makt.
15 Ved mig regere Konger, og ved mig beskikke Fyrster Ret.
Genom mig regera konungarna och stadga furstarna vad rätt är.
16 Ved mig herske Herskere og Høvdinger, alle Dommere paa Jorden.
Genom mig härska härskarna och hövdingarna, ja, alla domare på jorden.
17 Jeg elsker dem, som elske mig, og de, som søge mig, skulle finde mig.
Jag älskar dem som älska mig, och de som söka mig, de finna mig.
18 Rigdom og Ære er hos mig, varigt Gods og Retfærdighed.
Rikedom och ära vinnas hos mig, ädla skatter och rättfärdighet.
19 Min Frugt er bedre end Guld og ædelt Malm, og at vinde mig er bedre end udsøgt Sølv.
Min frukt är bättre än guld, ja, finaste guld och den vinning jag skänker bättre än utvalt silver.
20 Jeg vandrer paa Retfærdigheds Vej, midt paa Rettens Stier,
På rättfärdighetens väg går jag fram, mitt på det rättas stigar,
21 til at lade dem, som elske mig, arve varigt godt og til at fylde deres Forraadskamre.
till att giva dem som älska mig en rik arvedel och till att fylla deras förrådshus.
22 Herren ejede mig som sin Vejs Begyndelse, forud for sine Gerninger, fra fordums Tid.
HERREN skapade mig såsom sitt förstlingsverk, i urminnes tid, innan han gjorde något annat.
23 Fra Evighed er jeg indsat, fra det første af, før Jorden var.
Från evighet är jag insatt, från begynnelsen, ända ifrån jordens urtidsdagar.
24 Da Afgrundene endnu ikke vare, er jeg født, da Kilderne, som have meget Vand, ikke vare til.
Innan djupen voro till, blev jag född, innan källor ännu funnos, fyllda med vatten
25 Før Bjergene bleve nedsænkede, før Højene bleve til, er jeg født.
Förrän bergens grund var lagd, förrän höjderna funnos, blev jag född,
26 Han havde endnu ikke skabt Jorden eller Markerne eller det første af Jordens Støv.
när han ännu icke hade skapat land och mark, ej ens det första av jordkretsens stoft.
27 Der han beredte Himlene, da var jeg der, der han slog en Kreds oven over Afgrunden;
När han beredde himmelen, var jag tillstädes, när han spände ett valv över djupet,
28 der han befæstede Skyerne heroventil, der Afgrundens Kilder fik deres faste Sted;
när han fäste skyarna i höjden, när djupets källor bröto fram med makt,
29 der han satte Havet dets Grænse, at Vandene ikke skulde overtræde hans Befaling, der han lagde Jordens Grundvold:
när han satte för havet dess gräns, så att vattnet icke skulle överträda hans befallning, när han fastställde jordens grundvalar --
30 Da var jeg hos ham som Kunstnerinde, og jeg var hans Lyst Dag for Dag, og jeg legede for hans Ansigt alle Tider;
då fostrades jag såsom ett barn hos honom, då hade jag dag efter dag min lust och min lek inför hans ansikte beständigt;
31 jeg legede i Verden paa hans Jord, og min Lyst var hos Menneskens Børn.
jag hade min lek på hans jordkrets och min lust bland människors barn.
32 Og nu, Børn, hører mig! og salige ere de, som tage Vare paa mine Veje.
Så hören mig nu, I barn, ty saliga äro de som hålla mina vägar.
33 Hører Undervisning og bliver vise, og lader den ikke fare!
Hören tuktan, så att I bliven visa, ja, låten henne icke fara.
34 Saligt er det Menneske, som hører mig, saa at han dagligt vaager ved mine Døre og tager Vare paa mine Dørstolper.
Säll är den människa som hör mig, så att hon vakar vid mina dörrar dag efter dag håller vakt vid dörrposterna i mina portar.
35 Thi hvo mig finder, han finder Livet og faar Velbehag hos Herren.
Ty den som finner mig, han finner livet och undfår nåd från HERREN.
36 Men hvo, som synder imod mig, skader sin Sjæl; alle, som mig hade, elske Døden.
Men den som går miste om mig han skadar sig själv; alla de som hata mig, de älska döden.
