Ordsprogene 7
1 Min Søn! bevar mine Ord, og gem mine Bud hos dig.
Min son, behåll min ord, och göm min bud när dig.
2 Hold mine Bud, saa skal du leve, og min Lov som din Øjesten.
Behåll min bud, så får du lefva, och min lag såsom din ögnasten.
3 Bind dem om dine Fingre, skriv dem paa dit Hjertes Tavle!
Bind dem på din finger, skrif dem pådins hjertas taflo.
4 Sig til Visdommen: Du er min Søster, og Forstanden kalde du din Kynding;
Säg till vishetena: Du äst min syster, och kalla klokhetena dina fränko;
5 for at den maa bevare dig fra en fremmed Kvinde, fra en ubekendt, som gør sine Ord glatte.
Att du bevarad varder för en främmande qvinno, för ens annars, som slät ord gifver.
6 Thi jeg saa ud af mit Hus's Vindu, igennem mit Gitter;
Ty i fenstret på mitt hus såg jag ut genom gallret;
7 og jeg saa iblandt de uerfarne, jeg blev var iblandt Sønnerne et ungt Menneske, som fattedes Forstand,
Och såg ibland de fåkunniga, och vardt varse ibland barn en galen yngling.
8 og han gik forbi paa Gaden ved hendes Hjørne og skred frem ad Vejen til hendes Hus,
Den gick på gatone utmed ett hörn, och trädde in uppå vägen åt hennes hus;
9 i Tusmørket om Aftenen efter Dagen, midt i Natten og Mørket.
I skymningene, om aftonen af dagenom, då det natt vardt, och mörkt var;
10 Og se, en Kvinde mødte ham i Horesmykke og underfundig i Hjertet,
Och si, der mötte honom en qvinna, i skökoklädnad, listig;
11 støjende og ustyrlig, hendes Fødder kunne ikke blive i hendes Hus.
Vildsinnad och ostyrig, så att hennes fötter icke kunde blifva i sitt hus;
12 Stundom er hun ude, stundom paa Gaderne og lurer ved alle Hjørner.
Nu är hon ute, nu på gatone, och vaktar vid all hörn.
13 Og hun tog fat paa ham og kyssede ham, hun gjorde sit Ansigt frækt og sagde til ham:
Hon tog honom fatt, och kysste honom utan skam, och sade till honom:
14 Der paalaa mig Takoffer, i Dag har jeg betalt mine Løfter;
Jag hafver i dag betalat tackoffer för mig, och mitt löfte.
15 derfor er jeg gaaet ud at møde dig, at søge dit Ansigt, og jeg har fundet dig.
Derföre är jag utgången till att möta dig, till att söka ditt ansigte bittida, och hafver funnit dig.
16 Jeg har redet mit Leje med Tæpper, med stribet Tøj af Garn fra Ægypten;
Jag hafver skönliga tillpyntat min säng, med brokot täcken utur Egypten;
17 jeg har overstænket min Seng med Myrra. Aloe og Kanel;
Jag hafver bestänkt min sängekammar med myrrham, aloes och kanel.
18 kom, lader os beruse os i Kærlighed indtil Morgenen, lader os forlyste os i Elskov;
Kom, låt oss bola allt intill morgonen, och låt oss älskog sköta.
19 thi Manden er ikke hjemme, han er faren lang Vej bort;
Ty mannen är icke hemma; han är bortfaren långväga.
20 han tog Pengeknuden med sig, han kommer hjem til Fuldmaanedagen.
Han hafver tagit penningasäcken med sig; han skall först hemkomma till högtidsdagen.
21 Hun bøjede ham med sin megen Overtalelse, tilskyndte ham med sine smigrende Læber.
Hon talade för honom med mång ord, och fick honom in med sin släta mun.
22 Hvo der hastelig gaar efter hende, kommer som Oksen til Slagterbænken og som i Fodlænken, der er til Daarens Tugtelse,
Han går straxt in med henne, såsom en oxe till att slagtas ledd varder, och såsom till en fjetter, der man de dårar med näpser;
23 indtil en Pil sønderskærer hans Lever; ligesom Fuglen skynder sig til Snaren og ved ikke, at det gælder dens Liv.
Tilldess hon med enom pil skjuter honom igenom lefrena, och såsom en fogel skyndar sig till snarona, och vet icke att det gäller honom om lifvet.
24 Saa hører mig nu, I Børn! og agter paa min Munds Ord!
Så hörer mig nu, min barn, och märker uppå mins muns tal.
25 Lad dit Hjerte ikke vige af til hendes Veje, lad dig ikke forvildes paa hendes Stier;
Låt ditt hjerta icke vika in uppå hennes väg, och låt icke förföra dig in uppå hennes stigar.
26 thi mange ere de gennemborede, som hun har fældet, og mangfoldige alle de, hun har ihjelslaget.
Ty hon hafver många sargat och fällt, och allehanda mägtige äro dräpne af henne.
